Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kuli ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULI ––––––––––––––––-
1948), tysk violinist, förnämlig
tolkare av bl. a. romantiska
violinkonserter. Besökte Sverige l:a ggn
1920.
Ku’li (eng. coolie, troligen av indiskt
ursprung), asiatisk, särskilt kinesisk
arbetare.
Kulina’risk (lat. culi’na, kök), som har
med matlagning att skaffa.
Kuling, tämligen långvarig vindstöt
över vatten, varvid vindstyrkan
motsvarar minst god bris.
Kuliss’ (fr. coulisse, ränna), på lös
träram spänt dekorationsstycke. K.
användes från slutet av 1500-talet
som teaterscenens sidodekorationer,
vilka skötos in på scenen från
sidorna i en med rampen parallell
ränna i scengolvet.
Kulla, församling i Lagunda kommun
i södra Uppland, Uppsala län, 218
inv. 1954.
Kulla, dalkulla, kvinna från Dalarna.
Kullaberg, detsamma som Kullen,
3089 K.
Kullager, en typ av rullningslager,
vid vilken trycket förmedlas av
kulor i stället för av en oljefilm som
vid glidlager. Kullager kunna dock
ej arbeta helt torrt annat än vid
ringa belastning, enär viss friktion
äger rum inom den s. k.
intrycks-arean, 2100 B.
Kulla-Gunnarstorp, skånskt slott vid
Öresund n.v. om Hälsingborg,
uppfört på 1870—80-talet. En äldre borg
från 1570-talet restaurerades pä
1850-talet, 3089 K.
af Kullberg, Anders Carlson (1771—
1851), biskop, skald i
sengustavi-ansk stil, mest känd för sina
spök-ballader. Han översatte t. ex. från
engelskan Alonzo den tappre och
skön Imogen.
Kullen, Kullaberg, 188 m hög bergås
i n.v. Skåne mellan Skälderviken
och inloppet till Öresund. Kusten
har egendomligt formade
abrasions-branter och grottor. Mycket besökt
turistområde, delvis naturskyddat.
Badplatser, de s. k. malarna. Rik och
egenartad vegetation, 3089 K.
Kullens fyr, inseglingsfyr till
Östersjön genom Öresund, belägen nära
yttersta udden på Kullen. Anlädes
ursprungligen 1560, den nuvarande
byggnaden tillkom 1900.
Kullerstad, församling i Skärblacka
kommun i Östergötlands län, 3115
inv. 1954, med industrisamhällena
Skärblacka och Ljusfors. Jfr
Skärblacka.
Kullig boskap, djur tillhörande rasen
Svensk Kullig Boskap, som uppstått
genom förädling av två inhemska
lantraser, nämligen fjällrasen och
rödkullor. Vikt ca 400—450 kg.
Kullings-Skövde, församling i
Vår-gårda kommun i västra
Västergötland, Älvsborgs län, 2 619 inv. 1954,
därav 1 693 i del av Vårgårda
municipalsamhälle.
Kulltorp, församling i Gnosjö och
Bredaryds kommuner i v. Småland,
Jönköpings län, 1627 inv. 1945.
Kulm [kolm’], by i n. Böhmen,
Tjeckoslovakien. Fransmännen ledo 1813
ett svårt nederlag vid K.
Kulm (eng. culm, koldamm), sandig
geologisk avlagring från
stenkolsperioden
Kulmen (lat. cul’men), höjdpunkt.
Kulminatio’n, en stjärnas högsta
(eller lägsta) höjd över horisonten.
Solens K. bestämmer »sann middag».
— Cirkumpolära stjärnor ha en
övre och en undre K. — K.
användes även i bildlik bemärkelse
liktydigt med höjdpunkt. —
Kulmine’-ra, nå sin höjdpunkt.
Kul’nev, Jakov (1763—1812), rysk
general, deltog i Finska kriget,
stu
pade i kriget mot Napoleon. Känd
från Fänrik Ståls sägner.
Kulram, enkel räkneapparat med på
trådar eller stänger uppsatta kulor,
varvid nio på varje tråd är rätta
antalet. Kallades på latin ab’acus.
Kulspruta (ksp), snabbskjutande
automatvapen, ursprungligen för
gevärs-ammunition, nu även med grövre
kaliber, 1758.
Kulsprutegevär (kg), snabbskjutande
automatvapen, som kan bäras av
en man och som innehar en
mellanställning mellan gevär och
kulspruta.
Kulsprutepistol (kpist), eldkraftigt
automatvapen, avsett för eldgivning
på avstånd i regel under 300 m.
9 mm K. m/45 är numera den
vanligaste beväpningen för personalen
i arméns krigsförband, 150 B, 1759 B.
Kulstötning ingår i fri idrott och
sker från ring med 2,135 m
diameter. Kulan väger för män 7,257 kg,
för damer 4 kg, för juniorer 5,5
kg, för ungdom stundom 3 kg.
Världsrekord är: män P. O’Brien,
USA, 18,54, damer G. Zybina,
Sovjet, 16,27, svenska rekord R.
Nilsson 16,64 resp. E. Olsson 13,29,
— 1212.
Kult’ (lat. cul’tus, av coTere, odla),
kollektivbegrepp för religiösa
ceremonier i såväl primitiva som
högtstående religioner. Dyrkan av
övernaturligt väsen eller gudom.
Kultivator,
jordbruksbearbetningsred-skap på hjul med fjädrande pinnar.
Kultive’ra, odla, förfina, förädla.
Kultje, vind vars styrka i Beauforts
skala anges med siffrorna 6—8,
motsvarande 10—17 m/s. Man skiljer
mellan frisk kultje (10—12 m/s),
styv kultje (12—14 m/s) och hård
kultje (14—17 m/s).
