Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kökslatin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖKSLATIN
KÖPINGSVIK
förekomma talrikast i Danmark,
883, 3243.
Kökslatin, uselt, felaktigt latin,
ursprungligen avseende
apotekarlati-net eller det latin, som talades i
klosterköken.
Köla, kommun i Värmlands län, 2 245
inv. 1954.
Kölaby, församling i Redvägs
kommun i ö. Västergötland, Älvsborgs
län, 748 inv. 1954.
Köldblandning, en sådan blandning av
salter med vatten eller is, som
medför avsevärd temperatursänkning.
Exempel på K. äro: koksalt 1 del +
is, 3 delar, ger —21°, kalciumklorid
(krist.), 3 delar + is, 2 delar, ger
—50°, 1782.
Köldmedium, det ämne som genom
övergång från vätske- till gasform
alstrar kylan i en kylmaskin eller
ett kylaggregat. Viktigast bland K.
äro numera ammoniak och de s. k.
freonämnena.
Köldpoler, jordytans kallaste trakter.
På södra halvklotet sannolikt nära
sydpolen, på norra halvklotet dels i
Verchojansk i n.ö. Sibirien (—67,8°),
dels på norra Grönland.
Kölen, äldre benämning på
gränsområdet mellan Sverige och Norge
(norr om Fämundsjön), som
uppfattades som en hö j drygg, 2513.
Kölfena, plåtköl fäst vid bottnen på
vissa fartyg varigenom styvheten
mot krängning ökas. Jfr Slingerköl.
Kölfotingar, Heterop’oda,
genomskinliga simmande snäckdjur, vilkas fot
delvis ombildats till en fena. Skalet
tunt eller obefintligt.
Kölhalning, äldre metod för rengöring
och reparation av ett fartygs botten.
Härvid krängdes fartyget vid en kaj
så att ena sidan kom helt ur vattnet.
Köligruppen, en geologisk zon i
centrala delen av den skandinaviska
fjällkedjan, uppbyggd av kambro
-siluriska, föga omvandlade
sedimentbergarter.
Kölingared, församling i ö.
Västergötland, Älvsborgs län, 457 inv. 1954.
Kölln, den äldsta delen av Berlin,
ursprungligen anlagd som tysk koloni
i det av vender bebodda området
vid Spree.
Köln, Cöln (fr. Cologne, av lat.
Colo’-nia, koloni), stad vid Rhen i
delstaten Nordrhein-Westfalen, v.
Tyskland. 645 800 inv. 1952. En av
landets viktigaste handels- och
industristäder och ett av dess
kulturcentra. Mångsidig tillverkning bl. a.
av parfym (Eau de Cologne).
Universitet, handelshögskola och många
andra kulturellt betydelsefulla
institutioner. Märkliga romanska kyrkor.
Domkyrkan är den tyska
höggotikens förnämsta byggnadsverk,
grundlagd 1248, fullbordad 1880, två 161 m
höga torn. K. blev utomordentligt
svårt härjat under andra
världskriget, 3551, 3559 K.
Kölnische Zeitung, ledande tysk
dagstidning i Köln, grundad 1802,
numera nedlagd.
Kölsvin, förstärkning av fartygsköl på
insidan av kölen, vid träfartyg i
form av en längsgående stock.
Kölvatten, vågbildning akter om ett
framåtgående fartyg, förorsakad av
det undanträngda vattnet, som
rusar till underifrån och från sidorna
när fartyget har passerat.
Kön, se Fortplantning.
König, Friedrich (1774—1833), tysk
mekaniker och
tryckpresskonstruktör, byggde för tidningen Times i
England världens första brukbara
snällpress (1810). Grundade i
Würz-burg firman König & Bauer, en av
de första specialfabrikerna för
tryckpressar.
Königgrä’tz, tjeck. Hradec Krålové,
stad i norra Tjeckoslovakien vid
Elbe. 51 000 inv. 1947. Maskin-,
metall- och textilindustri. Genom slaget
vid K., stundom även benämnt efter
den närliggande byn Sadova,
avgjordes 3 juli 1866 kriget mellan
Preussen och Österrike.
Königsberg, ry. Kali’ningrad, stad i
Ostpreussen vid Pregel, var 1457—
1628 residensstad för Tyska ordens
högmästare och hertigarna av
Preussen. — Universitet, industri- och
handelsstad. K. hade 1939 372 000
inv. Svårt krigshärjat under andra
världskriget. Numera huvudstad i
sovjetryskt förvaltningsområde med
samma namn, 2691 K.
Kö’nigshütte, po. Krölew’ska Huta, se
Chorzöw.
1. von Königsmarck, Hans Christopher
(1600—63), greve, fältherre, en av de
främsta svenska befälhavarna i
30-åriga kriget, intog Lilla sidan av
Prag 1648, var sedan
generalguvernör i Bremen och Verden.
2. von Königsmarck, Otto Vilhelm
(1639—88), son till Hans Christopher
von K., greve, fältherre i svensk
och slutligen i venetiansk tjänst,
försvarade 1675—78 Svenska
Pommern med stor skicklighet mot den
brandenburgiska övermakten. I
venetiansk tjänst från 1686 vann han
ryktbarhet för sina segrar över
turkarna, 30.
3. von Königsmarck, Maria Aurora
(1662—1728), sondotter till Hans
Christopher von K., älskarinna till
konung August II av Sachsen,
ryktbar för skönhet och begåvning och
känd för Karl XII:s vägran att
sammanträffa med henne.
