Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kollokvium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLLOKVIUM
KOLOXIDFÖRGIFTNING
delse för de biokemiska processerna,
enär organismerna till stor del äro
uppbyggda av K., 3094.
Kollok’vium (lat. con, med, och loq’ui,
tala), samtal, överläggning.
Kollontaj’, Alexandra (1872—1952),
sovjetdiplomat, efter
novemberrevolutionen 1917 folkkommissarie för
sociala ärenden, envoyé i Oslo 1926
—27, minister i Stockholm 1930—45,
sedan 1943 med ambassadörs rang.
Spelade en förmedlande roll vid
fredsslutet i samband med finska
vinterkriget 1940 och vid de
förhandlingar, som föregick det
finskryska vapenstilleståndet 1944.
Kollusio’n, hemligt samförstånd,
särskilt i brottmål för undanröjande
av bevismaterial.
Kollwitz, Käthe (1867—1945), tysk
grafiker och skulptris, verksam i
Berlin, en av den moderna tyska
grafikens mest betydande
representanter. K:s konst som främst skildrar
proletärmilj ön i mellankrigstidens
Berlin, präglas av djärvt
uttrycksfull form, starkt socialt patos och
varm medkänsla, 3554.
Kollämpare, manskap som
framfors-lar kol från kolboxarna till
pannrum på ett fartyg.
Kolm, linsformade partier av
sten-kolsartad substans i Närkes och
Västergötlands kambriska alunskiffer.
Ger vid förbränning aska med hög
uran- och radiumhalt, som man
dock ännu ej lyckats utvinna.
Kolmar, se Colmar.
Kolmila, stapel av klent timmer,
övertäckt med stybb, varvid den
vanligaste typen kallas resmila. En
modern representant härför är
östgöta-milan, som är försedd med en vid
sidan anordnad skorsten för
dragreglering. Efter tändning av milan
regleras lufttillträdet så, att veden
genomkolas utan att det bildade
träkolet förbrinner. K. ger trots sin
primitivitet ett träkol av högre
kvalitet än vad som erhålles vid
ugnskolning, 3492 B.
1. Kolmodin, Israel (1643—1709),
teolog, professor i Uppsala 1686—92,
superintendent i Visby, psalmist, har
bl. a. skrivit psalmen Den
blomstertid nu kommer.
2. Kolmodin, Olof (1690—1753),
brorson till Israel K., skald, präst. Hans
största poetiska verk är Biblisk
Qwinnospegel (1732—50), en
versifierad skildring av bibliska
kvinnogestalter, som innehåller många
roande och drastiska partier.
3. Kolmodin, Johannes (1884—1933),
orientalist, diplomat. 1920—33
anställd vid svenska beskickningen i
Turkiet, därefter under kort tid
rådgivare åt Haile Selassie i
Abessinien, 866.
Kolmonoxid, detsamma som koloxid.
Kolmården. 1. »Svarta skogen»,
bergs-och skogstrakten på gränsen mellan
Södermanland och Östergötland.
Högsta punkt 170 m ö. h. Stora
lager av komig kalksten, s. k.
kol-mårdsmarmor. Genom sin
otillgänglighet sedan gammalt en naturlig
gräns mellan Svea- och Götaland.
— 2. Kommun i Östergötlands län.
2 951 inv. 1954. Bildad 1952 genom
sammanslagning med Krokede och
Kvarsebo. I K. 2 ligger
Kolmårdens förutvarande
municipalsam-hälle. Lastageplats och
marmorbrott, 3404, 3880 K.
Kolmårdsmarmor, av serpentin
grön-flammig eller fläckig urkalksten,
som bryts i Kolmårdens
marmorbrott vid Bråviken. Används till
gravvårdar, väggbeklädnader,
prydnadsföremål etc.
Kolning, torrdestillation (pyrolys) av
organiskt material genom tillförsel
av värme men utan lufttillträde.
Jfr Kolmina och Träkolning.
Kolo’ber [-å-], CoTobus, ett släkte av
markattorna, omfattar flera arter,
alla levande i Afrika, bladätande
träddjur av omkring 0,7 m längd,
utom den lika långa svansen. Några
arter lämna ett värdefullt pälsverk.
Kolofo’nium [-å-], se Hartser.
Kolokvint’, den gula frukten av
Ci-truTlus colocyn’this, en i Orientens
stäppområden inhemsk slingerväxt.
K. innehåller bitterämnet
colocyn-thin, har mycket bitter smak och
verkar häftigt avförande. Användes
som laxermedel, kolokvintdroppar,
och medel mot mal.
Kolomyja, stad i v. Ukiaina,
Sovjetunionen, vid floden Prut, 34 000 inv.
1931. Oljeraffinaderier, maskin- och
textilindustri. Tillhörde Polen 1923
—39.
Kolon (grek., led, lem), skiljetecken
som består av två över varandra
ställda punkter (:).
Kolonat (lat. colo’nus, bonde). 1. Det
beroendeförhållande, i vilket
småbrukarna stodo till godsägarna i det
antika Rom. — 2. Benämning på ett
slags nyodling i Norrland, anlagd
med statsbidrag på kronjord och
upplåten åt kolonister. Dylik
överlåtelse har ej skett sedan 1943.
Kolonel’ eller kolonell, tryckstilsgrad
med kägel 7 punkter. Kallas även
mignon. Jfr Kägel, 3518.
Koloni’, nybyggarsamhälle,
ursprungligen feniciernas och grekernas
nybyggen vid Medelhavets kuster,
senare romarnas och européernas
nybyggen i främmande världsdelar.
Numera beteckning på icke
självstyrande besittning i främmande
världsdel.
