Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kärande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRANDE
KÖKKENMÖDDING
Kärande (fornsv. kæra, klaga), den
person som framställer rättsanspråk
mot annan person, svarande, inför
domstol. — Kära, framställa
anspråk inför domstol. — Käromål,
K:s framställning inför domstol.
Kärda, församling i Forsheda
kommun i v. Småland, Jönköpings län,
715 inv. 1954.
Käringsjö, liten mosse, 10 km n.ö. om
Halmstad, under 300—400-talen e. Kr.
offerplats för traktens befolkning.
En del av dessa offergåvor ha
återfunnits.
Käringtand, Lo’tus cornicula’tus, av
familjen balj växter, har gula
blommor i flock och trefingrade blad.
Allmän på gräsmark, färgpl. vid
art. Blommor.
Käringön, församling i Morlanda
kommun i Göteborgs och Bohus län,
v. om Orust. 285 inv. 1954, därav
276 i K. municipalsamhälle,
fiskeläge, badort, lotsstation.
Kärl, ledningsrör i stammar, blad och
rötter hos fanerogamer och
kärlkryptogamer (ormbunksväxter),
bestående av i rad liggande celler,
vilkas mellanväggar upplösts.
Kärlväggarna äro förstärkta genom
för-vedade ring- eller spiralformade
lister.
Kärleksört, fetblad, Sed’um tele’phium,
art av familjen fetbladsväxter, med
grönvita blommor i kvastlika
knippen, oskaftade, platta, köttiga blad
och köttigt uppsvällda birötter. 2—5
dm hög, allmän på steniga ställen,
färgpl. vid art. Blommor.
Kärlkryptoga’mer, gemensamt namn
för ormbunkar, fräken- och
lummer-växter, emedan dessa till skillnad
från mossor och bålväxter hava
kärl.
Kärlsjukdomar, till blodkärlen
lokaliserade sjukdomar. Den vanligaste
K. är åderförkalkningen.
Kärna, kommun i Östergötlands län.
4 038 inv. 1954. Bildad 1952 genom
sammanslagning av Kaga, Kärna,
Ledberg och Slaka.
Kärna. 1. Inom biologin dels
detsamma som Cellkärna, dels
beteckning för frukterna hos våra
sädesslag samt fröna i stenfrukter,
nötter och bär. — 2. Inom tekniken
vid gjutning av ihåliga föremål den
av kärnsand och bindemedel
framställda utfyllnaden av hålrummet,
vilken efter gjutningen avlägsnas.
Dess vid uppläggningen nyttjade,
utskjutande tappar kallas kärnstöd.
— 3. Centraltorn i medeltida
borganläggning. Jfr Kärnan. — 4.
Redskap eller maskin för
smörframställning, 3117.
Kärnan i Hälsingborg, ett
ursprungligen starkt befäst nära 40 m högt
bostadstorn, uppfört av Erik av
Pommern vid 1400-talets början, en
av Nordens främsta och bäst
bevarade profana byggnader från
medeltiden. Ingick som centraltorn i
ett på 1100-talet anlagt slott, av
vilket nu endast några murar återstå.
K. restaurerades 1893—94, — 3092,
3093 B.
Kärnbo, församling i Mariefred, 587
inv. 1954. I K. ligger Gripsholms
slott och Gripsholms folkhögskola.
Kärnfysik, benämning på den del av
atomfysiken som behandlar
atomkärnorna och deras omvandlingar
och jämviktsförhållanden, bl. a.
radioaktivitet, isotopi, energiyttringar,
jfr Atomfysik, 210, 1265.
Kärnmjölk, den salt- och
mjölksockerrika vätska, som återstår efter
smörkärning av grädde.
Kärnreaktion, atomkärnans
förändringar vid radioaktivt sönderfall
och vid beskjutning med energirikå
partiklar, t. ex. med snabba deute-
roner, eller atomkärnors reaktioner
med fria neutroner, 210, 212 B.
