Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Memling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEMLING, HANS
MENISK
stå en del smärre ruiner samt
pyramider, 771 K, 775.
MemTing, Hans (omkring 1433—94),
flamländsk målare av tysk börd,
från 1460-talet verksam i Brügge.
Bland hans verk märkas
målningarna på Ursulaskrinet (omkring
1489, Brügge), triptyken Yttersta
domen i Mariakyrkan i Danzig samt
madonnabilder och porträtt. Hans
konst har en harmonisk och stilla
prägel, färgen är sval och ljus, 1006.
Mem’nonstodema, två väldiga
sittande bildstoder vid Medinet Habu i
Egypten, föreställande farao
Amen-hotep III, senare uppkallade efter
Memnon. Flankerade ursprungligen
konungens dödstempel. Den ena
stoden var ryktbar genom det
väl-klingande ljud som utgick från den,
beroende på sprängningar i stenen.
Troligen efter en reparation
omkring 200 e. Kr. upphörde ljudet,
782.
Memoa’rer (lat memor’ia, minne),
anteckningar om personliga minnen,
framställda som en fortlöpande
berättelse och, till skillnad från
dagboken, upptecknade en tid efter det
de skildrade händelserna inträffat.
Memoran’dum, lat., skriftlig erinran;
sammanfattning av en frågas läge.
Memore’ra, lära sig utantill.
Memorüa, lat., minne. — In
memor’i-am, till åminnelse.
MemoriaT, som handelsterm en vid
dubbel bokföring förekommande
handelsbok för anteckning i
tidsföljd av samtliga affärshändelser,
innan de föras å sina respektive
konton.
Memphis (mem’fis]. 1. Stad i
Tennessee, ö. USA, vid Mississippi över
vilken en 790 m lång bro leder.
Järnvägsknut. Nationalkyrkogård
med 14 000 soldatgravar från
slavkriget. 396 000 inv. 1950. Medicinsk
högskola. Textil- och träindustri. —
2. Detsamma som Memfis.
Mena’der eller mainader, Dionysos’
kvinnliga följeslagare.
Ménage å trois [menas j’ a troa’], (fr.,
hushåll för tre), äktenskap där en
älskare eller älskarinna är tolererad
och upptagen i familjen.
Menageri’, en ambulerande samling
av levande sällsynta djur, vilka
förevisas mot betalning. Förbjudet i
Sverige som djurplågeri.
Mena’m, flod i Bortre Indien, Siarns
huvudflod, 800 km lång, flodområde
150 000 km2. Av stor betydelse både
för samfärdseln och bevattningen,
169 B.
Menan’dros, lat. Menan’der (342—290
f. Kr.), grekisk författare, den s. k.
nya attiska komedins främste
mästare. Av hans över hundra
skådespel är åtskilliga fragment bevarade,
vilka präglas av förfinad stilkonst,
djup livsvisdom och spiritualitet. M.
har översatts till svenska av V.
Ekelund och E. Zilliacus.
Menar’che [-ke], den första
menstrua-tionen.
Men’cius, latinska namnet på
Meng-tse.
Meneken, Henry Louis (f. 1880),
amerikansk författare och kritiker. I
sin mycket uppmärksammade
tid-ningsmannaverksamhet har han
talangfullt bekämpat
standardiseringen och förflackningen inom
amerikanskt kulturliv, 87.
Mendel, Gregor (1822—84), österrikisk
präst och naturforskare, mest känd
för sina epokgörande och
grundläggande ärftlighetsforskningar, 472,
3854.
Mendelej’ev, Dmitrij (1834—1907),
rysk kemist, professor i Petersburg.
Berömd genom uppställandet av det
s. k. M.:s schema, som sedermera
utvecklats till grundämnenas
periodiska system, se Periodiska
systemet, 206.
Mendelis’m, den del av
ärftlighetslä-ran som behandlar de Mendelska
lagarna.
Mendelska lagarna, genom
undersökningar av Gregor Mendel
fastställda lagar för nedärvning. M.
innebära att: 1) de ärftliga egenskaperna
bestämmas av enskilda, konstanta
arvsenheter, 2) arvsenheterna höra
samman parvis, 3) arvsenheterna
förekomma parvis hos individen, 4)
vid sammanträffande av
arvsenheter för en och samma egenskap kan
antingen den ena dominera över den
andra eller också kunna de
sammansmälta till en mellanform, den
s. k. intermediära typen, 5)
arvsanlagen förekomma i ren form och
förändras ej genom samvaron med
andra kontrahenten i paret, 6) olika
arvsanlagspar fördelas oberoende av
varandra, endast slumpen avgör,
vilka som skola komma samman.
Mendelsohn, Erich (1887—1953), tysk
arkitekt, en av den tidigare
funk-tionalismens förgrundsgestalter, från
1937 verksam i USA. M:s verk,
främst kontors- och affärshus,
präglas av en starkt personlig,
dynamisk uttrycksvilja, 3555.
1. Mendelssohn, Moses (1729—86), tysk
judisk tänkare och författare,
upplysningsfilosof av idealistisk
läggning, vägröjare för
judeemancipationen. Lessing (se d. o.), hans nära
vän, har använt honom som modell
för »Nathan den vise» i sitt drama.
2. Mendelssohn-Bartholdy [-tål’di],
Felix (1809—47), tysk tonsättare,
sonson till Moses M., en av
musikromantikens mest betydande
personligheter. Skrev fem symfonier,
en violinkonsert, oratorierna Paulus
och Elias, musik till En
midsom-marnattsdröm samt pianostycken
och sånger. Han var dessutom en
framstående dirigent, 2299, 2382.
