Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Observatorium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OBSERVATORIUM
ODE
iakttagelse. — Observa’tor,
iakttagare; tjänsteman vid astronomiskt
observatorium eller Rikets
allmänna kartverk.
Observato’rium, byggnad med
utrustning för astronomisk forskning. Det
äldsta O. grundades i Paris 1667.
Bland övriga berömda O. märkas
Greenwich i England, grundat 1675
samt Yerkesobservatoriet i
Wisconsin, Lickobservatoriet på Mount
Wilson och Mount
Palomar-observa-toriet i Kalifornien, invigt 1948. O.
i Uppsala och Stockholm anlades på
1740-talet, Lunds 1753.
Observatö’r, iakttagare; diplomatisk
representant vid en konferens utan
fullmakt att delta i besluten.
Observer, The [bi åbsa’va], berömd
konservativ engelsk söndagstidning,
utgiven i London sedan 1791. Har
vunnit stor auktoritet i såväl
litterära som politiska och ekonomiska
frågor, särskilt under J. L. Garvins
ledning (1908—42).
Observe’ra, iaktta, ge akt på, lägga
märke till.
Obsidia’n, glansig, i allmänhet svart
vulkanisk bergart. Användes såväl
i äldre tider som hos nutida
naturfolk till vapen och verktyg, 768.
Obskurant’ (lat. obscu’rus, mörk,
dunkel), en fiende till upplysning,
»mörkman». — Obskurantism’,
fientlighet mot upplysning.
Obsky’r, dunkel, okänd, »skum»,
»misstänkt».
Obsole’t (lat. obsole’tus), föråldrad.
Särskilt om rättsregel som kommit
ur bruk.
Obstetri’k (lat. obstet’rix,
barnmorska), läran om förlossningskonsten.
Obstfelder, Sigbjöm (1866—1900),
norsk författare, vars verk, främst
Digte (1893), kärlekshistorien
Korset (1896) och bekännelseskriften
En præsts dagbog (1900) ger
uttryckt åt en pessimistisk,
ångestfylld livsuppfattning. O:s subtila
lyrik utmärkes av en starkt
förenklad, musikalisk form, 2535.
Obstina’t (lat. obstina’re, vara
hårdnackad), halsstarrig, egensinnig.
Obstipatio’n, se Förstoppning.
Obstruktio’n (lat. obstru’ere,
tillstänga). 1. Inom politiken:
avsiktligt fördröjande av beslut i
rådplä-gande församlingar genom
utdragna tal, voteringar o. dyl. — 2.
Kampmetoder vid arbetskonflikter,
varvid arbetarna genom låpgsam
arbetstakt dock utan att bryta mot
arbetsreglementet söka ställa till
svårigheter för arbetsgivaren.
O’Casey [åkej’si]. Seån (f. 1884),
irländsk dramatiker, ursprungligen
grovarbetare, en av den moderna
irländska dramatikens främsta namn.
Bland hans arbeten märkas Juno
och påfågeln (1925, sv. ö. 1926)
Innanför grindarna (1933, uppförd i
Stockholm 1943), Rödaste rosor
(1943, uppförd i Göteborg 1945) och
Eklöv och lavendel (1946, uppförd i
Hälsingborg 1946).
av Occam, Wilhelm (omkr. 1290—
1349), engelsk medeltida skolasti
-ker, framhöll viljans primat över
förnuftet och är en av de främsta
företrädarna för nominalismen, dvs.
uppfattningen att begreppen ej äro
avbilder av tingen utan blott
tänkandets hjälpmedel.
Occari’na, se Okarina.
Occasionalism’ (lat. occa’sio, tillfälle),
filosofisk riktning som sökte lösa
det av Cartesius skapade problemet
om förhållandet kropp—själ med
antagandet att själ och kropp
påverkar varandra som tillfälliga
orsaker, genom vilka Gud verkar.
Leibniz ansåg sig ha löst frågan
genom idén om den prestabilerade
harmonin.
OccidentaT [åksi-]. 1. O. eller
occiden-talisk, västerländsk. — 2. Ett
internationellt hjälpspråk, utarbetat av
E. de Wahl 1922, — 1625.
OccidentaTisk, se Occidental.
Occiden’ten [åksi-], (lat. occid’ere, gå
ned; egentligen »den nedgående
solens land»), Västerlandet, Europa, i
motsats till österlandet, Orienten.
OccipitaT (lat. oc’ciput, bakhuvud),
tillhörande bakhuvudet eller nacken.
Occitanska, se Provensalska.
Ocea’n, hav, världshav, jfr Okeanos.
Oceangrav, djupbäcken i världshavets
botten, 3250.
Ocea’nien, Söderhavsöarna,
sammanfattande namn på Stilla havets öar
och ögrupper, utom de som ligga
längs Asiens och Amerikas kuster.
Indelas efter befolkningen i tre
huvudgrupper. Melanesien omfattar
öarna n.ö. och ö. om Australien
jämte Nya Guinea, Mikronesien
öarna n. därom samt Polynesien
från Nya Zeeland t. o. m. Hawaii
jämte öarna ö. därom. Tillsammans
ca 1,2 milj km2 med ca 4 milj inv.,
2560.
Ocean Island [åo’sjan aiTand], annat
namn på ön Banaba bland
Gilbert-och Ellice-öama, Stilla havet.
Oceanografi’ (grek. graf’ein, skriva),
havsforskning, vetenskapen om
havet som geofysiskt och geokemiskt
forskningsobjekt, 1564.
OceanograTiska institutet, i Göteborg
beläget forskningsinstitut med
uppgift att bedriva oceanografisk
forskning med särskild hänsyn till
nyt-tosynpunkten, öppnat 1939. Skänkt
av Knut och Alice Wallenbergs
stiftelse, tillhör Vetenskaps- och
vitterhetssamhället i Göteborg. Chef är
prof. Hans Pettersson, 1564.
