Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Oskyld ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKYLD ––––––––––––––-
ännu i Pompeji vid tiden för
stadens undergång 79 e. Kr.
Oskyld, ej släkt med, obefryndad.
OsTo, Norges huvudstad, i s. ö. Norge,
vid innersta delen av Oslofjorden.
444 200 inv. 1953, med förorter 505 762
inv. 1950. Kungligt slott, uppfört
1825—48, universitet, grundat 1811,
Nasjonalteatret, stortingshus,
Akers-hus fästning från 1200-talet m. fl.
märkliga byggnader. Landets
kulturella, politiska, kommersiella och
industriella medelpunkt.
Betydande livsmedels-, maskin- och
textilindustri. Livlig sjöfart. Stad redan
under äldre medeltid, kallades
Kristiania 1625—1925, — 2598 B, 2601 K.
OsTofjorden, en ca 100 km lång vik
av Skagerak, i östlandet, s.ö.
Norge, med viktiga industri- och
handelsstäder.
Oslofältet, klassiskt geologiskt
undersökningsområde i s.ö. Norge, mellan
Langesundsfjorden och sjön Mjösa,
uppbyggt av fossilrika
kambrosilu-riska och en tunn serie permiska
sediment samt en rad
eruptivberg-arter av permisk ålder.
Oslokonventionen, ekonomiskt avtal
som ingicks 1930 i Oslo mellan
Sverige, Danmark, Norge, Belgien,
Nederländerna, Luxemburg och från
1937 även Finland. Enligt avtalet
skulle de nämnda staterna
(Oslo-staterna) ta ömsesidig hänsyn till
ekonomiska intressen, t. ex. i
tullfrågan. Förlorade sin aktualitet
under andra världskriget.
Oslo rådhus, byggnad inrymmande
lokaler för Oslo förvaltning och
representation, uppfört 1931—50 efter
ritningar av A. Arneberg och M.
Paulsen i strängt kubisk stil med
anslutning till nationell tegelromantik.
O. är med sin rika dekorativa
utsmyckning ett centrum för modern
norsk monumentalkonst, med verk
av H. Sörensen, A. Rolfsen, A.
Re-vold, P. Krohg och A. Storstein
m. fl., 2599 B.
Oslo Sköiteklub (till 1924 Kristiania
Sköiteklub), stiftad 1864, är
världens mest kända skridskoklubb, och
dess medlemmar ha erövrat mer än
30 VM.
Oslo-staterna, se Oslokonventionen.
Osma’n I Ghazi (1259—1326), turkisk
sultan, grundare av det osmanska
riket, 3538.
Osma’ner, efter Osman I förr använd
benämning på det härskande
turkfolket i Turkiet.
Osma’nska riket, benämning på det av
Osman I grundade turkiska riket,
som ägde bestånd 1300—1923, — 1789.
Os’mium, en tung hård platinametall.
Kemiskt tecken Os, atomvikt 190,2,
atomnummer 76, täthet 22,48 (tyngst
av alla metaller), smältpunkt 2 760°.
— Osmiumtetroxiden svärtar
organiska ämnen och användes i
mikro-skopin för påvisande av fett, 207.
Osmos [-må’s], det fenomenet att ett
lösningsmedel (t. ex. vatten) strävar
att vandra in genom ett
halvgenom-trängligt membran (t. ex. en
oglaserad lercylinder) om denna på
motsatt sida står i beröring med en
koncentrerad lösning av exempelvis
socker. Om membranet är
ogenomträngligt för sockermolekylerna ger
vandringen upphov till ett osmotiskt
tryck, som kan stiga till inemot 100
atmosfärer. — Det av rötterna
upptagna vattnets stigning i
trädstammar beror på O., och sammanhänger
med att koncentration av lösta
ämnen kontinuerligt stiger med höj
-den, 591, 3797.
