Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kykliker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYKLIKER
KYRKOHERDE
KykTiker (grek. kykTos, krets),
forn-grekiska episka diktare, vilkas verk
(kykliska epos), behandla ämnen ur
den grekiska, särskilt den trojanska
hjältesagan. K. voro Homeros’
efterföljare.
Kyklo’per, cykloper (grek. ky’klops,
ring- eller rundöga), i grekisk
mytologi jättelika, vilda och barbariska
gestalter, söner till Uranos och Gaia.
Hade blott ett öga, som var
placerat mitt i pannan. K., som smidde
blixtarna åt Zeus, dödades av
Apol-lon, då Zeus en gång låtit
Askle-pios träffas av blixten, 1430.
Kylberg, Carl (1878—1952), målare,
en av den moderna svenska konstens
mest utpräglade färgkonstnärer. Var
i sina dukar en poet och mystiker,
som alltmer upplöste formen och
sökte att i musikaliska färgackord
ge drömlika omtolkningar av
naturen, symboler och religiösa
visioner.
Kylix, grek., namn på lågt antikt
skålformigt dryckeskärl på fot.
Kylmaskin, maskin eller apparat för
alstring av kyla, särskilt för
kylskåp eller större frysanläggningar.
Principen i flertalet K. grundar sig
på att värme bindes då en vätska
avdunstar eller får koka under lågt
tryck. Två huvudtyper av K.
finnas : kompressorkyImaskiner, där det
låga trycket upprätthålles av en
kompressor, och
absorptionskylma-skiner, där motsvarande låga tryck
uppstår genom att kylmediet
absorberas i en vätska, från vilken den
sedan avdrives. För drift av en
ab-sorptionskylapparat fordras vanligen
väsentligt högre värmeeffekt än vad
som motsvarar den mekaniska
effektförbrukningen vid
kompressorsystemet, 2108.
Kylskåp, ett med kylmaskin eller
kyl-apparat försett skåp för förvaring
av födoämnen, t. ex. för
hushålls-bruk. Jfr Kylmaskin, 2108.
KyTus (lat. chyTos, mjölksaft), en
mjölkliknande lymfvätska i tarmen.
Kymatlon eller ky’ma (grek, kyma,
våg), en i den grekiska
byggnadskonsten utbildad starkt stiliserad
bladliknande listornering i form av
ett vågigt band, målad eller
skulpterad. Man skiljer mellan doriskt,
joniskt och lesbiskt K. Det joniska
K., äggstav, har även ofta använts
i senare klassicistisk arkitektur och
konsthantverk.
Kymbo [tjym’-], församling i Dimbo
kommun i Västergötland,
Skaraborgs län, 232 inv. 1954.
Ky’me, se Cumae.
Kym’mendö [k-], ö i Stockholms
skärgård, 6 km s.ö. om Dalarö.
Strindbergs Hemsö.
Kymmene län, fi. Kymen lääni, län
i s. ö. Finland, mellan Saima och
ryska gränsen. Länet omfattar de
delar av det forna Viborgs län, som
efter freden med Sovjetunionen
efter andra världskriget kvarstannade
inom Finland. 12 848 km2, 322 736
inv. 1954. Residensort Kouvola,
11 978 inv. 1954. K. utgör en av
Finlands mest industrialiserade
trakter, 955 K.
Kym’mene älv [k-], fi. Kymljoki, flod
i södra Finland från sjön Päijänne
till Finska viken. 204 km lång,
flodområde 36 700 km2, rik på
vattenkraft (ca 250 000 hk, till hälften
utbyggd), viktig flottled. Älvdalen
inrymmer Finlands förnämsta
industriområde.
Kymograf (grek., ky’ma, våg, och
graf’ein, skriva), apparat för
grafisk registrering av t. ex. blodtryck.
Kymosi’n [k-] eller kymas, löpe;
mag-saftsenzym, som spjälkar kaseinet i
mjölk.
