Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pipping ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PIPPING, ROLF ––––––––––––-
har grundlagt tidskriften Studier i
nordisk filologi.
2. Pipping, Rolf (f. 1889), finländsk
språkman, son till H. P., professor
i Abo 1928. P. har bl. a. utgivit
Erikskrönikans ljudlära (1919).
Sedan 1926 ar han utgivare av
Studier i nordisk filologi.
Pipranka, Aristoloch’ia si’pho,
kläng-växt, se Aristolochia.
Pir (eng. pier, av grek. pet’ra, klippa),
hamnarm, vågbrytare eller från
strand långt utskjutande
angörings-brygga.
Piræus, detsamma som Pireus.
PirandeFlo, Luigi (1867—1936),
italiensk författare. Hans dramer
utmärkas av stilistisk elegans och
skarpt formulerad problematik av
psykologisk och filosofisk art.
Nobelpristagare 1934. Hans mest kända
verk är Sex roller söka en
författare (1921, sv. ö. 1924, uppförd i
Stockholm 1925). P. har också
utgivit originella romaner och
noveller, 1822 B.
1. Pirane’si, Giova’nni Batti’sta (1720
—78), italiensk grafiker, utförde
landskap med romerska ruiner,
vilka fingo betydelse för
nyklassicismens uppkomst samt fantastiska
arkitekturmotiv, som påverkade tidens
teaterdekorationer, 1420.
2. Pirane’si, France’sco (1758—1810),
son till G. B. P., italiensk grafiker,
reproducerade främst faderns verk.
Gustav HI:s konstagent vid inköp
av antiker i Rom.
Piraru’ku, arapaima, Arapaima gigas,
fam. Osteoglos’sidae, längd 4 m, vikt
200 kg, världens största
sötvattens-fisk, förekommer i Amasonområdet
och fiskas ivrigt av indianerna.
Pira’t, sjörövare, fribytare. — Förr
skämtsam benämning på större
sypåse.
Piratkrabban, kokosnötskrabban, se
Palmtjuven, 2097 B.
Piraya [-a’ja], piranha, Pygocentrus
piraya, familjen karplaxar, en ca 30
cm lång, ovan blå, under gul
rovfisk med trubbig nos och
knivskarpa tänder. Lever i stora stim i
Sydamerikas floder, där den går till
anfall både mot människor och
djur, 71.
Pirenne [piren’], Henri (1862—1935),
belgisk historiker, professor i Gent
1886—1930, en framstående
medeltidshistoriker och specialist på
Belgiens historia. Har även lämnat
viktiga bidrag till stadsväsendets äldre
historia. P. hölls i fängelse av
tyskarna 1916—18, emedan han
agiterade för »moraliskt motstånd» mot
Tyskland.
Pire’us, nygrekiska Peiraieus [pirä’evs],
hamnstad till Aten, vid
Eginabuk-ten, Greklands förnämsta hamnstad.
184 980 inv. 1951. Kvarnindustri,
maskin- och textilfabriker, skeppsvarv.
Blev befäst av Themistokles 493 f.
Kr., på 450-talet förbunden med Aten
genom de s. k. långa murarna.
Pire’uslejonet, marmorlejon från
omkring 300 f. Kr., ursprungligen
uppställt i Pireus’ hamn, 1688 fört till
Venedig. På P. finnes en runinskrift,
vars runor äro besläktade med de
uppländska.
Pirk eller pilk, fiskredskap som
användes vid pimpelmete. P. består av
ett blankt metallstycke med en eller
flera krokar. — Pirka eller pilka,
meta med P.
Pir’masens, stad i delstaten
Rhein-land-Pfalz, s.v. Tyskland. 46 500 inv.
1952. Stora skofabriker och
garve-rier.
Pir’na, stad i delstaten Sachsen,
mellersta Tyskland, s.ö. om Dresden.