4. von Königsmarck, Philip Christopher
(1665—94), bror till Aurora von K.,
greve, militär, äventyrare. Inledde
ett kärleksförhållande med
kurprinsessan Sofia Dorotea av Hannover
men försvann spårlöst, troligen
mördad på befallning av dennas make,
sedermera konung Georg I av
England.
Königssee, sjö i Bayerska Alperna s.
om Berchtesgaden, 602 m ö. h., 5
km2, 190 m djup, omgiven av 2 000 m
höga bergväggar, avrinner till
Sal-zach och Donau.
Königswusterhaus’en, småstad 28 km
s.ö. om Berlin. 6 614 inv. 1946.
Östtysk rundradiostation.
Kön’kämä älv [k-], namn på Muonio
älvs övre strida lopp, n. Lappland.
Könskaraktärer, egenskaper, genom
vilka han- och honindivid skilja
sig från varandra. Primära K. äro
könsorganens olika byggnad.
Sekundära K. äro olikheter i storlek,
kroppsform, färg, hår- eller
fjäderbeklädnad, läte etc. De sekundära
K. framträda i samband med
könsmognaden.
Könskörtlar äro hos det manliga könet
testiklarna och hos det kvinnliga
äggstockarna, 1653.
Könsmognad, den tidpunkt då
köns-körtlarna börja producera
könsceller. Inträder på våra breddgrader
för män vid 14—17 års ålder och för
kvinnor vid 12—15 års ålder, i
sydligare länder något tidigare. I
samband med könsmognaden utvecklas
även de s. k. sekundära
könskarak-tärerna, hos mannen målbrott,
skäggväxt och hos kvinnan
utveckling av brösten, 284.
Könsorgan, organ för produktion av
könsceller samt för parning,
befruktning och fosterutveckling. Jfr
Fortplantning.
Könssjukdomar eller veneriska
sjukdomar, smittosamma sjukdomar, som
vanligen överföras i samband med
könsumgänge. Hit höra gonorré,
syfilis, mjuk schanker och
lymfo-granuloma inguinale, 2114.
Könssortering, skiljande av daggamla
kycklingar i tupp- och
hönkyck-lingar genom de yttre könsorganens
olika utseende. Hos vissa
raskorsningar har de båda könen olika
färgteckning, som är ärftligt
bunden vid könet.
Köp, avtal enligt vilket egendom
övergår från en persons (säljarens) ägo
till en annans (köparens) mot
ersättning i pengar. Regler om K. av
fast egendom i 1 kap. jordabalken
och om K. av lös egendom i
köplagen 20 juni 1905, — 2116.
Köpebrev, skriftlig, bevittnad
handling angående köp av fast egendom.
K. undertecknas av säljaren med
bekräftelse om erlagd köpeskilling.
Köpekontrakt, skriftlig handling i två
exemplar, som anger villkoren i ett
köp och som undertecknas av både
köpare och säljare. K. angående
fast egendom skall vara bevittnat,
2116.
Köpenhamn, Danmarks huvudstad,
belägen vid Öresund på Själlands ö.
kust och n. Amager. 964 579 inv.
1954 (Frederiksberg och
Gen-tofte medräknade), med förstäder
1 202 891 inv. 1954. Många märkliga
slott (Amalienborg, Rosenborg och
Christiansborg) och kyrkor
(Mar-morkirken). Universitet,
fackhögskolor, bibliotek och museer.
Centrum också för landets näringsliv
med livlig sjöfart och betydande
industrier, bl. a. skeppsvarv,
textil-och porslinsfabriker. Anlagt 1167
blev K. stad 1254 och huvudstad
under 1400-talet, 556 B, 671 B,
2118 B, 2119 K.
Köpenhamns amt, amt på ö. Själland,
omkring Köpenhamn i Danmark.
1 167 km2, 509 375 inv. 1950.
Köpenickiad, bedrägeri med
användande av falskt namn eller
föregiven befogenhet. Benämningen efter
Kö’penick, stadsdel i Berlin, där
1906 en skomakare Voigt, iklädd
kaptensuniform, med hjälp av
soldater lyckades dupera polisen och
magistraten och fick dem att
utlämna stadskassan.
Köping. 1. Stad i s. Västmanland, vid
Köpingsån, 3 km ovanför dess
mynning i Mälaren. 14 223 inv. 1954.
Samrealskola. Länslasarett.
Cementfabrik, mekanisk verkstad. Modern
djuphamn. Utförsel av malmer,
införsel av stenkol. Urgammal
handelsplats, som fick stadsrättigheter
1474, — 3789, 3790 B. — 2.
Församling i Köpingsviks kommun på
mellersta Öland, Kalmar län. 941 inv.
1954. I kyrkan förvaras två
märkliga träskulpturer, som tillskrivits
Bernt Notke.
Köping (fornsv. Köpunger,
handelsplats), samhällsbildning med i stort
sett samma organisation som
kommun, utgör i allmänhet egen
landskommun. För erhållande av
kö-pingsbrev, vilket utdelas av Kungl.
Maj :t, fordras att K. har
stadslik-nande bebyggelse. Antalet K. i
Sverige var 1949 91, inkl. 2 som ej
voro egna kommuner.
Köpinge, församling i Vä kommun i
ö. Skåne, Kristianstads län, 1539
inv. 1594. Romansk gråstenskyrka
med senmedeltida kalkmålningar.
Köpingsalpeter, kalkammonsalpeter,
kvävegödselmedel innehållande 20,5
% kväve.
Köpingshus, medeltida borg i Köping,
uppförd på 1370-talet, raserad under
Engelbrektsf ej den.
Köpingsvik, kommun i Kalmar län,
2 987 inv. 1954. Bildad 1952 genom
4482
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
