- Project Runeberg -  Kunskapens bok : Natur och kulturs illustrerade uppslagsverk för hem och skola / Femte upplagan. 8. Register A - K /
4454

(1937-1965) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kopula ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOPULA

KORGBLOMMIGA VÄXTER

kristna konsten i Egypten under
fornkristen tid och medeltiden. K.,
som är utpräglat dekorativ och
stiliserad, anknöt delvis till den
hellenistiska konsten, men upptog även
orientaliska motiv. Dess
blomst-ringstid inföll 300—600.

Ko’pula (lat. copula, band), verbform
utan eget innehåll, som i satsen
sammanbinder subjekt och predikat,
t. ex. han är sjuk (är = kopula).
I svenskan brukas vara och bliva
som K.

Kopulatio’n, befruktning, 3600.

Ko’pulativ, sammanbindande,
förenande.

Kor (lat. chor’us, av grek, choros’,
kör). 1. Äldre benämning på kör.
— 2. Den vanligen längst i öster
belägna delen av en kristen kyrka,
där kören ursprungligen hade sin
plats, senare altaret och
prästerskapet. K. avslutas ofta med absid.

Korab, ca 2 000 m hög bergstrakt på
gränsen mellan Albanien och
Jugoslavien.

Kora’g (grek, choragos’, körledare), i
det forntida Aten den som lät
uppsätta och bekosta kören vid
uppförandet av ett drama och
ursprungligen även var dess ledare. K.
belönades, om stycket hade framgång,
med murgrönskrans och en
offentligen uppställd gyllene trefot.

KoraT (medeltidlat. choraTis, till
kören eller koren hörande), kyrklig
sång, avseende såväl den katolska
kyrkosången på latin (gregoriansk
K.) som den protestantiska
menighetens psalmsång på respektive
folkspråk.

KoraTbok, benämning på samling av
protestantiska koraler. Den nu
gällande svenska koralboken stadfästes
1939 och är den fjärde allmänt
gällande. De tidigare utgåvos 1697,
1820 och 1921.

Koralförspel, orgelstycke, uppbyggt på
grundval av en koral- eller
hymnmelodi. Ungefär liktydiga begrepp
är orgelkoral och koralfantasi.

Korall’djur, Anthozo’a, en klass av
nässeldjuren. Alla dithörande arter
äro havsdjur. De flesta äro
fastsittande vid berg m. m. och bilda
kolonier, som i regel sammanhållas
av ett kalkskelett. Vissa arter i
varma hav bilda korallrev, se d. o,.
2064 B.

Korallhavet, del av Stilla havet, som
begränsas av Nya Guinea i norr,
Salomonöarna, Nya Hebriderna och
Nya Kaledonien i öster och
Australien i väster. Den japanska flottans
angrepp mot Australien avvärjdes
genom slaget i K. 4—8 maj 1942,
— 232 K.

Korallormar, E’laps, ett amerikanskt
släkte av giftsnokar med tämligen
små, grant färgade arter. Endast E.
ful’vus, längd 1 m, Nordamerika,
är farlig, 2590.

Korallrev, grundbankar och öar,
uppbyggda av kalkavsöndringarna från
koralldjur. Koralldjuren kunna ej
leva på större djup än 50 m. De
fordra salt, syrerikt och varmt
vatten (ständigt omkring 26° C). På
grund härav tar en korallö ofta
formen av en ring (atoll) med en sjö
(lagun) i mitten, 2064.

Korallrot, Coralliorrhi’za inna’ta,
ogrenad, bladlös gulaktig saprofytisk
orkidé, som växer på mossar i
Sverige.

Korallträd, Erythri’na, växtsläkte,
hörande till balj växterna, tropiska
och subtropiska träd och buskar,
odlade för vedens eller blommornas
skull.

KoraTnotskrift, ur medeltidens
neu-mer på 1000-talet uppkomna
nottecken, som från början endast
an

gav tonhöjden men ej tidsvärdet.
Förbättrades på 1200-talet genom
mensuralnotskriften. — K. användes
ännu i den gregorianska koral
-sången.

Koralpartita, se Partita.

Koramin, se Coramin.

Koranen (arab. al-Kur’an, läsning),
islams heliga skrift, enligt
muhammedansk tro Allahs av evighet
existerande ord, som genom ängeln
Gabriel uppenbarades för
Muhammed. Dess slutgiltiga former
avfattades först av kalifen Othmar
vid 600-talets mitt. K. är indelad
i 114 kapitel (arab, sura),
avfattade på en mestadels rimmad prosa,
och innehåller trossatser, religiösa
berättelser, juridiska påbud m. m.,
1788, 3099.

Kord, stomme i t. ex. bildäck,
bestående av flera lager
gummiimpreg-nerade textiltrådar, varvid trådarna
i varje lager icke äro anordnade
som i en väv utan ligga parallellt.
Däremot korsa trådarna varandra
från lager till lager.

Kor’da, rät linje, som sammanbinder
två punkter på en matematisk
kurva. Om man låter punkterna
obegränsat närma sig varandra,
övergår kordan till en tangent till
kurvan.

Korda, sir Alexander (f. 1893), engelsk
regissör och filmproducent av
ungersk börd. Efter filmer i Tyskland
och England bildade han 1932
London Film, inträdde 1935 i United
Artists, Hollywood, samarbetade
1943—45 med Metro, koncentrerade
sig därefter på sin egen produktion.
Producerade filmer bl. a. Kvinnorna
kring kungen (regi, 1933), Den röda
nejlikan (1935), Spöket reser
västerut (1936), Gryning över London
(1945), Den tredje mannen (1949).

KordiaT (lat. cor’, hjärta), hjärtlig
— Kordialite’t, hjärtlighet.

