Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kurera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KURERA
KUUSINEN, HERTTA
Kure’ra, lat. cura’re, bota.
Kurfurste (ty. Kurfürst, valfurste),
benämning på de riksfurstar i det
forna tyska kejsarriket, vilka valde
kejsare. På 1200-talet tillkom denna
värdighet ärkebiskoparna av Mainz,
Trier och Köln, pfalzgreven vid
Rhen, hertigen av Sachsen,
markgreven av Brandenburg samt
konungen av Böhmen. Institutionen
upphörde 1806, då Tyska riket
upplöstes.
Kurhus, äldre benämning för sjukhus
för könssjukdomar. — Även
be-handlingslokalerna vid bad- och
brunnsorter kallades förr ofta K.
Kuria, se Curia, 2865.
Kuria’lstil (lat. cu’ria, rådhus, senat),
kanslistil, otympligt och omständligt
skrivsätt.
Kuri’lerna, jap. Chirshima, de tusen
öarna, 1 100 km lång ökedja i n.ö.
Asien, mellan Hokkaido och
Kam-tjatka, avskiljande Ochotska havet.
Ca 16 000 km2. Omkring 15 000 inv.
Vulkaniska och mestadels kala.
Förutvarande japansk besittning,
avträddes 1945 till Sovjetunionen,
170 K.
Kuriosite’t (lat. curio’sitas,
nyfikenhet), märkvärdighet, sällsynthet. —
Kurio’sum (pluralis kurio’sa),
sällsynt eller underligt föremål eller
fall.
Kuri’r (lat. curr’ere, löpa), ilbud,
som överbringar viktiga depescher,
711.
Kuri’ren, socialdemokratisk tidning i
Uddevalla, grundad 1901.
Chefredaktör är sedan 1944 Frank
Eriksson (f. 1903).
Kurisches Haff [ko’r-], strandsjö av
östersjön i östpreussen, 1 620 km2,
förbunden med havet genom ett 7,5
m djupt sund vid Memel.
Dynval-len mot havet, Kurische Nehrung,
är upp till 4 km bred och intill 66
m högt.
Kuriö’s (fr. curieux, nyfiken),
säregen, löjlig.
Kurland, landskap i Lettland, n.
Litauen mellan Rigabukten och
Östersjön, 26 500 km2, 306 000 inv.
Hörde från 1237 under Tyska orden,
var efter 1561 ett hertigdöme under
Polen och efter 1737 (definitivt
efter 1795) under Ryssland.
Huvudstad Libau.
Kurländska Aa [a], flod i Kurland
till Rigabukten, 120 km lång.
Ku’ro Shi’o, jap., svarta strömmen,
varm havsström i Stilla havet, längs
Japans östkust upp mot Alaska, vars
starka glaciation är en konsekvens
av strömmen. Är en motsvarighet
till Golfströmmen i Atlantiska
oceanen men betydligt svalare, 1562,
3250.
Kurs (lat. cur’sus, lopp). 1. Ett
fartygs färdriktning i förhållande till
meridianen. Man skiljer mellan styrd
kurs och kurs genom vattnet
(skillnaden beror på avdrift genom vind
och ström). K. räknas i grader,
varvid norr är 0°, öster 90°, syd 180°
osv., allt enligt det numera allmänt
nyttjade 360°-systemet.
Kompasskurs är vad kompassen samtidigt
visar. Styrd kurs erhålles från
kompasskursen genom korrektion
först för deviation, sedan för
missvisning, 3743 ff. — 2. Notering på
värdepapper samt på främmande
valutor, mynt och sedlar. — 3.
Kun-skapsmått som skall inhämtas under
viss tid.
Kursi’v (lat. curr’ere, löpa), snabb,
flyktig, t. ex. genomläsning eller
översättning av förut obekant text.
— K. eller kursivstil, åt höger
lutande tryckstil, t. ex. kursiv. Jfr
Antikva. — Kursive’ra, sätta med
kursiv stil; understryka, framhålla,
435.
