Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kolesteatom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLESTEATOM
KOLLOIDER
Kolesteatom [-å’m],pärlliknande svulst
i mellanörat.
Kolesterol (grek., talg av galla), en
omättad cyklisk sekundär alkohol,
som ingår i människans och
djurens celler och vävnader.
Kolföreningar, egentligen kols
föreningar med andra grundämnen.
Numera detsamma som Organiska
föreningar.
Kolgujev [kalgo’jef], sovjetrysk ö i
N. Ishavet, n.ö. om halvön Kanin.
3 730 km2. 300 inv. Meteorologisk
och radiostation, 880 K.
Kolhapur [kåolapo’a], stad i staten
Bombay, Indien. 136 835 inv. 1951.
Kolhydrat, en grupp organiska
föreningar med stor utbredning inom
växtriket. Innehålla endast kol, väte
och syre. Vätet och syret ingå
härvid i regel i förhållandet 2:1, dvs.
detsamma som i vatten. I kemiskt
hänseende äro kolhydraterna
alde-hyder eller ketoner av flervärda
alkoholer. De indelas i följande
grupper: Enkla K. eller monosackarider,
vilka icke kunna hydrolyseras, samt
sammansatta K., disackarider
respektive polysackarider, vilka
uppkomma då två eller flera molekyler
av enkla K. förena sig under
vat-tenavspjälkning och vilka omvänt
genom hydrolytisk spjälkning kunna
överföras i enkla K. Enkla K. kunna
i sin tur indelas efter antalet
ingående kolatomer. Vanligast äro de
med 6 och 5 kolatomer, hexoser
respektive pentoser. Uppdelningen
kan även hänföras till den ingående
aldehyd- eller ketongruppen i
aldoser respektive ketoser. Exempel på
monosackarider äro glykos, fruktos
och galaktos. Disackarider äro
rörsocker, malt- och mjölksocker, och
polysackarider äro exempelvis
cellulosa, stärkelse, dextrin samt ett
flertal växtslem, 1288, 3142.
Koliamb’, haltande jamb, sexfotad
jambisk vers, vari den sista
jam-ben är utbytt mot en troké eller
spondé. Användes i antik vers
ursprungligen i komiskt syfte.
Kodibakterier, stavformade
tarmbakterier, som rikligt förekomma i
grovtarmen (koTon). Äro i regel
ej sjukdomsalstrande men kunna
dock giva upphov till
urinvägsinfek-tioner, 259 B.
KoTibrir, fam. Trochil’idae bland
svä-varfåglarna, 500 arter små,
färggranna fåglar med lång näbb och
kluven tunga, förekommande i
Amerika, huvudsakligen i dess tropiska
delar. K. leva av insekter, som de
under flykten plocka ur blommor.
De minsta K. äro knappt större än
humlor, den största som en svala,
2023 B, 3194 B.
Koli’k, plötsliga häftiga buksmärtor,
som kunna vara symtom på ett
flertal sjukdomstillstånd i buken.
Individen känner sig väderspänd och
får intensiva magsmärtor. K.
förekommer vid ordinära
tarminflammationer, men även i samband med
gall- och njursten, vid inklämda
bråck, tumörer o. s. v.
Kolin [kål’in], stad i östra Böhmen,
Tjeckoslovakien, vid Elbe, 24 000
inv. 1940. Sockerbruk, kvarnar. 1757
besegrades Fredrik den store av
österrikarna vid K.
Koli’n,
trimetylhydroxiammoniumhyd-roxid, en stark organisk bas, som
ingår i fosfatiden lecitin.
Kolingen, en av Albert Engström på
1890-talet i ord och bild skapad
figur, en trashank med
kavaljersfaso-ner och filosofisk upphöjdhet över
sina miserabla förhållanden, 847 B.
Kolischkvartetten [kå-], berömd
stråkkvartett, startad 1922 av den
öster
rikiske violinisten Rudolf Kolisch
(f. 1896), som själv var dess l:e
violinist. Flera tonsättare såsom
Schönberg och Barték ha
komponerat just för denna ensemble.
Kolisch grundade 1944 i USA en ny
ensemble, Pro Artekvartetten.
Koli’t, katarr i grovtarmen.
Kolja, Ga’dus aeglefi’nus, 60—90 cm
lång torskfisk med 3 rygg- och 2
analfenor, svart sidolinje och en
stor, svart fläck vid sidolinjen
under första ryggfenan. K. finnes vid
vår västkust och fångas i mängd
med trål och krok. Se Torskfiskar,
981 B.
Kolkis [kål’-], i den grekiska sagan ett
land vid Svarta havet.
Kollabera (lat. colla’bi, falla samman),
sjunka ihop, bryta samman. Jfr
Kollaps.
Kollaboratö’r (lat. col, samman, och
lab’or, arbete), samarbete i
förklenande mening, t. ex. med fienden.
K. blev särskilt benämning på de
fransmän som samarbetade med
tyskarna under den tyska
ockupationen 1940—44. — Kollabore’ra,
samarbeta.
Kollage’n, äggviteämne, som utgör
huvudbeståndsdel i bindväv, organisk
bensubstans och brosk.
Kännetecknas av en större kvävehalt än
vanliga äggviteämnen. Omvandlas
genom kokning med vatten till glutin
(lim), 3847.
Kollaps’, plötsligt sammanbrott,
beroende på hjärtsvaghet eller
rubbningar i blodcirkulationen; allmän
katastrof, totalt nederlag. Jfr
Kollabera.
KollateraT (lat. con, jämte, och lat’us,
sida). 1. Släktingar på sidolinjen. —
2. Blodkärl eller nerv som förenar
angränsande blodkärl respektive
nerver.