Kolonialstil (eng. colonial style),
benämning på den arkitektur och
in-redningskonst, som skapades av de
nordamerikanska kolonisterna under
1600—1700-talen, i anslutning till de
olika moderländernas stilar.
Kolonialvaror, ursprungligen varor
från utomeuropeiska kolonier. —
Numera vanligen varor (särskilt
frukter, kryddor o. dyl.) från
tropiska eller subtropiska länder.
Kolonisatio’n, anläggande av kolonier;
uppodling. — Kolonise’ra, anlägga
kolonier, uppodla. — Koloni’st,
nybyggare, medlem av koloni.
Koloniträdgård, liten husbehovs- och
rekreationsträdgård inom ett för
sådant ändamål särskilt upplåtet
område (»trädgårdskoloni») i eller vid
stad eller större industrisamhällen,
inom vilket byggnader för
permanent beboende icke få uppföras.
Kolonivävaren, kolonisparven,
Phile-tai’rus soc’ius, av vävarfinkarna,
med sparvlik dräkt men en
vävarfågels vanor. Hemmahörande i
Afrika bygga de sina bon kolonivis
i akacior.
Kolonn (lat. columna, pelare),
fristående lodrätt stöd med cylindrisk
grundform, bestående av bas, skaft
och kapitäl. Förekommer tidigast i
den egyptiska arkitekturen, fick sin
största användning i grekisk och
romersk byggnadskonst, 544, 547 B.
— Jfr Kolonnordning. — Inom
krigsväsendet formering av trupp,
fartyg eller flygplan, där
underavdelningarna befinna sig bakom
varandra.
Kolonna’d, en eller flera rader av
kolonner, uppbär vanligen bjälklag
och tak.
Kolonnapparat, destillationsapparat för
särskiljande av flyktiga vätskor i en
blandning, t. ex. vid
spritframställning. K. består av ett grovt lodrätt
rör, s. k. kolonn, med en serie
genomborrade bottnar. Från en kokare
strömmar ånga uppåt genom den
upptill avkylda kolonnen och
av-kyles successivt genom nedrinnande
kondensat så att de mindre flyktiga
beståndsdelarna rinna tillbaka,
medan de lättflyktiga fortsätta uppåt
i form av ånga som ledes till en
vattenkyld kondensor. Den här
ut-kondenserande vätskan, destillatet,
uppsamlas i ett förlag.
Kolonnett’, liten kolonn, användes
bl. a. som stöd för balustrader,
fönsterbågar, samt i prydnadsgallerier.
Kolonnordning, det system enligt
vilket kolonnen och av den beroende
byggnadsdelar, främst
entablemen-tet, utbildas i antik och
antikiserande arkitektur. — I den grekiska
byggnadskonsten finnas tre olika K.,
dorisk, jonisk och korintisk, i den
romerska dessutom toskansk och
romersk K.
Kolcratu’r (lat. col’or, färg),
melodiutsmyckningar såsom drillar,
löpningar etc., vilka av sångaren kräva
stor teknik.
Kolore’ra, färglägga.
Kolorimetri’, kvantitativ, indirekt
mätmetod, som är grundad på
bestämning av färgintensitet. Hit hör
koncentrationsbestämningar av
färgämnen i lösning. Som normal kan
användas en kolorimeter, dvs. en
i koncentration graderad glaskil.
Kolori’t, färg; benämning på en
målnings färggivning. — Kolori’sm,
måleri, som lägger huvudvikten vid
färgen, ofta på bekostnad av
teckningen. — Kolori’st, målare som
främst uttrycker sig genom färgen,
färgkonstnär. — Koloris’tisk avser
färghållningen i allmänhet.
Kolo’rum, bråk, oväsen.
Kolos, se Koloxi’d.
Kolos joki [kål’ås-jåk’i], före andra
världskrigets utbrott finskt
gruvsamhälle i Lapplands län, 35 km
s.v. om Petsamo kyrkby, uppvuxet i
närheten av stora nickelgruvor, som
då tillhörde International Nickel Co.
of Canada.
Koloss’ (grek, kolossos’, jättestod;
bildstod i övernaturlig storlek),
person eller sak av väldig eller
otymplig storlek. —- KolossaT, jättestor,
ofantlig, väldig.
Kolossen på Rhodos, en på ön Rhodos
uppställd över 30 m hög
kolossalbild av solguden Helios, uppförd av
Chares omkring 290 f. Kr.,
räknades som ett av världens sju
underverk. Förstördes vid en
jordbävning 224 f. Kr.
Koloss’erbrevet, ett av aposteln
Paulus’ brev, riktat till församlingen i
staden Kolosse i Mindre Asien.
Kolos’trum, första mjölken efter
förlossningen.
Koloszvår [kal’åsjvar], ungerska
namnet på Cluj.
Koloxid eller kolmonoxid bildas då
kol eller kolhaltiga ämnen förbrinna
vid otillräcklig syre- eller
lufttillförsel, vid framställning av tackjärn
(genom oxidation av kol) samt vifl
torrdestillation eller sönderdelning
av organiska ämnen. Ingår även i
avgaser från förbränningsmotorer
samt i stadsgas, generatorgas och
vattengas. Är synnerligen giftig, jfr
nedan, 520.
Koloxidförgiftning, gengasförgiftning,
kolosförgiftning, uppträder då den
inandade luften innehåller koloxid,
som med blodets hemoglobin ger
koloxidhemoglobin, vilket ej förmår
uppta tillräckligt med syre. De
första symtomen äro huvudvärk,
illamående, yrsel, sömnighet och
kraftigt röd hudfärg. Därefter inträder
35—507033 VIII
4441
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