Kultsjön, sjö i s.v. Lappland,
genom-fluten av Ängermanälven. 540 m
ö. h., 53 km2.
Kultu’r (lat. col’ere, odla), andlig och
materiell odling; förädling,
bildning. — Kulturell’, som hör till
(den andliga) kulturen.
Kulturfolk, de folk, som nått ett visst
oberoende av naturen, som skapat
en särpräglad kultur och som haft
betydelse för den allmänna
kulturutvecklingen. — Motsats:
naturfolk.
Kulturgeografi’, sammanfattande
beteckning för befolknings-,
ekonomisk och politisk geografi. —
Motsats fysisk geografi eller
naturgeografi.
Kulturhistoria, den mänskliga
odlingens historia.
Kulturhistoriska museet i Lund,
grundat 1882 av G. Karlin, omfattar nu
ett tjugotal kulturhistoriskt
värdefulla byggnader med inredningar
samt förnämliga samlingar av
vapen, keramik och konsthantverk.
Till K. hör som annex gården
öst-arp, s.ö. om Lund. —
Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige,
stiftad 1882, avser att stödja och
utveckla K.
Kul tur jord, av människan odlad eller
på något sätt bearbetad jord, 1857.
Kulturkampen, benämning på
kraftmätningen mellan påven och den
tyska staten under Bismarcks
ledning på 1870-talet. Bismarck såg en
fara i ökat katolskt inflytande och
förde en antiklerikal politik. Påven
å sin sida tillvaratog
motsättningarna mellan Sydtyskland (Bayern)
och Nordtyskland (Preussen).
Omkring 1878 inträdde en avspänning.
Kulturkrets, område med likartade
kulturformer, t. ex. hustyper eller
sociala förhållanden.
Kulturlager, arkeologisk benämning på
–––––––––––- KÜN, BÉLA
jordlager med lämningar från
förhistoriska boplatser.
Kulturminnen, kulturminnesmärken,
indelas i tre grupper: 1)
fornminnen, omfattande fasta
fornlämning-ar och fornfynd. 2) kyrkor. 3)
andra byggnader och lösa föremål
med stort kulturhistoriskt värde.
Kulturminnesvården, lagstadgad vård
av landets kulturminnen.
Omhänder-has av Riksantikvarieämbetet med
biträde av läns- och
landsantikvarier. Jfr Fornminnen.
Kulvert, murad, välvd, underjordisk
gång eller grövre välvd rörledning
av betong.
Kulö’r (fr. couleur), färg. — Kulört,
färgad, färggrann.
Kumari’n, ett organiskt ämne, som
förekommer i många välluktande
växter. Doft av nyslaget hö =
ku-marindoft.
Kuma’si, huvudstad i brittiska
protektoratet Ashanti, Västafrika, 78 483
inv. 1948. Stor kakaohandel.
Järnväg till Takoradi och Accra vid
kusten.
Kumbell, Kumbel, pseudonym för
Hein, Piet.
Kumla. 1. Stad i mellersta Närke,
9 286 inv. 1954. Näst Örebro
Sveriges främsta skoindustristad. Blev
stad 1942, — 2554 K, 2555. — 2.
Kommun i mellersta Närke, Örebro
län. 5 319 inv. 1954. Bildad 1952
genom sammanslagning av Kumla och
Hardemo. — 3. Församling i Tärna
kommun i ö. Västmanland,
Västmanlands län. 1 352 inv. 1954.
Kyrka från 1300-talet med
kalkmål-ningar av Albertus Pictor (1482). —
4. Församling i Folkunga kommun
i Östergötlands län. 162 inv. 1954.
Romansk kyrka av mycket
ålderdomlig typ.
Kumla församling, omfattar såväl
Kumla stad som Kumla
landskom-mun. 13 466 inv. 1954.
Kumlien, Akke (1884—1949), konstnär.
Som konstnärlig rådgivare hos P. A.
Norstedt & Söner 1916—46 och som
föreståndare för skolan för
bok-och reklamkonst i Stockholm 1941—
46 utövade K. stort inflytande på
svensk bokkonst. Var även lärare
i materiallära och materialteknik
vid Konsthögskolan 1924—35 och
har bl. a. utgivit Modern
tempera-målning (1934) och Oljemåleriet
(1946). K. blev 1946 intendent vid
Thielska galleriet, 441 B.
Kummel, Merlu’cius vulga’ris, upp till
120 cm lång torskfisk med
långsträckt, trind kropp och stort
huvud. 2 ryggfenor, 1 analfena, som
äro högre baktill. K. är en glupsk
rovfisk, som förekommer vid vår
västkust och är ekonomiskt viktig,
982.
Kummin, Ca’rum car’vi, familjen
flockväxter, har finflikiga blad, vita
eller rödlätta blommor och saknar
svepe. Allmän i hela Sverige pä
torra ängar och dikesrenar. Den
högryggade klyvfrukten användes
som krydda i bröd, ost, brännvin
samt i medicinen, 1478, 2095, färgpl.
vid art. Kryddor.
Ku’mo älv, finsk älv, avlopp för västra
delen av Finska sjöplatån
(Näsi-järvi, Pyhäjärvi m. fl. sjöar) med
ett flodområde på 35 759 km2. 395
km lång. Rik på vattenkraft, varav
2/s utbyggts. Viktig flottled, 955 K.
Kumpan (lat. cum, med, och pa’nis,
bröd), stallbroder, kamrat.
Kumulatio’n (lat. cumula’re, anhopa),
anhopning. — Kumule’ra, hopa.
Kumy’s, rusdryck beredd av stomjölk,
som drickes av nomadfolken i ö.
Sovjetunionen, 2323.
Kün [ko’n], Béla (1886—1939),
ung
4471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