Kursk [korsk], huvudstad i
förvaltningsområde med samma namn,
Sovjetunionen, 202 km norr om
Charkov, nära en biflod till Desna.
120 000 inv. 1939. Järnvägsknut,
handel och livsmedelsindustri.
Högskolor, 3157 K.
Kurslinjal, en med gradskiva
utrustad linjal för uttagande av kurs
eller bäring på sjökortet.
Kursor (lat., löpare), tidigare namn
på universitetsvaktmästare.
Kursverksamheten vid Stockholms
Högskola, Stockholms sektion av
Folkuniversitetet, se d. o.
Kurtage [-ta’sj] (fr. courtage, av
courter, söka att sälja), mäklar
-arvode.
Kurti’n (fr. courtine, vall), den
fäst-ningslinje, som förbinder två
bastioner i en fästning. Jfr Bastion.
Kurti’s (fr. courtoisie, av cour, hov),
trägen uppvaktning, ytlig
kärlekslek, flirt. — Kurtisa’n (fr.
courti-sane, hovdam), finare demimond,
hetär. — Kurtise’ra, uppvakta, göra
någon sin kur. — Kurtisö’r, herre
som kurtiserar.
Ku’rusu, Saburo (1886—1954), japansk
diplomat. Ambassadör i Berlin 1939
—40, där han undertecknade
Tre-maktspakten. Inledde hösten 1941
förhandlingar i Washington, vilka
pågingo då japanerna anföllo Pearl
Harbor (7 dec. d. å.). Ur tjänst
sedan februari 1945.
Kusch (fr. couche), ligg! (till hundar).
— Kuscha, underkuva.
Kusin, Vladimir (f. 1931), Sovjets
första skidlöpare av världsklass
(från Arkangelsk), studerande i
Moskva, vann överraskande VM på
3 och 5 mil 1954, — 3054.
Kusken, stjärnbild i Vintergatan
ovanför Orion. En i K. ingående stjärna,
Capella, är en av de ljusstarkaste
på norra stjärnhimlen, 3251 B.
Kusnetskområdet, stenkolsfält i
området Novosibirsk, s.v. Sibirien vid
floden Tom, kring staden Stalinsk,
170 000 inv. 1939, med stora
masugnar och järnverk, kemiska
fabriker och kraftcentral. Ingår i
Ural-Kusnetskkombinatet.
Kussevitskij, se Koussevitzky.
Kustartilleriet, har till uppgift att
försvara vissa kuststräckor och hindra
fientliga företag i angränsande
farvatten. Svenska marinens
kustartilleri är uppdelat på Hemsö
kustartilleriförsvar, Stockholms
kustartilleriförsvar och Vaxholms
försvarsområde, Gotlands kustartilleriförsvar,
Blekinge kustartilleriförsvar och
Karlskrona försvarsområde, samt
Göteborgs kustartilleriförsvar och
Göteborgs skärgårds försvarsområde.
De olika förbanden inom de olika
kustartilleriförsvaren äro
Härnösands kustartillerikår (KA 5),
Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1),
Gotlands kustartillerikår (KA 3),
Karlskrona kustartilleriregemente
(KA 2) och Älvsborgs
kustartilleriregemente (KA 4).
Kustarun, se Erythraea.
Kustbevakning, avdelning av
tullverket, som övervakar att ingen
smuggling förekommer.
Kustflottan, utgöres av våra
modernaste örlogsfartyg. Kan efter
omständigheterna operera inom
samtliga oss omgivande vattenområden
till skillnad från marindistriktens
sjöstridskrafter, som ha sin
verksamhet mera begränsad, 2263, 2264 B.
Kustklimat, öklimat, karakteriseras av
mindre kontraster mellan sommar
och vinter än fastlandsklimatet,
2012.
Kusto’d eller kus’tos (lat. custos,
väktare). 1. Ordningsman; vaktmästare.
