Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Ostkap ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSTKAP
OTTO l
Obostjakerna, dels en isolerad
folk-rest vid Jenisej om ca 750 personer,
möjligen besläktade med tibetaner
och indokineser, de s. k.
Jenisej’-ostjakerna eller jenisejerna, 2686.
Ostkap, äldre namn på Kap Desjnev,
Asiens östligaste udde vid Berings
sund.
Ostkustbanan, benämning på den
nor-malspåriga järnvägen
Gävle—Härnösand, som invigdes i sin helhet 1927
och 1933 övertogs av Statens
järnvägar. Ca 301 km lång.
Ostland [å’stlant], tyskt
rikskommissariat under andra världskriget,
omfattande Estland, Lettland, Litauen
och delar av Vitryssland.
Ostmark [åst’-], ett av Karl den store
upprättat markgrevskap,
ursprunget till Österrike. Namnet användes
1938—45 av tyskarna som beteckning
på det ockuperade Österrike.
Namnet har även använts på de delar av
Polen, som 1772—1918 tillhörde
Preussen, 1954.
Ostor, ostkvalster, ThyrogTyphus
si’-ro, ordning, kvalster bland
spindeldjuren, längd 1/2 mm, lever i
gammal ost, som förvandlas till pulver,
blandat med O:s avkastade hud och
exkrementer. Jfr Kvalster, Ordjur.
Ostpreussen, ursprungligen av Tyska
Orden koloniserat område mellan
Weichsel och Memel, 1525
hertig-döme, tillföll 1818 Brandenburg och
ingick från 1701—1918 i
konungariket Preussen. 1918—45 provins,
skild från det övriga Tyskland
genom den s. k. Polska korridoren,
med Königsberg som huvudstad.
Ockuperat av Sovjetunionen 1945.
Norra delen har nu de facto
införlivats med Sovjetunionen, och
kallas Kaliningradområdet, s. delen
har på samma sätt inkorporerats
med Polen. — 57 727 km2 med 3,3
milj. inv. 1939.
Ostracis’m (grek. os’trakon, bränd
lerskärva), ett rättsförfarande i
Aten, infört av Kleisthenes, enligt
vilket en misshaglig medborgare
kunde förvisas på 10 år genom
folkomröstning med lerskärvor
(ostra-ka). O. drabbade bl. a. Aristides,
Themistokles och Kimon. O.
upphörde 417 f.Kr., 1443.
Os’trava, tidigare Mor’avska Os’trava,
ty. Mährisch-Ostrau, stad i Mähren,
n.ö. Tjeckoslovakien. 180 960 inv.
1947. Järn- och kemisk industri,
medelpunkt i stort industri- och
kol-gruveområde.
Ostron, Ostre’idae, en musselfamilj,
där ena skalhalvan är välvd och
fastvuxen vid botten, den andra är
platt och bildar ett lock. — Flera
olika sorter finnas, bl. a. vanliga
ostronet, Ost’rea eduTis, som
förekommer vid Medelhavets och
Atlantens kuster och i Norden främst vid
Limfjorden. O. kräver för sin
fortplantning ca 18° C och ca 2 1/2 %
salthalt. Vid viss ålder kan O.
omplanteras till kallare vatten, vilket
bl. a. sker vid Limfjorden, 2389.
Ostrov’skij, Alexandr (1823—86), rysk
författare, skaparen av det ryska
borgerliga dramat. Skildrar bl. a.
brytningen mellan en äldre
konservativ och en yngre radikal
generation. Bland hans dramer märkas
Belougins giftermål (sv. ö. 1883), 2909.
Ostrov’skij, Nikolaj (1904—36), rysk
författare, vars delvis
självbiografiska romaner om revolutionskriget
skattas högt som medel att uppfostra
ungdomen till sovj etpatrioter. På
svenska har utkommit Hur stålet
härdades (1—2, 1932—34, sv.ö. 1947).