Osnabrück [ås’-], stad i delstaten
Niedersachsen, v. Tyskland, vid
Ha-se. 118 900 inv. 1952. Domkyrka från
1200-talet. Trafikknut, metall- och
textilindustri. I O. undertecknades
westfaliska freden 1648. Svårt
härjad genom flygraider under andra
världskriget, 3509, 3559 K.
Osouf [åsof’] Jean (f. 1898) fransk
bildhuggare. O. fortsätter i sina verk
den klassiska franska traditionen
fån Maillol och Despiau. Hans verk,
bl. a. en rad porträttbyster, förenar
fasthet i formen med
impressionistisk känslighet i ytbehandlingen.
Os’ram, firmanamn sammansatt av
OSmium och volfRAM, tyskt
företag i glödlampsbranschen. Dess
svenska dotterbolag, Osram ab,
ingick 1930 i en fusion med det 1917
grundade ab Elektraverken, varvid
det gemensamma firmanamnet blev
ab Osram-Elektraverken. Ar 1948
blev bolaget en fristående
hel-svensk industri och sysselsätter vid
sin glödlampsfabrik i Stockholm ca
450 anställda.
Os’sa, berg i Tessalien, mellersta
Grekland, s. om Olympos, 1 972 m
ö. h. Enligt sagan sökte giganterna
storma Olympen genom att stapla
Pelion, ett närbeläget berg, på Ossa.
Osservato’re Roma’no, italiensk
daglig tidning, grundad 1860, officiellt
organ för påvestolen.
Osseter, indoeuropeiskt bergsfolk i
mellersta Kaukasus, i trakten av
Kazbek. Ca 350 000. Huvudsakligen
boskapsskötare, förr beryktade
rövare. O. anses vara ättlingar till
alanerna, 1969.
Ossian, fomirisk sagohjälte och bard
från 200-talet e. Kr. Framställdes
som en gammal blind skald som
besjöng forntidens bragder. På
Irland och Skottland fortlevde de s. k.
Ossians sånger och blevo vid
1700-talets slut världsberömda genom
Macphersons efterbildningar, 1975,
2857
Ossiannilsson, Karl Gustav (f. 30/7
1875), författare, gav i sina första
diktsamlingar, Masker (1900),
Hedningar (1901) och ömar (1902), i
klangfulla rytmer och med stor
ver-sifikatorisk skicklighet uttryck för
sin dyrkan av övermänniskan och
den hänsynslösa handlingskraften.
Anslöt sig först till
socialdemokratin, men bröt med partiet i den
livligt omdebatterade Barbarskogen
(1908). O. har senare skrivit
underhållningsromaner med historiska
motiv samt memoarer.
von Ossietsky [åsiät’ski], Carl (1889—
1938), tysk fredsvän och journalist.
Dömdes 1931 till 18 månaders
fängelse för en artikel i den radikala
tidskriften Die Weltbühne om
hemlig upprustning men benådades 1932.
Hölls i koncentrationsläger av
nationalsocialisterna 1933—1936. S. å.
erhöll O. Nobels fredspris för 1935,
men förbjöds av Hitler att mottaga
detsamma, ett förbud, som
utsträcktes till att gälla andra tyskars
deltagande i nobelprisutdelningarna.
Ossifikatio’n, benbildning, förbening.
Osslund, Helmer (1866—1938), målare,
det norrländska landskapets
konstnärlige upptäckare. Har i synnerhet
hämtat sina motiv från
Ångermanland och Lappland, utförda i en
dekorativ syntetisk stil med en
lysande, klangfull färgskala, delvis under
intryck från Gauguin, 1366, 3328.
Ost, födoämne, framställt av mjölk
genom utfällning av mjölkens
ka-sein. I ost ingår det mesta av
mjölkens fett, äggviteämnen och salter,
medan mjölksockret stannar i
vass-lan, 3116 B.