Kymrer [k-], den ursprungliga
keltiska befolkningen i s. England, som
kvarlever i Wales och Bretagne. Det
kymriska språket talas ännu där av
ett par miljoner personer.
Kymriska, walesiska, det keltiska
språket i Wales. Kymriskan äger en
värdefull medeltidslitteratur och
används som modernt tal- och
skriftspråk av nära 1 miljon människor.
Ky’mus, den genom magsaftens
inverkan till en tunnflytande massa
förvandlade födan.
Kyndel [tjyn-], Otto (f. 3/3 1904),
violinist, lärare vid Musikhögskolan
sedan 1946. En bemärkt ställning i
svenskt musikliv intar den av K.
1941 grundade K.-kvartetten.
Kyndel, Sature’ja horten’sis,
läpp-blommig, ettårig ört, med grågröna
blad och rödlätta blommor. Odlas
som kryddväxt.
Kyn’delsmässa (lat. Mis’sa
candela’-rum, ljusmässa), Marie
kyrkogångs-dag (Luk. 2:22—32), 2 febr., firas
numera vanligen å närmast följande
söndag. Jfr Kyrktagning, 2259.
Kyniska skolan, grekisk filosofskola,
se Cyniska skolan.
Kün’kel [k-], Fritz (f. 1889), tysk
psykolog och psykoterapeut. K. har
sökt åstadkomma en förening av
den adlerska individualpsykologin
och motiv från kristendomen och
den kantska moralfilosofin. Han
betraktar jagiskheten som den
viktigaste neurosbildande faktorn,
medan det sakliga, utåtriktade
intresset är den sunda människans
kännetecken. Flera av K:s arbeten finnas
i svenska översättningar, t. ex.
Ka-raktärskunskap (1939), Karaktärens
omdaning (1939), Människor i kris
(1939) och Karaktär, kärlek och
äktenskap (1940).
Kynologi’ (grek. ky’on, hund och
log’os, lära), läran om hunden. —
Kynolo’g, hundkännare.
Kynthia, Kyn thios, binamn på
Ar-temis respektive Apollon, efter
deras födelseort berget Kynthos på ön
Delos.
Küntzel, Hans (f. 16/2 1894),
biblio-teksman, bokförläggare, chef för
Hugo Gebers förlag.
Kyoto, Kioto [k-], japansk stad på s.
Hondo innanför Osakaviken. 1101 854
inv. 1950, med förorter 1832 934
inv. Var före Tokyo Japans
huvudstad och har talrika minnen från
denna tid, palats och många
berömda tempel. Universitet. Staden
är centrum för Japans konstindustri,
1833 K.
Kypfärg, indigo- och
indantrenfärg-ämnen med hög äkthet, för färgning
bl. av tyg. Till en lösning av dessa
sättes natronlut och
natriumhydro-sulfit, varvid färgämnet reduceras
till en vattenlöslig förening,
varefter färgningen pågår i någon
timme vid ca 60° temperatur. Färgen
framträder först sedan varan
upptagits ur badet (kypen) och under
någon tid blivit utsatt för luftens
oxiderande inverkan. Användes för
fabriksmässig färgning av bomull,
linne, ylle och äkta siden.
Kyp’ros, grekiskt namn på Cypern,
1443 K.
Kyrass’ (fr. cuirasse, läderpansar av
cuir, läder), ursprungligen ryttares
hela rustning, under 1700- och
1800-talen bröst- och ryggharnesk. I
Sverige bortlades K. 1815, men fanns
kvar som paradvapen till 1858. —
Kyrassiä’r, ryttare utrustad med
kyrass. Kyrassiärer, namn på vissa
utländska kavalleriregementen,
vilka dock avlagt kyrassen.
