Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pilväxter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PILVÄXTER –––––––––––––-
ganiserade under första världskriget
polska hjälptrupper på
centralmakternas sida, men arresterades av
tyskarna 1917. Okt. 1918—dec. 1922
Polens förste statschef. Ledde som
överbefälhavare kriget mot Ryssland
1920. Gjorde sig genom militärkupp
till diktator 1926 och bibehöll
makten till sin död (formellt
konseljpresident och krigsminister). Dugande
organisatör, 700, 2697.
Pilväxter, Salica’ceae, underfamilj av
hänge växterna. 300 arter i
tempererade och kalla länder. Tvåbyggare,
träd eller buskar med spiralställda,
enkla, fjädernerviga, blad med
stip-ler, vind- eller insektsblommor,
1-rummigt fröhus, frön med flyghår.
Två släkten, pil- och
poppelsläkte-na, se dessa ord.
Pilört, några arter av släktet
Po-lyg/onum, familjen slidknäväxter. —
Vattenpilört, P. amphib’ium, har
blad med avrundad bas och ljusröda
blommor i tjockt ax. Växer på land
med nedliggande stjälk, i vatten
med flytande blad. — Vidare finnas
vanlig pilört, P. tomento’sum,
åkerpilört, P. persicariä och bitterpilört,
P. hydrop’iper. — Samtliga
allmänna i större delen av landet, 3571.
PimpinelTa, släkte av familjen
flockväxter med enkelt parbladiga,
bred-flikiga jordblad och flockar utan
svepe. — P. saxif’raga, backanis,
bockrot, med jordbladens flikar
rundade, allmän på torr mark. — P.
ani’sum, kryddväxt, se Anis.
Pitnpsten, pimsten, porös och blåsig
lavabergart, vulkaniskt glas, som
förvandlats till skum vid utbrottet
av i magman lösta gaser. Användes
både i hela stycken och i pulver till
slipning och polering av
målnings-arbeten, samt i pulverform till
skurpulver och som tillsats till tvål,
3712.
Pinakote’k (grek. pin’ax, tavla, och
the’ke, förvaringsrum), namn på
samlingar av votivmålningar under
antiken. Numera namn på vissa
målningssamlingar bl. a. Ältere
Pinako thek i München, en av
Europas främsta tavelsamlingar.
Pincett’ (fr. pincer, nypa), liten
fjädertång, med vilken man fattar små
föremål. Användes bl. a. av läkare,
urmakare m. fl.
Pin’daros (omkring 520—omkring 440
f. Kr.), grekisk skald, allmänt
betraktad som den främste inom
korlyriken. Det som har bevarats av hans
diktning utgöres huvudsakligen av
segerhymner vid idrottsspelen och
präglas av starkt patos,
aristokratisk svårtillgänglighet och djup
förtrogenhet med myterna, 112, 1438.
Pin’den, se Pindos.
Pin’dos, bergskedja i mellersta
Grekland, på gränsen mellan Epiros och
Tessalien. Högsta toppen 2 637 m
ö. h. Var i grekisk poesi Apollos
och skaldegudinnornas hemvist.
Försvenskad namnform Pin’den, 1442 K,
1450.
Pine’n, en eterisk olja (terpen), som
utgör huvudbeståndsdelen i
terpen-tinolja. Användes såsom
utgångsmaterial vid syntetisk framställning av
kamfer.
Ping-pong, se Bordtennis, 456.
Pingst (grek, pentekoste’, den
femtionde, nämligen dagen efter påsk),
kyrklig högtid, ursprungligen en
tacksägelsefest i det gamla Israel,
senare åminnelsehögtid av lagens
givande åt Israel. P. firas i den
kristna kyrkan till minne av Den
helige Andes utgjutande över
apostlarna. (Apg. 2.)