37 426 inv. 1946. Konstsilke- och
pappersindustri. Vid P. kapitulerade
sachsarna för en preussisk armé
under sjuåriga kriget 1756.
Piro’g [råg]. 1. Ry., rysk och finsk
maträtt, bestående av smör- eller
paj deg i fyrkanter, som vikas över
en fyllning av kött, fisk, grönsaker,
svamp eller ris. Fyllningen kan
också läggas mellan två tunna deglager.
— 2. (Sp. piragua, ord med
västindiskt ursprung), ett slags
primitiv kanot, bränd och huggen ur en
trädstam. Användes av indianerna i
Västindien och närliggande
fastland.
Pirquets reaktion [pirke’], en av den
österrikiske läkaren Clemens von
Pirquet (1874—1929) lanserad tuber
-kulinreaktion, varvid tuberkulinet
placeras på huden och ett ytligt
hudsår åstadkommes. Provet
avläses efter 24—48 timmar. Hos
tuber-kulöst infekterad person uppstår en
rödaktig svullnad.
Pi’rålen, Myxi’ne glutino’sa, ordningen
pirålar bland rundmunnarna, längd
27—47 cm, har 4 par korta
tentakler, en gälspringa på var sida, ögon
förkrympta, saknar fenor utom en
liten, rundad stjärtfena. Skarpa
hörntänder. Blekt rödaktig. Lever
av död eller skadad fisk. Allmän
vid västkusten, 975.
Pi’sa, stad i Toscana, v. mellersta
Italien, vid Arno, 10 km ovanför
dess mynning i Liguriska havet.
77 722 inv. 1951. Många märkliga
kyrkliga byggnader, bl. a.
baptiste-riet (uppfört 1153—1278), domen
(1063—1121) och kampanilen (»det
lutande tornet», 1174—1350).
Universitet, grundat på 1300-talet. P.
var på 1100-talet en av de mest
betydande handelsstäderna vid
Medelhavet men besegrades på
1200-talet av Genua, kom 1399 under
Milano och 1406 under Florens.
Stadsdelarna n. om Arno blevo delvis svårt
skadade under striderna 1944, dock
ej kampanilen och kringliggande
byggnader, 1257 B, 1813 K.
PisanelTo, egentligen Antonio Pisano
(1395—1455), italiensk målare och
medalj konstnär. P:s konst förenar
en lyrisk detaljrikedom med
monumentalitet, bl. a. i den i Sant’
Anastasia i Verona utförda fresken
S :t Georg. P. var även en
framstående porträttmålare och
utomordentlig tecknare, men gjorde dock
sin största insats som nyskapare
inom medaljkonsten.
Pisang’, detsamma som Banan, 264.
Pisangätare, bananätare, ett släkte
gökfåglar. P. liksom flera andra
släkten bananätarfåglar ha kort,
bred, starkt böjd näbb och praktfull
fjäderdräkt. Förekomma i södra öch
mellersta Afrikas skogsområden,
1277.
Pisa’no, Andrea (omkring 1290—1348
eller 1349), italiensk bildhuggare
och arkitekt, lärjunge till Giovanni
P. överförde den gotiska stilen till
Florens, där han bl. a. utförde de
äldsta bronsportarna till
baptiste-riet samt flera marmorreliefer på
Kampanilen, vars uppförande han
fortsatte efter Giotto, 1016.
1. Pisa’no, Niccolö (omkring 1225—
före 1287), italiensk bildhuggare från
Pisa, den franskpåverkade
italienska gotikens förste företrädare
samtidigt som han med sina
antikiserande detaljer förebådar renässansen.
Huvudverk: predikstolarna i Pisas
baptisterium (1250-talet) och i
domen i Siena (1260-talet), 372, 1818.
2. Pisa’no, Giovanni (omkring 1245—
efter 1314), son till Niccolö P.,
italiensk bildhuggare och arkitekt.