Kyrenaika [kyrena’ika], Cyrenaika,
ital. Cirenaica, östra delen av
förutvarande italienska kolonin Libyen,
Nordafrika. Under forntiden ett rikt
och fruktbart land, som fått sitt
namn efter den viktigaste staden,
Kyre’ne. Kallades av grekerna även
Penta’polis, »femstadslandet», 24 K.
Kyrenaiska skolan, med epikureismen
besläktad filosofisk skola, stiftad av
Aristippos d. ä. (omkring 430—360
f. Kr.) från Kyrene. Kyrenaikerna
lärde att det goda sammanfaller med
ögonblickets lust.
Kyre’ne, Cyrene, grekisk koloni
grundad av dorer i Kyrenaika, n.
Afrika, 5 km från kusten och 170 km
n.ö. om nuvarande Benghazi. Kom
efter Alexander den store till
Egypten och 88 f. Kr. till Rom.
Betydande antika byggnader ha framgrävts
av italienarna, 1443 K.
Ky’rie ele’ison, grek., Herre,
förbarma dig, gammal kristen
kyrkobön, i översättning ännu sjungen i
svenska mässan efter
syndabekännelsen och litanian, 2110.
Kyrill, se Kiril.
Kyrka (grek. kyri(a)kos’, hörande till
Herren, av kyrios, herre). 1.
Byggnad för kristen gudstjänst. Större K.
kallas katedral eller dom, mindre
kapell eller oratorium. — 2. Religiös
samfundsbildning, kyrkosamfund.
Kyrkefalla, förutvarande kommun i
Skaraborgs län, 1 jan. 1947 köping
med namnet Tibro.
Kyrkerud, komministerboställe i By
kommun, s. Värmland, där Tegnér
föddes 1782.
Kyrkesund, municipalsamhälle och
fiskeläge i mellersta Bohuslän vid
sundet mellan Tjörn och Herrön.
271 inv. 1954, — 424 K.
Kyrkheddinge, församling i
Staffans-torps kommun i v. Skåne,
Malmöhus län, 602 inv. 1954.
Kyrkhult, kommun i Blekinge län,
3 985 inv. 1954.
Kyrklund, Willy (f. 27/2 1921),
finlandssvensk författare, har i sina
koncentrerade prosaböcker
framträtt som en raffinerad stilist och
originell människoskildrare, 3343.
Kyrkoarkiv, församlingens och
pastorsämbetets arkivalier. Sådana som
äro äldre än 100 år överföras
vanligen till respektive landsarkiv, 3100.
Kyrkobalk, den del av
landskapslagarna som behandlade kyrkorätten.
Kyrkoböcker, sammanfattande namn
på de i varje församling förda
anteckningarna över in- och
utflyttning, födelse och dop, lysning och
vigsel, konfirmation, död och
begravning m. m. Regler i
folkbok-föringsförordning 28 juni 1946 och
kyrkobokföringskungörelse 30 dec.
1946, — 3100.
Kyrkofonden, av Statskontoret
förvaltad fond för reglering av
prästerskapets löner. Upprättades 1910.
Kyrkofrid, ett av den kanoniska
rättens stadganden, som återfinnes i
de svenska landskapslagarna och
landslagen. I nu gällande strafflag
kvarstår straff för störande av
gudstjänst eller annan allmän andakts
-utövning.
Kyrkofäder, inom den katolska
kyrkan benämning på äldre kyrkliga
förgrundsgestalter såsom Origenes,
Tertullianus, Augustinus, Gregorius
m. fl.
Kyrkohandbok, handbok innehållande
ritualen vid gudstjänst och andra
kyrkliga handlingar. Den första
svenska K. utgavs 1529 av Olaus
Petri, den nu gällande 1942. Äldre
K. äro av 1693, 1811, 1894 och 1917.
Kyrkoherde (ombildning av fornsv.
kirkiohärra i anslutning till en
översättning av pastor, lat., herde),
föreståndaren för ett pastorat, som
numera kan bestå av en eller flera
församlingar.
4478
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