Pingstlilja, narciss, Narcis’sus
poe-ticus, fam. Amaryllida’ceae, 35 cm
hög, har ensamma blommor med vita
kalkblad och bikronan (snärpet) gul
med scharlakansröd kant. Vild i
Italien. Spanien och Frankrike. —
Lökar utplanteras i oktober och
kunna stå kvar i 5 år. Drivning sker
vid 18° C. — Se Narcissväxter.
Pingströrelsen, religiös
väckelserörelse som framträdde i Los Angeles
1906 och nådde Sverige året därpå.
Anknyter närmast till baptismen,
varur den svenska P. bröt sig ut
1913. Den svenska P., som officiellt
består av fria församlingar, har de
facto fått en utomordentligt
centraliserad organisation under ledning
av huvudstadsförsamlingen och dess
föreståndare Lewi Pethrus.
Förbudet mot all opposition och
bojkotten av »motspänstiga»
syskonförsamlingar har gett den svenska P.
en totalitär karaktär, som starkt
kritiserats i offentlig debatt, 1220.
Pingstvän, medlem av pingströrelsen.
Pinguic’ula, växtsläkte av fam.
Lenti-bularia’ceae, se Tätört.
Pingvi’ner, Sphaenis’cifor’mes
(Im-pen’nes), familj eller ordning bland
simfåglarna, ha fenlika vingar utan
pennor, fötter vid gumpen, 4 tår
framåt med simhud, färg svart och
vit, ungarna grå. Simma och dyka
med vingarna. Leva av fisk,
blötdjur och kräftdjur. 17 arter från
Antarktis, varifrån de med kalla
havsströmmar nå sydkontinenterna.
Jättepingvinen, längd lVs m,
lägger 1 ägg, som ruvas i ett hudveck,
3000.
Pi’nje, pinie, gemensamt namn för tre
Pinusarter i Medelhavsländerna, rätt
lika den svenska tallen men mindre
högvuxna och med hos äldre
exemplar skärmlik krona, 300.
Pinnbult, pinnskruv, stål- eller
metall-bult som är gängad i bägge ändar
och saknar skalle.
Pinniped’ia, se Säldjur.
Pinntorpafrun, en i folksägner
drastiskt beskriven hård och snål
slottsfru, identifierad med Beata von
Yx-kull, gift Gyllenstierna, som under
1600-talet lär ha bott på nuvarande
Ericsberg i Södermanland.
Pin’sback, en starkt kopparhaltig
mässing, 90 % koppar, 10 % zink.
Pin’scher, detsamma som schnauzer.
Pinsk, stad i s.v. Vitryssland, v.
Sovjetunionen, vid Pripets biflod Pina.
37 000 inv. 1938. Livlig handel.
Trä-och läderindustri. Flodhamn.
Pinturicchio [-torik’iå], (omkring 1454
—1513), italiensk målare av den
umbriska skolan. Bland hans verk
märkas fresker i Vatikanen (1492—
94).
Pin-up-girl [pi’nap’ göl], eng.,
försvenskat pinup’pa, attraktiv
skönhet vars fotografi är avsett att
fästas upp (pin up) på väggen.
Pinus, se Tall och Pinje.
Pin’xit (pinx, pxt, p.), lat., »har
målat», utsattes i äldre tider efter
målarens signatur på ett konstverk.
Pinza [pin’tsa], Ezio (f. 18/5 1892),
italiensk operasångare, bas. Har som
berömd Mozart-sångare framträtt på
Metropolitan i New York (från
1926), La Scala i Milano och vid
festspelen i Salzburg m. fl.
operascener, 1824.
del Pio’mbo, Sebastia’no (omkring
1485—1547), italiensk målare,
förenar i sin konst venetianska och
romerska drag. Framstående
porträt-tör.
Piondahlia, se Dahlia.
Pionjä’r (fr. pionier, av pion,
fotsoldat), banbrytare, föregångsman. —
Som militärterm: I Sverige
benämning på soldater, utbildade för
lättare fältarbeten. Jfr Ingenjörtrupper.
