Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Myrlejonsländor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅLERISK
MYRLEJONSLÄNDOR ––––––––––
bland däggdjuren (jfr Edenta’ta),
omfattar ett enda släkte, Manis, i
tropiska Afrika och s. Asien.
Hithörande djur ha kroppen täckt av
stora, platta hornfjäll, ha lång,
kraftig svans, gräva och klättra väl.
Leva av myror och termiter, som de
fånga på den masklika, klibbiga
tungan, 752.
Myrlejonsländor, Myrmeleon’tidae. Den
svenska arten Myrmel’eon
formica’-rius påminner om trollsländan.
Larven, kallad myrlejonet, gräver ned
sig i en trattlik grop i sanden där
den lurar på rov, bestående av
mindre insekter, myror o. dyl.
Myrmalm, avsättning av
slaggliknan-de klumpar av oren limonit i myrar,
1857, 2247.
Myrmekologi’, läran om myrorna.
Myr’on, grekisk bildhuggare,
verksam främst i Aten på 400-talet f.
Kr., en av antikens största
skulptörer. Av hans vanligen i brons
utförda arbeten äro Diskuskastaren
och Athena och Marsyas mest
kända, 367 B, 1432 B, 2596.
Myror, Formi’cidae, gaddstekelfamilj
med 5 000 arter, av vilka en del ha
tillbakabildad gadd men bibehållen
giftkörtel. Dessa göra ett bett och
spruta giftet (myrsyra) i såret. I
Sverige finnas 30 arter. — M. leva i
samhällen med tre klasser, hanar och
honor (flygmyror), som efter
par-ningsflykten förlora sina vingar, och
vinglösa arbetare. De leva av
insekter, frön och söta safter, 406 B,
1764 B, 2394 B, färgpl.
Myrox’ylon, se Perubalsam.
Myrpiggsvin, Echi’dnidae, familj av
ordningen kloakdjur, omfattar två
släkten med flera arter och
underarter i Australien, på Nya Guinea
och på Tasmanien. Hithörande djur
ha klumpig kropp, täckt med taggar
eller hår, och en cylindrisk, tandlös
nos med mycket liten mun. De
livnära sig av myror och termiter, som
de fånga med den maskliknande
tungan, 725 B.
Myrra, det stelnade sekretet från
stammen av vissa i Arabien
växande små träd. Användes i
parfymindustrin och i medicinen.
Myrrhis, se Körvel.
Myrslokar, Myrmecophag’idae,
dägg-djursfamilj av ordningen
tandfattiga, förekommande i Amerikas
tropiker. M. ha tandlös mun och
kraftiga grävfötter, med vilka de gräva
fram myror och termiter. Dessa
fångas med den masklika, klibbiga
tungan. Stora myrsloken,
Myrme-coph’aga juba’ta, längd 2 m, därav
svansen 1 m, vikt 40 kg, har päls av
borstlika hår, 724 B.
Myrsnäppa, myrvipa, Limi’cola
(Trin-ga) platyrhin’ca, vadare, längd 19
cm, ovan svart med vitt streck över
ögat, under vit. Näbb längre än
tar-sen, svart, vid basen rödaktig.
Häckar på myrar i Lappland och på
spridda ställen nedåt landet.
Myrspov, Limo’sa lappon’ica, vadare,
längd 38 cm. Rygg och skuldror
svartaktiga med rödbruna fläckar,
bakrygg och övergump vita med
pillika, svarta fläckar, i övrigt mest
roströd. Näbben lång, något
uppåtböjd. Häckar på myrar i nordligaste
Lappland.
Myrsyra, en färglös vätska av
stickande lukt och skarpt brännande
smak. Förekommer i myror.
Fram-ställes tekniskt genom behandling
av kolmonoxid med natriumhy dr
oxid vid förhöjt tryck och
temperatur, varvid motsvarande natriumsalt,
natriumformiat, erhålles. Användes
inom läderindustrin samt såsom
reduktionsmedel, 2394.
