Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Koppa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPPA
KOPT-SK KONST
murbruk ingående natursten, den
uppåtvända ytan av en gatsten.
Kop’pa, forngrekisk bokstav, varur
latinets Q uppstått. Tidigt endast
använt som taltecken för 90.
Koppar, mjuk, rödaktig metall,
kemiskt tecken Cu, atomvikt 63,54,
atomnummer 29, täthet 8,92,
smält-punkt 1083°. Förekommer sällan
gedigen i naturen. De viktigaste
kopparmalmerna äro kopparkis,
kopparglans och brokig
kopparmalm, 1019 B. — K. är en tämligen
mjuk, smidbar metall med
karakteristisk färg och stor elektrisk
ledningsförmåga. Angripes av
salpetersyra och varm koncentrerad
svavelsyra, men icke av andra vanliga
syror, såvida icke luften har
tillträde. Användes huvudsakligen till
elektriska material samt till
rörledningar för varmvatten och viss
kemisk apparatur, som
taktäcknings-material samt i legeringar, såsom
bronser, lagermetaller och nysilver,
637, 2062 B.
Kopparberg, köping i n.v.
Västmanland, vid Hörksälven, 2 566 inv. 1954.
Har uppstått kring de gamla
koppargruvorna. Handelscentrum och
industriort. Gruvor, Samrealskola,
2554 K.
Kopparberget, gammalt namn på Falu
gruva, även kallat Tiskasj Öberget,
641.
Kopparbergs län omfattar Dalarna
utom Orsa finnmark. Landareal
28 190 km2, 274 756 inv. 1954. Tillhör
Västerås stift. Residensstad Falun.
Kopparfors ab, Ockelbo, äger sågverk,
hyvleri och sulfatfabrik vid
Norrsundet samt såg för björkförädling
vid Ockelbo jämte lådfabrik vid
Näs. Till K. hör även Storviks
sulfit ab. Bolaget, som grundades 1854
och länge idkade bruksdrift, hette
till 1937 Kopparberg & Hofors
sågverks ab. Antal anställda 2 900, —
643, 1518.
Kopparfällning, se Gal vano.
Kopparförlust, den elektriska
effektförlust som uppstår speciellt i
elektriska maskiner och
transformatorer genom att strömvärme alstras
i kopparlindningen. I dylika
apparater uppstå dessutom järnförluster.
Kopparglans eller grå kopparmalm,
CusS, mineral, innehållande koppar
och svavel. Jfr Kopparmalm.
Kopparkarbona’t bildas vid inverkan
av fuktig luft på koppar som en
grön beläggning, ärg (egentligen
ett hydroxikarbonat, dvs. en
förening av K. och kopparhydroxid).
Kopparkis eller gul kopparmalm,
CuFeSs, mineral, innehållande järn,
koppar och svavel. K. är den
vanligaste kopparmalmen, 2245.
Kopparkompaniet, handelskompani,
grundat 1619 av Gustav II Adolf för
handel med koppar, upphörde 1628,
benämndes även Svenska
handelskompaniet. Ett nytt K. existerade
1636—39. Båda gjorde stora
förluster, som delvis täcktes av staten.
Kopparlazu’r eller blå kopparmalm,
2 CuCOs Cu (OH)2, mineraliskt
kop-parhydroxikarbonat. Jfr
Kopparmalm.
Kopparmalm, mineral, ur vilka
koppar framställes. Indelas i sulfidiska
(svavelhaltiga) malmer samt
oxidis-ka och karbonatmalmer. Till den
första gruppen hör kopparglans (grå
K.), kopparkis (gul K.), bornit
(brokig K.) och kopparskiffer. Till
de senare räknas kuprit (röd K.),
malakit (grön K.) och kopparlasur
(blå K.), 1019 B.
Kopparmatte, folklig benämning på
en kopparstaty, föreställande en
man som svänger ett gissel, vilken
från 1603 krönte skampålen på
Stor
torget i Stockholm. Omgöts och
uppsattes på nytt 1649, flyttades till
Packartorget (Norrmalmstorg) 1776,
1810 till Träsktorget (Roslagstorg).
Förvaras nu i vestibulen i
Stockholms rådhus.
Kopparorm, ormslå, An’guis frag’ilis,
ödla av familjen ormslår, längd 40
cm, med fotlös, ormlik kropp,
trubbigt huvud och lång stjärt, som
kan avbrytas och återväxa. Färgen
är brunröd. K. lever av maskar
och sniglar och föder 6—20 ungar,
stora som tändstickor och nästan
vita. K. finnes sannolikt i hela
Sverige utom fjälltrakterna, 3860.
Kopparormen, enligt 4 Mos., 21:6—19
en orm av koppar, som Mose lät
tillverka i öknen som hjälp mot
ormbett. Enligt 2 Kon. 18: 4 fanns
ormen kvar i templet i Jerusalem
tills konung Hiskia lät förstöra den.
Kopparoxfd bildas som en svart, i
vatten olöslig, i syror lättlöslig
beläggning på koppar vid upphettning
av metallen i luft, 2062.
KopparoxiduT, nyare benämning
di-kopparoxid, CusO, bildas som en
röd beläggning på koppar i luft.
Under den svarta kopparoxiden på
oxiderad koppar finns alltid röd
oxidul. Förekommer i naturen
såsom mineralet kuprit eller röd
kopparmalm, 2062.
Kopparsilke, ett rajonsilke av hög
kvalitet. Cellulosan behandlas först med
utspädd alkali och löses härefter i
en ammoniakalisk lösning av
kopparoxid (Schweizers reagens). Som
fällbad kan en utspädd syra eller
ett starkt alkali användas. — Kallas
även Bembergsilke, 2794.