––––––––- PIPPING, HUGO
Pionjärpluton, fältarbetsförband om
ca 50 man, ingående i bl. a. skytte-,
pansarskytte- och
cykelskyttebatal-joner.
Pio’nsläktet, Paeo’nia, av familjen
ra-nunkelväxter, med stora blommor
och fingrade blad. Bondpion, P.
of-ficinaTis, har röda och luktpion, P.
albiflo’ra, ljust rosafärgade eller
vita, välluktande blommor.
Piotrköw [pjå’trkof], ty. Petrikau, stad
i mellersta Polen, 40 km s.ö. om
Lodz. 40 000 inv. 1946. Textilindustri.
En av Polens äldsta städer, under
1400—1500-talen ofta platsen för
riksdagsmöten.
Pi’pa, äldre svenskt rymdmått för våta
varor. 1 P. = 2 oxhuvud = 180
kannor = 4,ti hl.
Pipagroda, surinampadda, Pipa
ameri-ca’na, från Sydamerikas tropiska
delar, längd 20 cm, ovan brun,
under vit. Honan lägger 40—100 ägg,
som hon placerar på sin rygg, varje
ägg i ett sexkantigt, av huden
bildat rum, där larven genomgår hela
sin utveckling.
Pipare, piparefåglar, Charadrii’nae, 5
släkten av familjen brockfåglar
bland vadarna. Se Fjäll-, Kust-,
Ljung- och Strandpipare samt
Tofsvipa.
1. Piper, Carl (1647—1716), greve,
statsman. Var en av Karl XI :s mest
betrodda män. Av Karl XII
inkallades P. i rådet och följde konungen
under krigen, varvid P. spelade stor
roll framför allt inom
inrikespolitiken men även som diplomatisk
underhandlare, P. blev fången vid
Poltava och dog i fångenskap.
2. Piper, Fredrik Magnus (1746—1824),
arkitekt. Införde den engelska
träd-gårdsstilen i Sverige, bl. a. i
parkanläggningarna vid Haga, Forsmark
och delar av Drottningholm. Bland
hans byggnader märkas Listonhill
på Djurgården i spröd ny klassicism.
3. Piper, Sofia (f. von Fersen) (1757—
1816), hovdam och medelpunkt i det
högadliga societetslivet. Blev
beskylld för att ha giftmördat
tronföljaren Karl August. Under det
pöbel-upplopp som blev följden av detta
skvaller dödades hennes bror Axel
von Fersen.
PiperonaT eller heliotropin, ett med
vanillin besläktat ämne, som bildar
glänsande färglösa kristaller med
lukt av heliotrop. Användes vid
parfymtillverkning.
Pipett’ (fr., liten pipa), glasrör för
uppsugning av små mängder vätska,
särskilt vid laboratoriearbeten. En
P. är vanligen utvidgad på mitten
samt försedd med ett märke som
motsvarar det inetsade
volyminnehållet.
PipistrelTus, ett släkte av familjen
läderlappar. Bland hithörande svenska
arter märkas dvärgfladdermusen och
nordiska fladdermusen.
Piplera, se Bolus.
Piplärkor, Anthus, släkte av familjen
ärlor. Ha brunfläckig fjäderdräkt,
liknande lärkornas. I Sverige 4
arter. Se Trädpiplärkan och
Ängspip-lärkan.
Pippin den lille [pipän®’], (d. 768), son
till Karl Martell, frankisk
rikshov-mästare, sedan frankernas konung,
understödde påven genom ett
segerrikt fälttåg mot longobarderna och
lade grunden till Kyrkostaten, 1810,
1953.
1. Pipping, Hugo (1864—1944),
finländsk språkforskare, framträdande
nordisk filolog, professor i
Helsingfors 1907. Bland hans arbeten
märkes Inledning till studiet av de
nordiska språkens ljudlära (1922). Han
4698
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