Mendés-France [mänsdes fra"8s],
Pierre (f. 1907), fransk politiker
(radikalsocialist). Blev deputerad
1932, tjänstgjorde i det fria
Frankrikes flygvapen 1941—43,
finansminister i den fria franska
regeringen 1943—44. Ekonomiminister 1944
—45. M. framträdde därefter som
en skarp kritiker av den
ekonomiska politik, som fördes i
Frankrike efter kriget. Efter det militära
och politiska bakslaget i Indokina
blev han konseljpresident i juni
1954 och lyckades på
Genèvekon-ferensen få till stånd en uppgörelse
med kommunistsidan, som med
hänsyn till det prekära läget i Indokina
för fransmännen måste anses som
fördelaktig. Han gjorde även en
förnämlig insats efter Europaarméns
(se d. o.) fall i franska
nationalförsamlingen genom att tillsammans
med Eden utarbeta ett alternativ
i form av Västeuropeiska unionen
(se d. o.). M:s energi och
framåtanda hade emellertid förskaffat
honom många fiender bland de gamla
partikoryféerna, och han fälldes
främst av denna anledning i
nationalförsamlingen i febr. 1955.
Mendoza [mändå’t>a], huvudstad i
provinsen M., v. mellersta Argentina
(150 839 km2, 677 009 inv. 1951), vid
foten av Anderna. 110 180 inv. 1947.
Centrum i ett vin- och
fruktodlings-distrikt, 135 K.
de Mendoza [mändå’ba], Diego
Hurta-do (1503—1575), spansk skald,
historiker och politiker. I sin Historia de
la guerra de Granada skildrar han
morernas uppror 1568—71.
Mened, brott som består i att under
ed eller försäkran, som avgives i
eds ställe, lämna osann uppgift
eller förtiga sanningen. Straffas
enligt 13 kap. strafflagen.
Menela’os, i den grekiska sagan
konung av Sparta, make till Helena,
vars bortrövande blev orsaken till
Trojanska kriget. I detta var M.
en av de främsta kämparna. Efter
Tröjas fall irrade han omkring på
haven i åtta år innan han
återvände till Sparta, 1644, 3510.
Men’elik, se Menilek.
Menes, Egyptens förste farao.
Resi-derade i Tinis och är enligt
traditionen riksgrundaren, 775.
Ménestrel [-sträl’], fr., under
medeltiden tjänare, jonglör, diktare i
tjänst hos en furste.
MeneteTsel, högtidlig varning om
hotande olycka eller av högre makt
beslutad förestående dom. — Syftar
på orden mene’, mene’ teke’1
ufar-si’n, vilka enligt Daniel 5: 24—30
skrevos på väggen vid den
babyloniske konungen Belsassars
gästabud och som enligt en läsart kunde
betyda »räknad, räknad, vägd och
delad» och av Daniel tolkades »du
är vägd på en våg och befunnen för
lätt».
Meng’elberg [-bärch], Willem (1871—
1951), holländsk dirigent, 1895—
—1945 vid Concertgebouw-orkestem
i Amsterdam. Framstående tolkare
av bl. a. Tjajkovskij, Mahler och
R. Strauss.
Meng’er, Carl (1840—1921),
österrikisk nationalekonom, professor i
Wien, härledde värdet ur den
subjektiva värderingen och blev en av
grundläggarna av den s. k.
gräns-ny ttesko lan (se d. o.), ibland även
kallad den österrikiska skolan inom
nationalekonomin. Huvudarbete:
Grundsätze der
Folkswirtschaftsleh-re (1871).
Mengs, Anton Raphael (1728—79),
tysk målare, vistades mestadels i
Rom, där han stod Winckelmann
nära. Har främst utfört mytologiska
och allegoriska ämnen.
Meng-tse (372—289 f. Kr.), kinesisk
filosof och diktare. En lärjunge till
Kon-fu-tse (se d. o.), förkunnade
han liksom denne, att rättvisa,
sinneslugn, visdom bör utmärka vårt
liv.
Menhir [mani’r], fr., upprättstående
sten från yngre stenåldern, särskilt
förekommande i Bretagne. Hade
troligen kultisk betydelse.
Ménières sjukdom, anfall av
illamående, kräkningar, yrsel,
öronsus-ningar, eventuellt dövhet. Har
troligen samband med en retning av
jämviktsorganet i inner örat.
Menig, militär utan befordran.
Me’nilek, abessinsk kejsare 1889—
1913. Slog tillbaka italienarna vid
Adua i mars 1896 och lyckades vid
olika gränsregleringar med
britterna väl hävda sina rättigheter. M.
var en slug realpolitiker, som med
kraft verkade för sitt rikes
centralisering och europeisering i den
mån han ansåg det tjäna sina
intressen, 866.
Meningokocker, de inom varcellerna
liggande kaffebönsliknande
dubbel-kocker, som förorsaka
hjärnhinneinflammation.
Menip’pos (början av 200-talet f. Kr.),
grekisk skald. Filosof av den cyniska
skolan. Betraktas som
satirdiktningens fader, 1440.
Menisk’ (grek. menis’kos, liten måne),
halvmånformig broskskiva i
knäleden mellan lårbenets och skenbenets
ledytor. Vid meniskskada, som är
vanlig hos bl. a. fotbollsspelare, kan
4579
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