— 2. Ord eller stavelse under sista
textraden på en boktryckssida, som
utgjorde en upprepning av första
ordet eller meningen på följande
sida. Vanlig form i gamla böcker
för kontroll av sidornas
ordningsföljd och ofta även avsett att
ersätta paginering.
Kustpipare, Chara’drius squata’rola,
längd 29 cm, en arktisk vadarfågel
av släktet pipare. Anträffas i
Sverige blott under flyttningen.
Kustsnäppa, kustvipa, Tringa
canu’-tus, vadare av småsnäppsläktet,
längd 25 cm, ovan brun med svarta
fläckar, under rostbrun, häckar på
tundrorna i norr och förekommer i
Sverige endast under flyttningarna,
3622.
Kustö slott (fi. Kuusisto), medeltida
biskopsresidens på ön Kustö, s. om
staden Åbo, uppfört 1317 och
ombyggt i början av 1400-talet av
Magnus Tavast. Revs av Gustav Vasa
strax efter år 1528.
Kusuer, Trichosu’rus, pungdj urssläkte,
till vilket pungräven, T. vulpe’cula,
hör, ett värdefullt pälsdjur som går
under namnet australisk opossum.
Kut, dialektnamn på säl och sälunge.
Kutaisi [kotai’si], Kutais’, stad i v.
Georgien, s. Sovjetunionen, vid
floden Rion. 81 000 inv. 1939. Georgiens
kulturella centrum. Katedral från
1003. Silkesspinnerier.
Kuta’n (lat. cut’is, hud), hörande till
huden.
Kuti’kula. 1. Fast hinna på
överhuden hos flera lägre djur. — 2. Tunn
sammanhängande hinna som
bekläder växternas hud.
Kut’no [kot’nå], stad i mellersta
Polen, v. om Warszawa. 20 066 inv.
1946. Vid K. utkämpades stort
in-ringningsslag i sept. 1939, varvid
170 000 polacker tvingades kapitulera
efter 13 dagars strid, 3742.
Kutter (eng. cutter, av cut, skära,
klyva). 1. Egentligen ett enmastat
segelfartyg med gaffelsegel,
toppsegel, stagsegel (fock) och klyvare.
Numera enmastad segelyacht
närmast av typen skärgårdskryssare. —
2. Förkortning för kutterhyvel,
hy-velmaskin. Dess med två eller flera
stål försedda, snabbt roterande del
kallas kutter.
Kuttrasju (försvenskning av courtoisie,
fr., höyiskhet, ridderlighet i
anslutning till det inhemska verbet
kutt-ra), uppsluppen lekfull flirt.
Kutusov, Michail (1745—1813), rysk
furste och fältmarskalk. Slog
turkarna 1811, blev 1812
överbefälhavare i kriget mot Napoleon och
tillintetgjorde under franska arméns
_ återtåg större delen av densamma.
Kuty’m (fr. coutume), vana, sed,
hävd; handelsbruk.
Kutz, Vladimir (f. 1927), rysk
långdistanslöpare från Ukraina,
marinsoldat, vann 1954 EM på 5 000 m på
13.56,6, världsrekord, och
förbättrade s. å. noteringen till 13.51,2.
Kuula, Toivo (1883—1918), finländsk
tonsättare, dirigent i Helsingfors och
Viborg, skrev orkesterstycken,
kammarmusik, körverk (Stabat mater) i
romantisk-nationell stil.
1. Kuusinen [ko-], Otto Vilhelm (f.
1881), finländsk politiker. Anslöt
sig under studentåren till
arbetarrörelsen och intog snart en ledande
ställning inom det finländska
arbetarpartiet. Flydde efter
inbördeskriget till Ryssland. Blev under finsk
-ryska kriget 1939—40 chef för en
av ryssarna tillsatt »folkregering» i
Terijoki.
2. Kuusinen, Hertta (f. 1904), dotter
4474
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