Utvecklade faderns stil mot större
––––––––––––––- PITEÅ
frihet och gotisk rörlighet. Utförde
predikstilarna för S. Andrea i
Pis-toja (fullbordad 1301) och för
domen i Pisa (1301—10, nu i Pisas
museum) samt den skulpturprydda
domfasaden i Siena.
Pisces, lat., Fiskar.
Pissar’ro, Camille (1830—1903), fransk
målare. Tog tidigast intryck av
Co-rot, Courbet och Millet. övergick
på 1860-talet till impressionismen
och blev en av dess allra främsta
företrädare. Utförde huvudsakligen
landskap och gatubilder. Fick stor
betydelse som lärare för Gauguin
och Cézanne, 1176.
Pista’cia, släkte av fam.
Anacar-dia’ceae, varav flera arter odlas i
Medelhavsländerna. Hartsrika träd
eller buskar med stenfrukt och
ol-jerika frön. — P. lentis’cus,
mastix-trädet, lämnar vid insnitt i barken
mastix. — P. ve’ra har ätliga frön,
som kallas pista’che- eller gröna
mandlar. — P. terebin’thus lämnar
cyprisk terpentin.
Pistill’, fruktblad i
angiospermblom-man, växtens honorgan. Består av
ett hopvikt eller flera
sammanvuxna blad. P. har nederst ett
fruktämne, innehållande fröämnen,
där-ovan ett stift, som uppbär märket,
vilket har till uppgift att uppfånga
pollenkorn. När fröämnena bli frön,
blir fruktämnet frukt. Hos
gymno-spermer (nakenfröiga) saknas pistill.
Pistoia [piståi’a], stad i n. Toscana,
mellersta Italien, n.v. om Florens.
77 783 inv. 1951. Av ålder
tillverkning av skjutvapen (pistoler).
Maskin- och textilindustri, glasbruk.
Många märkliga medeltidskyrkor.
Pistol, äldre benämning på det spanska
guldmyntet escudo, använt i alla
europeiska länder utom Spanien. —
Även andra europeiska guldmynt
efter dublonens förebild kallades
under 1600- och 1700-talen P.
Pistol, ursprungligen jaktkniv, från
1400-talet benämning på ett
kortpi-pigt handeldvapen, vanligen för en
hand. Moderna P. äro som regel
halvautomatiska. Inom krigsmakten
är P. främst befälsvapen. Den
vanligaste typen inom armén är 9 mm
pistol m/40 (typ Lahtis), 1758.
Pistolskytte omfattar precisions-,
duell-, silhuett- och fältskjutning.
Upptogs på programmet för OS redan
1896, VM arrangeras sedan 1900, —
2652, 3085 B.
Pistong’, piston (lat. pin’sere, stöta
sönder), numera sällan använd
benämning på kolv i ångmaskin eller
motor.
Pitcairn [piVkäan], brittisk ö i
sydöstligaste Polynesien, Stilla havet, på
ca 26° s. br., 130° v. lgd. 5 km2,
134 inv. 1951, samtliga
sjundedags-adventister och ättlingar till de
engelska sjömän på transportskeppet
Bounty, som gjorde myteri 1790 och
slogo sig ned på P. med några
kvinnor från Tahiti.
Pifcher, den spelare som i baseball
kastar bollen till slagmannen.
Pitchpine [pitj’pain] eller södra
gultallen, Pinus palus’tris, tallträd med
tre barr på kortskotten, hör till de
viktigaste högväxta virkesträden.
Förekommer i s.ö. USA.
Pite lappmark, omfattar Arvidsjaurs
och Arjeplogs kommuner, 18 646
km2, 16 518 inv. 1954.
Piteå, stad i s. Norrbotten, vid Pite
älvs mynningsvik, här kallad
Södra stadsfjärden. 5 962 inv. 1954.
Samrealskola. Länslasarett. Centrum
i betydande träindustridistrikt. Blev
stad 1621, men flyttades 1666 5 km
längre nedför älven till nuv.
platsen, 2135 K, 2522.
4^99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