Myrtensläktet, Myr’tus, omfattar
omkring 60 arter, ständigt gröna buskar
och träd, huvudsakligen i
Sydamerika och Australien. I Sydeuropa
förekommer vanlig myrten, M.
com-mu’nis, höjd 2—4,ö m, buske eller
träd med lansettlika blad, ensamma,
vita blommor i bladvecken och bär.
Rums växt.
Mysingsfjärden eller Mysingen, fjärd
i Stockholms s. skärgård innanför
Ornö och Utö, mynnar söderut i
Danziger gatt, 3406.
Mysk, det intorkade, starkt luktande
sekretet från en körtel hos hannen
av myskhjorten. Hade förr
medicinsk användning, men användes
numera endast i parfymindustrin.
Myskbisam, skinn av desmanråttan.
Myskbock, Arom’ia moscha’ta, 37 mm
lång, mörkgrön, långhornad
skalbagge med stark mysklukt. Larven
lever i murkna pilstammar.
Myskdjur, Moschi’nae, underfamilj av
hjortdjuren. — Myskhjort, Mosch’us
moschif’erus, längd 1 m, höjd 55
cm, har 7 cm långa hörntänder i
överkäken. Himalaja. Centralasien.
Myskgräs, myskbrodd, HierochToe
odo-ra’ta, ett av kumarin starkt
doftande flerårigt gräs med 3-blommiga,
breda, gulbruna småax utan borst i
yvig vippa. Fuktiga ängar.
Myskkorn, bisamkorn, drog, bestående
av fröna av Abelmos’chus mosca’tus
(Hibis’cus abelmos’chus). M.
användes som luktämne inom tobaks- och
parfymindustrin.
Myskoxe, Ov’ibos moscha’tus,
slid-hornsdjur, längd 2,5 m, höjd l,i m,
har mörkbrun, tät päls, som räcker
ned till klövarna. öron och svans
dolda i pälsen. Förekommer på de
arktiska öarna i Nordamerika och
på n.ö. Grönland. Skyddas, 719 B.
Myskpungdjur, kängururåtta,
Hypsi-prym’nodon moscha’tus, råttstort
pungdjur med stark myskdoft,
Queensland.
Myskråtta, kanadensiskt pälsdjur. Se
Bisamråtta.
Mysksvin, Tayas’su peca’ri, en i
tropiska Central- och Sydamerika
levande art av navelsvinen. På
ryggen utmynnar en körtel, som
avsöndrar ett illaluktande sekret,
därav namnet.
Myssjö, församling i Ovikens
kommun i mellersta Jämtland,
Jämtlands län, 1 066 inv. 1954.
Myst (grek. myste’rion, hemlighet),
beteckning på den som är invigd i
ett mysteriesamfund eller i en för
andra förborgad kunskap.
Mystagog, präst i antikens Grekland
som undervisade dem, som skulle
invigas i mysterierna.
Myste’rier. 1. Hemliga riter och
ceremonier, som åsyfta invigning i en
icke offentlig religiös kult.
Förekommer hos de flesta primitiva folk
och spelade en framträdande roll
hos antikens kulturfolk. Mest kända
äro M. i Eleusis, samt Attis-,
Osiris-och Mitrasmysterierna. — 2. Den
viktigaste genren i det medeltida
dramat, vanligen med ämnen ur
bibliska historien, 1178, 3414.
Myste’rium, något hemlighetsfullt,
oförklarligt, ej rationellt fattbart;
gåta. — Mysteriö’s, gåtfull,
outgrundlig.
Mysticis’m, åskådning som bygger på
känslor och önskningar snarare än
på förnuft och empiri.
Mystifie’ra (fr. mystifier), föra
bakom ljuset. — Mystifikation’,
bedrägeri.