Ostwald [åst’-], Wilhelm (1853—1932),
tysk kemist, fysiker och naturfilosof.
Erhöll för sina grundläggande
un
dersökningar av katalysfenomenet
och de kemiska
jämviktsförhållandena nobelpriset i kemi 1909, — 1979.
Osv., o.s.v., förkortning för och så
vidare.
Osvald, Gösta (1926—50), författare,
som på ett musikaliskt associativt
språk med litterära och filosofiska
allusioner skildrar nutidsmänniskans
ångestfyllda situation. Hans
produktion omfattar främst Den andakts
-fulle vissiaren (1946), Peter Sergius:
En privatmans vedermödor (1946)
och Rondo (postumt 1951), 3342.
Osvald, Hugo (f. 21/11 1892),
professor i växtodlingslära vid
Lantbruks-högskolan sedan 1933, ledamot av
F.K. sedan 1947, ordf, i 3.
lagutskottet sedan 1953. Har utgivit ett
stort antal skrifter inom den
allmänna växtodlingen och speciellt
på mosskulturens område.
Oswiecim [asvjäns’tjim] ty.
Auschwitz, stad i s.v. Polen, vid översta
Weichsel. 7 000 inv. 1946. Beryktat
för det av tyskarna upprättade
koncentrationslägret, där
massavrättningar av främst judar ägde rum.
Osynliga poster, sådana poster i
bytesbalansen (se d. o.), som icke
komma till uttryck i statistiken över
export och import, där i regel
endast varor (ej tjänster) upptas. Till
O. hör exempelvis fraktinkomster,
räntor på utländska lån,
turistinkomster m. m. och motsvarande
utgifter.
Otaheiti [-hei’-], förr vanligt namn på
Tahiti.
Oterdahl, Jeanna (f. 9/8 1879),
författarinna, lärarinna. Har skrivit
böcker och sånger för barn och
ungdom, bl. a. vissamlingen
Blommornas bok (1905) och romanerna
Ett gammalt borgarhem (1913) och
Inger Skram (1919). O:s produktion
präglas av en djup religiositet som
även tagit sig uttryck i
uppbyggelse-litteratur och psalmer.
Otfried, tysk författare, munk i
nuvarande Elsass, skrev omkring 850
den äldsta bevarade rimmade
forn-högtyska dikten, 3566.
OthelTo, »moren i Venedig»,
huvudpersonen i Shakespeares tragedi med
samma namn, som skildrar hur O.,
av ogrundad svartsjuka, dödar sin
hustru Desdemona, eggad därtill av
Jago. Ämnet har behandlats bl. a. i
en opera av Verdi (1887, uppförd i
Stockholm l:a ggn 1890).
Otiatri’, otologi (grek, ous, öra och
iatrei’a. botande), läran om örats
sjukdomar och deras behandling.
Oti’t (grek, ous, öra),
öroninflammation.
O’tium, lat., ledighet. — Otium cum
dignita’te, »ledighet med värdighet»,
hedersam vila efter ett verksamt
liv.
Otologi’, se Otiatri.
Otomi’ [åtåmi’], indianstam i
Mexikos högland, ca 300 000 personer,
tillhör sannolikt landets
urbefolkning, som undanträngts av
aztekerna.
Otoskleros [-å’s], kronisk
öronsjuk-dom, vanligen ärftligt betingad, som
brukar börja i 30—40 års åldern och
yttrar sig med öronsusningar och en
oftast starkt tilltagande
hörselned-sättning. Mycket svårbehandlad, 3870.
Otoskop (grek, ous, öra, och
sko-pei’n), instrument för undersökning
av örat.
Otra, Otteråen, den största älven i
Sorlandet, s. Norge, utmynnar i
Ska-gerak vid Kristiansand. 250 km
lång. Rik på vattenfall. Laxfiske.
d’Otrante [dåtran&t’], hertigtitel,
tilldelad Napoleons beryktade
polisminister Fouché. Titeln ärvdes av
den
nes yngste till Sverige överflyttade
son.
