Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lybecker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYBECKER, GEORG
LÜNEN
—28, medlem av A.K. (höger) 1915
—24.
Lybecker, Georg (d. 1718), friherre,
militär, överbefälhavare i Finland
1706—10, 1712—13. Uppgav 1713 hela
s. Finland åt ryssarna, dömdes 1717
till döden härför, men benådades av
Karl XII.
Lyby, församling i östra Frosta
kommun i mellersta Skåne, Malmöhus
län, 910 inv. 1954.
Lyce’um (grek. lykei’on), benämning
på vissa högre läroanstalter enl.
beslut av 1927 års riksdag. Denna
organisationsform har dock endast
använts försöksvis och numera finns
inte något lyceum kvar, 2221.
Lych’nis, släkte av familjen
nejlikväxter. Har sambladigt, tandat foder,
10 ståndare och 5 stift. Se
Gökblomster, Rödblära, Studentnejlika,
Tjärblomster.
Lychnos, Lärdomshistoriska
samfundets årsbok, utgiven sedan 1936.
Ly’cien eller Lykien, det sydvästligaste
landskapet i Mindre Asien under
antiken.
Lyc’ium, se Bocktörne.
Lycke, församling i Hermansby
kommun i Göteborgs och Bohus län, 524
inv. 1954.
Lyckeby, kommun i Blekinge län.
5 731 inv. 1954. Bildad 1952 genom
sammanslagning av Augerum,
Fly-men och Lösen.
Lyckeby, industri- och villasamhälle i
s. ö. Blekinge vid Lyckebyåns
utlopp, strax n. ö. om Karlskrona.
2 205 inv. 1951. Mekaniska
verkstäder och andra fabriker, 3111 K.
Lyckebyån, å i s.ö. Småland och
Blekinge, utmynnar vid Lyckeby,
där under medeltiden staden Lyckaa
med Lyckåborgs slott var belägen.
Slottet förstördes 1601 och stadens
borgare förflyttades till Kristianopel.
L. är 90 km lång, flodområdet 840
km2. 407.
Lyckliga Arabien, namn på Jemen i
s. ö. Arabien.
Lyckliga öarna, namn på
Kanarieöarna.
Lyckomoral, se Välfärdsmoral.
Lycksalighetens ö, en ursprungligen
keltisk folksaga om en ung furste
Adolf (Astolf), som från sitt
arktiska land av västanvinden föres till
en förtrollad ö, där han vinner
härskarinnans kärlek och där han
vistas i 300 år. När han återvänder till
sitt land överraskas han av Tiden
som kräver hans liv. Sagan
behandlas även i en svensk folkbok från
1700-talet, upptogs av Atterbom i
ett sagospel, tonsatt som opera av
Hilding Rosenberg, 224.
Lycksele, stad i s.ö. Lappland, vid
Ume älv. 3 733 inv. 1954. Blev stad
1946. Samrealskola,
småskolesemi-narium. Viktigt handelscentrum,
2135 K, 2138.
Lycksele landskommun, s. ö.
Lappland, Västerbottens län, 10 249 inv.
1954.
Lycksele lappmark, omfattar Lycksele
tingslag (kommunerna Lycksele
landskommun, örträsk, Stensele,
Sorsele och Tärna) samt Malå
kommun, 22 182 km2, 32 315 inv. 1954.
Lycoper’don, se Röksvampar.
Lycopodia’les, se Lummerväxter.
Lycopod’ium, se Lummersläktet.
Ly’copus, se Strandklo.
Lyco’sidae, jaktspindlar, löpspindlar,
spindelfamilj med kraftig
kroppsbyggnad och det bakersta benparet
längst. De spinna ej fångstnät utan
jaga sitt rov. Hit hör bl. a. den
bekanta taranteln. Den vanligaste
svenska arten är Lyco’sa saccatta,
jaktspindeln.
Lydditt, sprängämne, huvudsakligen
bestående av pikrinsyra.
Lüdenscheid [ly’dansjait], stad i
delstaten Nordrhein-Westfalen, n. v.
Tyskland, 53 200 inv. 1952.
Metall-och pappersindustri.
Lü’deritz, Adolf (1834—86), tysk
köpman, som 1883 förvärvade det s. k.
Lüdetzland på Afrikas s. v. kust,
vilket blev grundvalen till Tyska
Sydvästafrika.
Ly’dien, forntida landskap på Mindre
Asiens västkust kring Hermos’
fruktbara dal. Var på 600-talet f.
Kr. ett mäktigt rike med Sardes
som huvudstad, 1442 K.
Lydisk sten, se Kiselskiffer.
Lydi’t, se Kiselskiffer.
Lye, församling i Ljugams kommun
i Gotlands län, 316 inv. 1954, med
vacker kyrka från 1100- och
1200-talen, vari finnas förnämliga
glasmålningar från 1300-talet.
Lyell [lai’ol], sir Charles (1797—
1875), engelsk geolog. Förfäktade
den s. k. aktualitetsprincipen, dvs.
att de förändringar som jorden
undergått förorsakats av samma
krafter som fortfarande verka på
densamma. En av den moderna
geologins grundare, 1374, 1806.
Lyftbro, en brodel som höjes och
sänkes i rent vertikal riktning.
En typisk L. ingår i järnvägsbron
över Årstaviken vid Stockholm.
Lygnern, sjö på gränsen mellan n.
Halland och Västergötland i en av
randåsen Fjärås bräcka uppdämd
dalgång. 15 m ö. h., 33 km2, 45 m
djup. Avrinner genom Rolf sån till
Kungsbackaf jorden, 1531 K, 1532.
Lyhundra, kommun i Stockholms län.
5 035 inv. 1954. Bildad 1952 genom
sammanslagning av Estuna,
Lohärad, Malsta, Roslags-Bro,
Söderby-Karl och Vätö.