Kär’nten, provins i s. Österrike vid
gränsen mot Italien och Jugoslavien.
9 534 km2, 474 764 inv. 1951. Ett
bergland kring Drava med bifloder.
Huvudstad Klagenfurt, 62 782 inv.
1951.
Kärr, växtsamhällen på sådan sank
mark, där vitmossor icke kunna
växa. Växtbeståndet utgöres mest av
starr och ängsull, men även av gräs.
I fjälltrakterna äro K. de viktigaste
slåttermarkerna. I andra landsdelar
ha K. i många fall utdikats och
uppodlats.
Kärrbo, församling i Kungsåra
kommun i s.ö. Västmanland,
Västmanlands län, 243 inv. 1954.
Kärr-duntrav, Epilob’ium palu’stre,
ört med trind stjälk och
helbrädda-de, lansettlikt jämnbreda blad.
Allmän i kärr och diken. Jfr Epilobium.
Kärrhökar, släktet Cir’cus av
ordningen dagrovfåglar med 20 arter i alla
världsdelar, ha liten näbb, långa
vingar och stjärt och långa ben,
kring ögat en fjäderkrans nästan lik
ugglornas. De häcka på marken,
leva av smärre djur och kunna ej
fånga fåglar i flykten. Blå K., C.
cyan’eus, längd 52 cm, häckar
sällsynt på de norrländska myrarna.
Flyttfågel. Brun K., C. aerugino’sus,
längd 57 cm, häckar på spridda
ställen, mest i vassar, upp till
Dalälven. K. äro fridlysta, 2877.
Kärrlilja, se Tofieldia.
Kärrmes, entita, Pa’rus palus’tris,
tätting av familjen mesar. Har
brungrå rygg, ljusgrå undersida och svart
huvud med vita kinder.
Lövskogsfågel, som tillhör Göta- och
Svealand.
Kärrnocka, se Cineraria.
Kärrsköldpaddor, E’mys, släkte av
ordningen sköldpaddor. Hit hör den
vanliga kärrsköldpaddan, E.
orbi-cula’ris, längd 18 cm, vilken
förekommer i Europa öster om Elbe,
även nära danska gränsen. Den
förekom under värmetiden i Sverige,
vilket framgår av fynd i
torvmossar i Skåne, Öland och
Östergötland.
Kärrsnäppa förekommer dels som
namn på en art av släktet Tringa,
se Småsnäppor, dels som namn på
grönbenan, 3623.
Kärrsångaresläktet, Acroceph’alus,
tillhör familjen sångare. Vanliga
svenska arter äro sävsångaren och
rörsångaren, 1277.
Kärrtistel, se Tistlar.
Kärrviol, Vi’ola palus’tris, av familjen
violväxter, har små, ljusgredelina
blommor från jordstammen och
njurlika blad. Allmän på fuktiga
ställen.
Kärråkra, församling i Hökerums
kommun i Västergötland, Älvsborgs
län, 188 inv. 1954.
Kästner [k-], Erich (f. 1899), tysk
författare. Hans lyrik präglas av
ironisk realism i bl. a. Lärm im
Spie-gel (1929), Ein Mann gibt
Aus-kunft (1930). Bland hans romaner
märkas Fabian (1931) med skildring
av inflationens skadeverkningar i
Berlin och Stackars miljonärer
(1934, sv. ö. 1936), 296.
Kättare, person med en från kyrkan
avvikande religiös uppfattning. Jfr
Katarer.
Kättilstad, församling i Norra Kinda
kommun i Östergötlands län, 1050
inv. 1954.
Käutner [k-j, Helmut (f. 25/3 1908),
tysk filmförfattare och -regissör.
Berömd som kabaréartist innan han
1939 övergick till filmen, en av
nyskaparna inom 1940-talets filmkonst.