1. van Osta’de, Adriaen (1610—85),
holländsk målare, verksam i
Haar-lem. Utförde främst genrebilder
–––––––––––-OSTJAKER
med skämtsamma och bullrande
scener ur böndernas liv, framför allt
interiörer. Hans senare verk med
större och färre figurer röja
inflytande från Rembrandts ljusdunkel,
1643.
2. van Ostade, Isach (1621—49),
broder till A. O., utförde dels samma
motiv som brodern, dels
stämnings-landskap med figurer, utmärkta av
ett fint ljusstudium,
Osten’de, stad i Västflandern, n.v.
Belgien, vid Nordsjön och
Brügge-kanalen. 52 036 inv. 1952.
överfartsort till England, betydande
fiskehamn. Mycket besökt badort. Tysk
ubåts- och jagarbas under båda
världskrigen, 317, 319 K.
Ostentatio’n (lat. cstenta’re, skrytsamt
visa), skrytsamt framhävande eller
framträdande. — Ostentati’v,
avsiktligt framhävd,
uppseendeväckande, utmanande, skrytsam.
Osteologi’ (grek. oste’on, ben, och
log’os, lära), läran om
ryggradsdjurens skelettbyggnad.
Osteom [-å’m], godartad svulst
bestående av benvävnad.
Osteomalaci’, benuppmjukning, en
bensjukdom, som särskilt drabbar
bröstkorg, kotpelare och bäcken och
som består i stark urkalkning av
benen, vilka därför deformeras.
Osteomyeli’t, inflammation i
benmärgen. »benröta».
Osteri’a, ital., värdshus, vinstuga.
1. Österman’, Andrej’ (1685—1747),
greve, rysk statsman av tysk börd,
den främste ryske underhandlaren
vid de förhandlingar, som ledde till
freden i Nystad 1721. O. var
utrikesminister 1730-—40 och levde i
ständig rivalitet med B. C. von
Münnich.
2. Österman’, Ivan (1725—1811), son
till A. I. von O., greve, rysk
diplomat. Som minister i Stockholm 1760
—74 var O. en av mösspartiets
ledare genom ett omfattande
mut-system men kunde ej hindra
stats-välvningen 1772.
Ostia [ås’tia], Roms gamla hamnstad
vid dåvarande Tibermynningen,
nådde sin största betydelse under
kejsartiden. Betydande romerska
ruiner av stort intresse ha utgrävts, 3211
Ostindiefarare, de segelfartyg varmed
de svenska ostasiatiska
kompanierna väsentligen under 1700-talet
up-pehöllo oktrojtrafiken på Kina. Livet
ombord har utförligt beskrivits av
J. Wallenberg i Min son på Galejan
(1871), 904 B.
Ostindien, i vidsträckt bemärkelse
sammanfattande namn på Främre
och Bortre Indien samt ostindiska
övärlden. Ofta dock blott Främre
Indien eller Ostindiska öarna, 170 K.
Ostindiska kompaniet, handelsbolag,
som handlade på Indien. Äldst och
störst var det engelska O-, som
skapades 1600 och till 1858 innehade de
brittiska besittningarna i Indien. Det
svenska O. hade sin huvudort i
Göteborg och erhöll oktroj er fem
gånger. Startat 1731 hade det med
stor vinst ensamrätt på den
ostindiska och kinesiska handeln till
1814, — 91.
Ostindiska öarna, Indomalajiska
övärlden, Indonesien, Malajiska
arkipelagen, öarna mellan s.ö. Asien
och n.v. Australien, dvs
Sundaöar-na, Moluckerna och Filippinerna.
Ostindiskt porslin, gemensam
beteckning på det ostasiatiska, främst
kinesiska porslin, som under
1700-talet infördes till Europa av de
Ostindiska kompanierna.
OstjaTser, sibiriska folk, dels ett
finskt-ugriskt folk vid Ob och
Ir-tisch (ca 20 000 personer), de s. k.
4666
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