Och dock rör hon sig, se E pur si
muove.
Ochotska sjön [åchåt’-], randhav av
Stilla havet innanför Kamtjatka och
Kurilerna, Hokkaido och Sachalin,
n.ö. Asien uppkallat efter den lilla
sibiriska staden Ochotsk. 1,7 milj.
km2, största kända djup 3 847 m,
170 K.
Ochra’na, ohrana, hemlig politisk
polis i tsartidens Ryssland.
Och’ridasjön [åk’rida-], sjö i s.v.
Serbien, Jugoslavien, avrinner genom
Drin till Adriatiska havet. 268 km2,
695 m ö.h., största djup 286 m.
Staden Ochrida på sjöns strand var
under medeltiden ett bulgariskt
kulturcentrum och bevarar ännu
märkliga palats och kyrkor från 900—
1000-talen.
Ockelbo, kommun i n. Gästrikland,
Gävleborgs län, 7 484 inv. 1954, —
1516 K.
Ockelboverken, namn på ett antal
järnbruk i Gävleborgs län, vilka
1887 inköptes av Kopparberg-Hofors
ab (numera Kopparfors ab) och av
vilka flertalet nedlades.
Benämningen O. användes numera om
Kopparfors ab :s anläggningar vid
eller nära Ockelbo, 1517.
Ocker, föreligger enligt 31 §
avtalslagen då någon begagnar sig av
annans trångmål, oförstånd, lättsinne
eller beroendeställning till att taga
eller betinga sig oskäliga förmåner
vid ingående av avtal. O. medför
avtalets ogiltighet och straffansvar.
O. kan förekomma i form av
kreditocker genom tagande av oskälig
ränta vid försträckning eller som
sakocker, t. ex. genom att betala
o-rimligt lågt pris vid köp.
Ockerpantning, brott som består i att
långivare av låntagare mottager en
förfalskad revers, check utan
täck
ning eller skuldebrev å högre
belopp än lånesumman för att använda
handlingen som påtryckningsmedel.
Bestraffas enligt strafflagen 21:10.
Ocklusio’n (lat. occlu’dere, innesluta),
det fenomen som består i att gaser,
speciellt om deras molekyler äro
små, intränga i ytan av fasta
kroppar. Fenomenet försvårar
vidmakthållande av högt vakuum i t. ex.
röntgenrör. Utnyttjas tekniskt vid
t. ex. gaständare av platinatyp. O.
är nära besläktat med adsorption,
som är ett rent ytfenomen, varvid
tunga molekyler fasthållas med
större kraft än lätta.
Ockra, sammanfattningsnamn för
gula, röda och bruna målarfärger,
huvudsakligen innehållande
järnhyd-roxid, 1284.
Ockult (lat. occulere, dölja), hemlig,
förborgad. — Ockultism,
vetenskapen om det fördolda, sysslandet med
hemlighetsfulla företeelser som icke
kunna förklaras med kända
naturlagar, t. ex. alkemi, astrologi,
telepati, klärvoajans, spådom, spiritism
etc.
Ockupatio’n (lat. occupa’re, besätta),
innebär dels besittningstagande av
ett hittills herrelöst land, dels
militärt besättande av främmande stats
territorium. — Ockupe’ra, besätta,
taga i besittning, 3846.
O’Connel [åkån’al], Daniel (1775—
1847), irländsk folkledare och
advokat. Arbetade för katolikernas
emancipation och agiterade för
upplösning av unionen med England.
Kallades av sina landsmän
»befriaren».
Octand’ria, den 8:e klassen i Linnés
sexualsystem.
Octa’via, syster till kejsar Augustus,
gemål till Antonius 40—36 f. Kr.,
innan denne inledde sin förbindelse
med Kleopatra. O-, som dog 11 f.
Kr., ansågs som förebilden för en
romarinna.
Octavia’nus, se Augustus, 2009, 226.
O. D., förkortning för sångsällskapet
Orphei drängar,
Uppsalastudenternas elitkör, stiftad 1853. Dess
dirigenter ha varit O. Arpi, J. A.
Josephson, I. E. Hedenblad och H.
Alf-vén. Ledare sedan 1951 är E. Ericson,
41.
Od, församling i Gäsene kommun i
mellersta Västergötland, Älvsborgs
län, 583 inv. 1954.
O’dal (avljudsform till adel), gammal
benämning på fri jord (med full
äganderätt). — O dalbonde, ägare av
odaljord, 455.
Odalisk’ (turk, oda, gemak), slavinna
i den turkiske sultanens harem, ur
vars krets han valde sina favoriter
och legitima hustrur.
Odd Fellows [åd fel’åos], udda
(överblivna) kamrater, ursprungligen
engelskt ordenssällskap med anor
från mitten av 1700-talet,
organiserat 1813 bland personer som ej
tillhörde gillena. Betydande
understödsförening i ordensform. Kom till
Sverige 1884. Är näst Frimurarorden
världens största ordenssamfund.
Or-denstecknet är tre länkar.
Odds (eng., olikhet), vid
totalisator-spel, det antal gånger som vinsten
är större än insatsen. — Vid
vadhållning ojämnt vad, då den ene håller
större summa än den andre.
O’de (grek, ode’, sång). — 1. Högstämt,
lyriskt skaldestycke. Med Pindaros
och Horatius som förebilder har
diktarten odlats av en mängd skalder,
bland dem Kellgren och Leopold,
Hölderlin och Keats. — 2. På
musikens område började termen ode
användas ca 1500 för att beteckna
metriska tonsättningar av Horatius’
o
4652
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