Kollatio’n (lat. colla’tio), jämförelse;
festligt samkväm, subskriberad
festmåltid. — Kollatione’ra, jämföra
t. ex. en avskrift eller en satt text
med originalmanuskript;
kontrollera, motläsa.
Kollberg, Barbro (f. 27/12 1917),
skådespelerska och teaterledare.
Genomgick Dramatens elevskola och
var därefter knuten till olika Stock
-holmsscener, 1948—49 ledare och
primadonna vid Stockholmsteatern,
sedan 1945 ledare för Skansens
friluftsteater. K. har även varit
verksam vid filmen, bl. a. i Kungsgatan
(1943) och Det regnar på vår
kärlek (1946).
Kolle’ga (lat. colle’ga), ämbets- eller
yrkesbröder. — Till 1905 titel för
lärare vid Statens lägre läroverk.
Kollegia’1, ämbetsbroderlig, kamratlig;
hörande till ett kollegium.
Kollegia’1 system, sådan organisation
av statsförvaltningen, att ärendena
avgöras av ett kollegium i stället
för av enskilda ämbetsmän.
Kolle’gium, myndighet, där
medlemmarna gemensamt besluta, 3588. Jfr
Lärarkollegier.
Kollekt’ (lat. collig’ere, samla). 1. Vid
gudstjänst företagen insamling av
frivilliga penningbidrag. — 2. K.
eller kollektbön, i svenska
högmässan den korta bön som läses
omedelbart före episteln.
Kollektio’n, samling, t. ex. av
konstsaker, böcker o. d.
Kollektiv. 1. Som inbegriper ett
flertal, sammanfattande, gemensam. —
2. Enhetlig grupp; arbetargrupp som
sköter ett gemensamt företag. —
3. Inom språkvetenskapen ordklass
där substantivet har singular form
men plural betydelse, t. ex. folk,
klass.
Kollekti’vavtal, överenskommelse om
löner, arbetsförhållanden osv.
mellan en arbetsgivare eller
arbetsgivarorganisation å ena sidan och en
arbetarorganisation å den andra.
Tillämpas nu inom nästan hela den
svenska industrin och på en mängd
andra områden och regleras genom
lag av år 1928. — 895, 2975, 3057.
Kollekti’vhus, bostadshus, där
möjligheter finnas för hyresgästerna
att utnyttja anordningar för
gemensamt bruk, exempelvis för
matlagning och barnavård.
Kollektivis’m, en åskådning som
framhåller samhällets företräde framför
individen. Användes ibland även
som liktydig med socialism. —
Motsats: individualism.
KolTektiv säkerhet, de system för
förekommande eller avvärjande av
militära angrepp, som
överenskom-mits nationerna emellan genom
Nationernas förbund och Förenta
nationerna, 3168.
Kollekt’stipendier, stipendier för
medellösa studenter, insamlade genom
kollekt i kyrka.
Kollektö’r, lottförsälj are.
Kollenky’m, vävnad bestående av
långsträckta parenkym- eller
prosen-kymceller med i hörnen
karakteristiskt förtjockade väggar. Ger
fasthet och stöd särskilt åt yngre
växtdelar.
Koller, hjärninflammation hos hästar,
yttrande sig i raserianfall, som
omväxla med slö likgiltighet.
Kollett’ (fr. collet, krage), militär
vapenrock av äldre modell med korta
eller inga skört och hög ståndkrage.
Har använts vid vissa svenska
vapenslag såsom artilleriet, trängen
och fortifikationen.
Kolli (ital. colli, pluralis av collo,
va-rubal), frakt- eller resgods; paket.
Kollima’tor (lat. collinea’re, rikta,
sikta), ett kikarinstrument i vars
fokalplan finnes ett föremål,
vanligen ett hårkors, på en belyst,
genomskinlig botten. De från
hårkorsets plan utgående strålarna bli
sålunda efter linspassagen parallella,
varför en K. kan användas bl. a.
för skarpinställning av t. ex.
avvägningsinstrument.
Kollisio’n (lat. colli’sio),
sammanstötning. — Kollide’ra, sammanstöta.
Kollo’dium, lösning av lågnitrerat
cel-lulosanitrat i en blandning av
alkohol och eter. Vid utstrykning av
K. avdunstar lösningsmedlet, och en
tunn hinna återstår. K. användes
vid anläggning av mindre
sårförband, såsom tätningsmedel och för
framställning av fotografiskt papper,
593, 2794.
KolIoidaT lösning, ett medium (fast
kropp, vätska eller gas) med därav
burna kolloider.
Kolloi’der, småpartiklar av ett ämne
med en storlek av 1—100 m /i, som
hållas svävande i ett annat ämne.
K. bestå alltså av en finfördelad
(dispergerad) fas och en
sammanhängande fas (dispersiønsmedel).
Faserna kunna ha samma eller olika
aggregationstillstånd. Lösningar av
K. skilja sig från äkta lösningar
därigenom att de kolloidala
partiklarna icke kunna passera genom
pergamenthinnor, varför en kolloid kan
skiljas från en kristalloid genom
dialys. Praktiskt taget alla ämnen
kunna överföras till kolloidal form.
Vissa ämnen övergå redan vid
upplösning i vatten till kolloidal form,
såsom äggvita, stärkelse och lim.
Andra exempel på K. äro rök (fasta
partiklar i en gas), dimma
(vätskedroppar i en gas), mjölk och skum.
K. ha en mycket stor praktisk
användbarhet och äro av vital
bety
444®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