Otran’tosundet [å-], inloppet till
Adriatiska havet från Joniska havet i
Medelhavet, uppkallat efter staden
Otran’to i s.ö. Italien, vid Adriatiska
havet, under antiken kallad
Hydr-u’ntum och den vanligaste
över-fartshamnen till Grekland.
Oträngt mål, handling, som företages
utan tillräckliga skäl, »i ogjort
väder».
Ottarp, församling i Vallåkra kommun
i v. Skåne, Malmöhus län, 1 072 inv.
1954.
Ottarshögen, se Ottar Vendelkråka,
1913.
Ottar Vendelkråka, sveakonung av
Ynglingaätten under 500-talets förra
del, ligger enligt traditionen begravd
i Ottarshögen i Vendel, vilken
utgrävdes 1914—16.
Ottawa [åt’åa]. 1. Vänsterbiflod till
S:t Lawrencefloden, s.ö. Canada.
1 100 km lång, flodområde 147 000
km2. Segelbar till O. 2. Viktig
flottled. — 2. Huvudstad i Canada, s.ö.
provinsen Ontario, vid stora fall i
O. 1. 202 045 inv. 1951, till stor del
fransktalande. Dominerande
parlamentsbyggnad i nygotisk stil från
1916. Universitet, stora sågverk,
pappersbruk, järnverk. Järnvägsknut.
Grundades 1826, huvudstad 1858, —
579, 583 B.
Otta’va, italiensk musikterm: oktav.
— Förkortningen 8:va betyder i
notskrift, att ett avsnitt skall spelas
eller sjungas en oktav högre eller
lägre än noteringen anger,
beroende på om tecknet står över eller
under notsystemet.
Otta’ve ri’me, ursprungligen italienskt
versmått, bestående av åttaradiga
strofer med femfotade jambiska
verser och rimflätningen, abababcc.
Allmänt förekommande i den
italienska renässansepiken och
återupptagen av romantiken, ofta med
större frihet i fråga om rim och
rimflätning. O. användes bl. a. i
Byrons Don Juan, Tegners Mjältsjukan
och Atterboms Lycksalighetens ö,
423, 3677.
Ottenby. 1. Kommun i Kalmar län,
3 337 inv. 1954. Bildad 1952 genom
sammanslagning av Gräsgård,
Segerstad, Smedby, Södra Möckleby,
Ventlinge och Äs. — 2.
Kungsladugård på Ölands s. udde. Har länge
varit stuteri och remontdepå.
Otterbäcken, hamn vid Vänem i
nordligaste Västergötland, s.v. om
Gullspång. 387 inv. 1951. Slutstation
för järnväg från Västmanlands
bergslag över Nora och Bofors. Export
av malm och trä, import av
stenkol.
Otterstad, församling i Norra Kållands
kommun i n.v. Västergötland,
Skaraborgs län, 1 317 inv. 1954.
Ottesen-Jensen, Elise (f. 1889),
sexual-pedagog, född i Norge, bosatt i
Sverige sedan 1918. Grundade 1933
Riksförbundet för sexuell
upplysning, startade 1940 en
kuratorsin-stitution för abortsökande och
grundade 1941 ett hem för ensamstående
ogifta mödrar. O. har gjort sig känd
för fängslande framställningskonst i
tal och skrift.
Ottesång, huvudsakligen av sång
bestående morgongudstjänst inom
svenska kyrkan. Den mest kända O.
är julottan.
Ottfjället, berggrupp i v. Jämtland,
mellan Vålådalen och Ottsjön. 1 265
m ö. h.
Otto I (1815—67), konung av Grekland.
Var son till Ludvig I av Bayern,
valdes till konung 1832 men måste
abdikera 1862.
4667
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