Mysti’k (grek, mystikos’, hemlig, jfr
my’ein, blunda, och myster’ion,
hemlighet), utplånande av
skillnaden mellan subjekt och objekt,
för
ening med det absoluta. M. kan
vara av extatisk eller spekulativ art,
religiös eller filosofisk. Den har
spelat en särdeles framträdande roll
i alla kulturreligioner. Ordets
betydelse har i det vulgära
språkbruket undergått en värdeminskning,
så att det kommit att användas om
allt möjligt som är irrationellt,
förnuftsvidrigt och obegripligt. —
Mys’tiker, person som ägnar sig åt
M., är inåtvänd eller dras till det
irrationella. — Mys’tisk, som hör till
M.; i dagligt tal ofta detsamma som
gåtfull, besynnerlig, skum, 2397.
Myt (grek, mythos, berättelse). — 1.
Hos naturfolken och de forntida
kulturfolken utgjorde myten ett slags
textförklaring till den heliga
kult-handlingen (riten). Frigjord från
denna fick myten senare
självständig karaktär av gudasaga,
hjältesaga, folksaga eller legend, vars
ursprungliga sammanhang med någon
rit dock oftast utan större svårighet
brukar kunna urskiljas, 2398. — 2.
I modern mening betecknar
begreppet myt ett känsloladdat
föreställ-ningskomplex i de politiska
ideologiernas tjänst.
Myteri’, uppror mot befälet av
skeppsbesättning, trupp e. dyl.
Mytile’ne. 1. Huvudstad på Lesbos,
Grekland, på östra kusten. 27125
inv. 1951. Livlig handel och sjöfart,
1442 K. — 2. Annat namn på ön
Lesbos.
Myt’ilus, blåmusslor. Den vanligaste
arten, M. eduTis, förekommer dels
på dybotten, dels fastsittande vid
klippor i strandregionerna. Den
användes som agn och kan även ätas.
Mytologi’, gudalära, ett folks förråd
av myter. Även vetenskapen om
myterna, 2398.
Mytomani’ (grek. myt’hos, sägen, och
mani’a, vansinne), patologisk, mer
eller mindre medveten
lögnaktighet. — Mytoma’n, patologisk
lögnare, 3014.
My’vatn [mi’-], (isl., myggvattnet),
Islands näst största sjö, 27 km2,
omkring 300 m ö. h., naturskön med
utomordentligt rikt fågelliv.
Myxomato’s, sjukdom som angriper
kaniner och harar. Smittämnet
(virus) har använts vid utrotandet av
vildkaniner. M. har från Frankrike
numera spritt sig till Spanien,
Belgien, Nederländerna, Västtyskland
och Storbritannien. I det senare
landet har skördarna ökat kraftigt
i och med kaninstammens
reducering.
Myxomyce’tes, se Slemsvampar.
Myxöde’m (grek. myx’a, slem och
oidema, svulst), sjukdom som beror
på nedsatt funktion hos
sköldkörteln. Yttrar sig i blekt pussigt
utseende, dålig hårväxt, trötthet,
psykisk tröghet, nedsatt
ämnesomsättning. M. behandlas med gott
resultat genom tillförsel av olika
sköldkörtelpreparat, 3094.
Måbär, Ribes alpi’num, buske med
gröngula blommor i upprätt klase
och röda bär av fadd smak.
Tvåbyggare. Tämligen allmän i skogar,
odlas som prydnadsväxt.
Måkläppen, sandholme i Östersjön, 4
km s.v. om Falsterbo,
utomordentligt rikt fågelliv. Fridlyst. Jfr
Falsterbo rev.
Målarmusslor, se Flodmusslor, 2390.
Målbrott, den förgrovning av rösten,
som hos pojkar äger rum i samband
med könsmognaden.
Måle’risk, term som betecknar att ett
konstverks form och kontur är
upplöst i ljus, skugga och färgfläckar.
— Motsats: plastisk, lineär. —
Användes även liktydigt med pittoresk.
461O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