Lykai’on, nu Diaforti, berg i
Arkadi-en i s. Grekland, där fordom
människor årligen offrades åt Zeus vid
en fest kallad Lykaia.
Lykantropi’ (grek. lyk’os, varg, och
antthropos, människa),
personlig-hetsklyvning som består i att man
tror sig vara en varg (varulv), i
äldre tider en inte ovanlig, ibland
epidemisk åkomma.
Lyka’on, grekisk sagokung i
Arkadi-en, av Zeus förvandlad till varg,
emedan han för att pröva gudens
allvetenhet låtit honom äta
människokött.
Lykao’nien, forntida landskap i s. ö.
Mindre Asien.
Lykei’on, Aristoteles’ filosofiskola i
Aten, 139.
Lykien, se Lycien.
Lykiska språket, känt genom omkring
150 inskrifter från 400—300-talet f.
Kr. L. anses vara indoeuropeiskt.
Lykome’des, grekisk sagokonung på
ön Skyr os, hos vars döttrar Achilles
dolde sig i kvinnokläder.
Lykop’en, karotinoid, nyponets och
tomatens röda färgämne.
Lyktgubbe, se Irrbloss.
Lykur’gos, enligt traditionen
grundaren av den egenartade spartanska
statsförfattningen. Skall ha levt på
800-talet f. Kr.
Lykur’gos (omkring 390—325 f. Kr.),
statsman och talare i Aten, stark
motståndare till det makedoniska
överväldet. Ordnade förvaltning och
krigsväsen, i syfte att befria staten.
Lyly [lil’i], John (1554—1606), engelsk
författare, upphovsman till
euphuis-men genom sina två böcker Euphues
(1579 och 1580), som snabbt blevo
populära och stilbildande.
Lymfa, vävnadsvätska som cirkulerar
i lymfkärlssystemet, genomdränker
kroppens vävnader, tillför cellerna
näring och bortför avfallsprodukter.
L. liknar till sammansättningen
blodplasmat men har lägre
äggvite-halt. Den lymfa som bildas i
tarmkanalens väggar innehåller efter en
fettrik måltid så mycket fett att
den får mjölkvit färg och kallas för
mjölksaft eller kylus, 419.
Lymfadenitt, lymfkörtelinflammation,
orsakad av bakterier, i lindriga fall
blott förorsakande en mer eller
mindre ömmande ansvällning, i
andra ledande till en varig
ned-smältning av körteln. Jfr Bubon.
Lymfangitt, inflammation i
lymfkärlen, orsakad av stark giftverkan
t. ex. från en böld eller genom
ormgift, märkbar som röda, ofta
ömmande strimmor, angivande att
fara för allmän blodförgiftning
föreligger.
Lymfkärl, det kärlsystem som för
lymfan från vävnaderna (tarmen,
huden osv.) till blodkärlen, 415 B.
Lymfkörtlar äro ej körtlar i vanlig
bemärkelse utan bestå av ett
flertal till ett organ sammanfogade
lymffolliklar, vilka tjänstgöra som
filter för lymfan och producera
nybildade lymfocyter till densamma.
Körtlarna äro vanligen ordnade i
stora grupper, bl. a. i armhålor och
ljumskar. Vid vissa inflammationer
(infekterade sår o. dyl.) kunna
körtlarna svullna och bli ömma, 410.
Lymfocytt, liten vit blodkropp som
bildas i den lymfatiska vävnaden
och i brässen, 415 B.
Lymfogranulo’ma inguinaTe, se
Fjärde könssjukdomen, 2115.
Lymfogranulomato’s [-å’s], dödlig
sjukdom i lymfkörtlarna, levern
eller mjälten, av okänt upphov.
Kallas även Sternbergs sjukdom och är
en allvarlig åkomma med tumörlik
-nande förändringar i lymfkörtlar,
lever, mjälte.
Lymfoi’da apparaten, lymfoida
systemet, lymfkärlen och lymfkörtlarna,
410.
Lymfosarkom [-å’m], kräftsvulst i
lymfkörtlarna.
Lyn, Ski- och Fotballklubben L.,
stiftad 1896 i Oslo, en av Norges
ledande skid- och fotbollsklubbar, ägare
av Ullevål Stadion, som rymmer
omkring 37 000 åskådarplatser.
Lynchburg [linttjbag], stad i Virginia,
ö. USA, 155 km v. om Richmond.
47 727 inv. 1950. Stor tobakshandel,
textilindustri.
Lynchning, en folkmassas våldförande
på och vanligen avlivande av en
förbrytare utan laga dom och
rannsakning. Namnet har uppkommit
genom att en överste Lynch i Virginia
på 1780-talet organiserade en
frivillig kår till bekämpande av
laglösheten. L. har framför allt utövats
mot negrer i USA.
Lü’neburg [-bork], stad i delstaten
Niedersachsen, n.v. Tyskland, vid en
biflod till Elbe. 57 900 inv. 1952.
Pittoresk och ålderdomlig stad.
Saltutvinning, kemisk industri. Tillhörde
under medeltiden Hansan.
Lüneburger Heide, Lüneburgheden, en
flack slättbygd i n. Hannover
mellan Elbe och Aller, s.v. om staden
Lüneburg. Ljunghedarna, som förr
avbetades av kringvandrande
fårhjordar, äro nu till stor del
uppodlade eller skogsplanterade. Delvis
naturpark, 3559 K.
Lüneburger Heide-kapitulationen, de
i nordvästra Tyskland stående
truppernas kapitulation till Montgomery
i maj 1945. Kapitulationen gällde
även Danmark.
Lü’nen, stad i Nordrhein-Westfalen,
n.v. Tyskland, 12 km n.ö. om
Dort
4541
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