Efterkrigstysklands främsta
film
namn. Filmer: bl. a. Det gåtfulla
leendet (1943), Under broarna (1945),
Autostrada (1946), Sista bron (1954).
Kävlinge, köping i s.v. Skåne vid
Käv-lingeån, n.v. om Lund, 3 323 inv.
1954. Järnvägsknut, råsockerbruk,
linneväver i. K. gamla kyrka är en
romansk absidkyrka från senare
delen av 1100-talet, 3089 K.
Kävlingeån, i nedre loppet även
kallad Löddeån, genomflyter Vombsjön
i s. Skåne och utfaller i
Lommebuk-ten av Öresund. 80 km lång.
Kävsjö, församling i Gnosjö kommun
i v. Småland, Jönköpings län, 1 262
inv. 1954.
Kävsjön, fågelsjö i Småland, n.v. om
Värnamo.
Käx, kex [k- eller tj •] (eng. cakes),
fabriksmässigt tillverkade lättsmälta
och hållbara platta kakor som ätas
med eller utan smör, marmelad
o. dyl.
Kö (fr. queue, av lat. cau’da, svans),
i kolonn ordnad, väntande
folkmassa. — I militär bemärkelse
slutet på en marschkolonn. —
Biljardkäpp.
Köbenhavn [köbanhåo’n], danska
namnet på Köpenhamn.
Köbenhavns Boldclub, Danmarks
främsta idrottsförening, stiftad 1876, är
specialist på bollspel, framför allt
fotboll och tennis. Klubben har en
av Europas största klubbägda
idrottsplatser med tennishall i Köpenhamn.
Köbke [köb’-], Christen (1810—48),
dansk målare, elev till Eckersberg,
en av sin tids mest typiska
representanter för dansk konst. Utförde
känsligt studerade, intimt
realistiska porträtt samt landskap,
präglade av mjukhet och poetisk
stämning, 668.
von Köchel, Ludwig Ritter (1800—77),
österrikisk musikforskare, som
nedlade ett energiskt arbete på att
samla och systematisera Mozarts
samtliga verk i den bekan+a
Köchel-Verzeichnis (K. V.), med vars
nummer alla Mozartkompositioner
numera anges.
Köge [k-], Kjöge, dansk stad på s.ö.
Själland vid Köge bugt, 4 mil s.v.
om Köpenhamn. 10 602 inv. 1950.
Har många ålderdomliga byggnader
och är en typisk dansk
småstads-idyll. God hamn, kautschukfabrik,
653 K, 655 B.
Köge Bugt, stor bukt på Själlands ö.
kust, skadeplatsen för
dansk-sven-ska sjöslag 1677 och 1710, — 652.
Köhler, Elsa (1879—1940), österrikisk
psykolog och pedagog, docent vid
Wiens pedagogiska institut 1922—33,
verksam i Göteborg 1933—38, varvid
hon ledde kurser i psykologisk
forskning i den pedagogiska
situationen och lade grund till den
akti-vitetspedagogiska rörelsen i Sverige.
Hon förvärvade en grupp
entusiastiska anhängare, som fortsatt i
hennes anda, vilket bl. a. kommer till
uttryck i boken Vårt arbetssätt
(1948).
Köhler, Inez (f. 21/11 1900),
operasångerska, sopran. Tillhörde Kungl.
Teatern 1934—51. Hon har bl. a.
uppträtt i Mozart-, Wagner- och
Verdipartier.
Köhler, Wolfgang (f. 1887), tysk
psykolog och filosof, känd dels för sina
intelligensprov med apor och dels
för sina banbrytande forskningar på
gestaltpsykologins område.
Köinge, församling i Vessigebro
kommun i Hallands län, 580 inv. 1954.
Kökkenmödding (da., hög av
köksavfall), arkeologisk benämning på
boplatslämningar från
Erteböllekultu-ren under Nordens äldre stenålder.
K., som vanligen äro mycket stora,
4481
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