Kopparskiffer, kopparhaltig lerskiffer
från permperioden, rik på fiskfossil.
Innehåller ca 3 % koppar och är
delvis impregnerad med kopparkis
och bornit samt silver. K.
förekommer vid Mansfeld i n. Tyskland, där
den brutits såsom kopparmalm
sedan 1100-talet. Jfr Kopparmalm.
Kopparslagare, skämtsam beteckning
för bakrus.
Kopparstenarna, undervattensgrund,
ca 20 km n. om Gotska Sandön.
Lys- och ljudboj.
Kopparstick, grafisk metod, där
avtryck tages från en för hand med
gravstickel bearbetad kopparplåt;
även benämning på själva
avtrycket. — K. är ett
djuptrycksförfa-rande. De i plåten nedsänkta
partierna avge färgen, 436, 1416 B.
Kopparsulfat eller kopparvitriol,
vackra blå kristaller, som användas i
vattenlösning såsom bad vid
elekt-rolytisk framställning av koppar,
för träkonservering m. m. Blandat
med kalk användes K. såsom
träd-besprutningsmedel mot parasiter,
1980.
Kopparsulfid, förekommer i naturen
såsom mineralet kopparglans.
Koppartryck, gemensam benämning
på djuptrycksförfaranden i
kopparstick, etsning, fotogravyr m. m.,
där tryckplåten nästan alltid är av
koppar.
Kopparåldern, eneoli’tisk tid,
benämning på den förhistoriska period på
övergången mellan sten- och
bronsåldern, då de första
metallverktygen uppträda. I Norden
sammanfaller K. med yngre gänggriftstid
och hällkisttid.
Koppel (lat. co’pula, band). 1.
Jaktterm: kedja eller rem varmed
hundar ledas; två eller flera
jakthundar som jaga tillsammans. — 2.
Militärterm: till uniform buren
livrem av läder med axelrem. — 3.
Teknisk term:
sammanlänkningsor-gan i tågsätt m. m. — 4. Musikterm:
konstruktion i orgel som möjliggör
en kombination av visa toner eller
hela orgelstämmor genom ett
reducerat antal grepp.
Koppel, Herman David (f. 1908),
dansk tonsättare och pianist, har
under intryck av Nielsens,
Stravin-skijs och Bartoks musik skrivit
orkester- och kammarmusik m. m. K.,
som 1949 blev lärare vid
konserva-toriet i Köpenhamn, har
konserte-rat även i Sverige.
Koppla, förbinda (i olika
bemärkelser). Genom beräkning av seglade
kurser och distanser bestämma
fartygets läge på sjökortet.
Kopplad benämnes två likartade
föremål, som förenats genom en eller
flera gemensamma delar, t. ex.
kopplade kolonner, som ha
gemensamma baser och kapitäl, och
kopplade fönster, som ha gemensam ram.
— Inom fysiken sägas två
elektriska system vara kopplade, när
energiöverföring ömsesidigt kan äga
rum mellan dem.
Koppleri, främjande av otukt mellan
andra. Straffas enligt strafflagen
18: 11—12.
Koppling. 1. Inom biologin: det
förhållande att olika arvsanlagspar
följas åt och icke uppträda oberoende
av varandra. — 2. Inom
elektrotekniken: dels metallisk förbindelse
mellan en elektrisk anordnings olika
delar, dels energiförmedlande
förbindelse mellan två elektriska
system, varvid svängningar överföras
från det ena till det andra. Detta
slags K. har motsvarighet även inom
den teoretiska mekaniken. — 3.
Inom mekanisk teknologi: se
Axelkoppling, 388.
Kopplingsplint, mindre
kopplingstav-la, isolerande stycke av plast,
stea-tit, marmor eller liknande
material, försedd med klämskruvar till
eller mellan vilka kopplingar lätt
kunna utföras, vanligen utan att
lödda förbindelser behöva rubbas.
Kopplingsschema, schematiskt visad
ledningsdragning vid elektriska
anläggningar eller apparater.
Koppning, en i den äldre medicinen
ofta förekommande
behandlingsmetod mot allehanda, olikartade
sjukdomar. Ett s. k. koppglas — en
slags sugklocka — placerades på
huden, i vilken man först gjort några
små snitt, varefter luften utsögs ur
klockan, så att denna fylldes med
blod. Även en oblodig koppning
förekom, där endast huden sögs
upp.
Koppom, industriort i v. Värmland
vid en källarm till Byälven. 296 inv.
1951. Pappersbruk, trämassefabriker
och träsliperi, 3763 K.
Koppor, vanligen detsamma som
smittkoppor.
Koppympning, se Vaccination.
Ko’pra, copra, den fasta, vita
närings-vävnaden i kokospalmens frukt,
innehållande 60—-70 % fett, som
användes vid tillverkning av
växt-margarin, tvål och ljus. Vid
fett-framställningen erhålles som
biprodukt foderkakor med en äggvite
-halt av 9—10 %, 2568.
Koproli’t, förstenade djurexkrementer,
vilka förekomma i vissa geologiska
lager.
Kopter [kåp’-], kristna ättlingar av
de gamla egypterna, i allmänhet
bosatta i städerna som hantverkare,
köpmän m. m., 771.
Koptiska kyrkan, en ålderdomlig
kvarleva av den gamla kristna kyrkan i
Egypten. Styres av en patriark i
Kairo.
Koptiska språket, egyptiskt språk från
tiden kort f. Kr. — omkring 1600.
Koptisk konst, benämning pä den
4453
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