Kordille’rema
lj-J, sp. Cordilleras
de los Andes, gemensamt namn på
de bergskedjor som genomdraga
Amerikas västra delar från Berings
sund till Kap Horn. Till K. höra
Anderna, Klippiga bergen, Sierra
Nevada m. fl., 579.

Kordofa’n, provins i Anglo-egyptiska
Sudan, v. om Nildalen. 381 000 km2,
1 671 600 inv. 1951. Ett stäppland
mellan Nilen och Darfurs bergland,
dess största rikedom är [-akaciesko-garna, vilka lämna arabiskt gummi.
Huvudstad el Obeid, 70 100 inv. 1951,
24 K, 3294.

Kordong (fr., av grek, körde’,
tarm-sträng), snodd, snöre. —
Bevaknings- eller avspärrningskedja av
soldater eller poliser (poliskordong).
— Inom tekniken detsamma som
lättring, dvs. krusig yta på kanten
av en ratt eller ett skruvhuvud för
underlättande av fingrarnas grepp.

Kor’e (grek., flicka). 1. I grekisk
mytologi annat namn för gudinnan
Demeters dotter Persefone. — 2.
Konsthistorisk benämning på vissa
forngrekiska kvinnostatyer, särskilt
sådana från arkaisk tid som
påträffats på Akropolis i Aten.

Korea, bergig halvö i ö. Asien, 220 768
km2, 29 291 000 inv. 1952.
Befolkningen utgöres av ett mongoliskt
biandfolk. Huvudnäring jordbruk, i n.
även industri och bergsbruk. Från
början självständigt rike, senare
först under kinesiskt inflytande,
sedan under japanskt. 1910
guverne-ment under Japan. Efter andra
världskriget besatte ryssarna
områdena n. om 38 :e breddgraden,
amerikanarna trakten s. därom.
Härigenom delades K. i två republiker:
Nordkorea, kommunistisk
folkrepublik, 127 000 km2, 8 880 000 inv. 1952,

huvudstad Pyöng-yang, och
Sydkorea, en i västerländsk mening
demokratisk republik, 94 000 km2,
19 411 000 inv. 1952, huvudstad Söul,
1306, 2067.

Koreakriget kallas det 1950 inledda
kriget mellan sydkoreaner och
FN-trupper å ena sidan och
nordkoreaner och kinesiska »frivilliga»
styrkor å andra sidan. Sedan de
amerikanska trupperna utrymt Korea i
juni 1949, överskredo nordkoreanska
förband den 25 juni 1950 gränsen till
Sydkorea, som lämnades omedelbar
hjälp av FN, vars säkerhetsråd
uttalade sin förkastelsedom över det
oprovocerade angreppet. Det
kommunistiska anfallet fördes under
augusti fram till närheten av
staden Fusan på sydkusten. I mitten
av september påbörjade FN-armén
(huvudsakligen bestående av
ame-rkianska förband) en motoffensiv,
inledd av en landstigning vid
staden Inchon på västkusten, vilket
snabbt resulterade i Sydkoreas
befrielse och nordkoreanernas
tillbaka-drivande till koreansk-mansjuriska
gränsen. I samband härmed ingrepo
emellertid kinesiska trupper på
Nordkoreas sida, och de allierade
tvingades retirera. Sedan fronten
stabiliserats strax n. om 38:e
breddgraden, inleddes 10 juli 1951 ytterst
segslitna förhandlingar angående
vapenstillestånd, vilka kunde avslutas
först den 27 juli 1953 genom
undertecknande av ett stilleståndsavtal,
2068.

Korea’ner, se Korea.

Korea’nska språket synes ha vissa
beröringspunkter med japanska, men
det är ovisst om detta beror pä
ursprunglig släktskap.

Kore’asundet eller Tsushimasundet,
sund mellan Korea och Japan.
Delas av ögruppen Tsushima i en s.ö.
och en n.v. kanal, 1833 K.

Koreografi’ (grek. choro’s, dans, och
graf’ein, skriva). 1. Uppteckning av
olika dansrörelser och danssteg med
vissa skrivtecken jämsides med
musiktexten. — 2. Danskonst,
dans-komposition.

Korff [kårf], Ivan Albertovitj (1697—
1706), rysk diplomat, en tid verksam
i Sverige, tog livlig del i
partikampen men vållade utom hattarnas
motstånd även en splittring bland
mössorna och återkallades på den
svenska regeringens begäran.

Korfu’, grek. Ker’kyra, den
nordligaste av de Joniska öarna i v.
Grekland, utanför Albaniens kust. 593
km2, 105 226 inv. 1951. Huvudort är
staden Korfu med 30 706 inv. 1951.
ön är berömd för sin naturskönhet
och har betydande olivodlingar. K.
besattes under första världskriget
av ententen, hölls besatt en kort
tid 1923 av Italien och ockuperades
av axelmakternas trupper 1941. Jfr
Korfuaffären.

Korfuaffären, konflikt mellan
Grekland och Italien 1923, vilken
föranleddes av att tre italienska
medlemmar av en kommission för
fastställande av Albaniens gränser
mördades på grekiskt område. Då
Grekland ej gick med på de italienska
villkoren för gottgörelse lät Italien
besätta Korfu. Genom
Ambassadörkonferensens ingripande tvangs
Grekland godtaga Italiens krav i
stort, varpå ön utrymdes.

Korg, blomställning med talrika små,
tättsittande blommor, omgiven av
tätt anslutande högblad (holk). Se
Blomställning.

Korgblommiga växter, Compos’itae,
den artrikaste familjen bland
faner-ogamerna, har blomställning korg.

4454

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 12 02:57:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskapens/5-8/0576.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free