Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pokrovsk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POKROVSK
POLISBRICKA
Frankrike, vid Biscayabukten.
Huvudstad var Poitiers, 1143 K.
Pokrovsk, se Engels.
Pokule’ra (lat. poc’ulum, bägare),
dricka, skåla, deltaga i dryckeslag.
Pol (grek. pol’os, spets varpå något
vrider sig, axel) de punkter,
nordpol och sydpol på jordytan, där
jordaxeln skär densamma. —
Magnetiska poler äro de punkter mot
vilka magnetnålen pekar. P. är även
ett geometriskt begrepp, nära
besläktat med origo. Jfr Polar.
Pola [på’-], stad i n.v. Jugoslavien,
nära sydspetsen av halvön Istrien,
28 089 inv. 1953, starkt befäst
ör-logshamn. Romerska ruiner, bl. a.
ett tempel helgat åt Augustus, som
förstördes under andra världskriget,
1813 K.
Pola’biska, ett nu utdött slaviskt
språk, som talades av polabema,
vilka bodde v. om nedre Elbe
(slaviska: Laba). P. är närmast
besläktad med polska, i synnerhet dess
nordligaste utlöpare, kasjubiska.
Polack’er, västslaviskt folk, utgör
majoriteten av Polens befolkning.
Många ha utvandrat till nordfranska
industridistrikt, till USA, Canada,
Brasilien och Argentina. Totala
antalet beräknades 1939 till 27—29
milj. Till P. räknas ofta även
ma-surer och kasjuber, 3096.
Polacksbacken [på’-], militär
övnings-plats i Uppsala, 2 km s.ö. om
stadens centrum. Förläggningsplats för
Upplands regemente (18), Arméns
underofficersskola och Försvarets
läroverk.
Pola’r, polarisk, polär, något som
avser en pol av något slag, t. ex.
gällande jordens nord- eller sydpol. —
Ordet användes även i betydelsen
»rakt motsatt», och antyder den
motsättning som förefinnes mellan
två sammanhörande poler. —
Begreppet P. förekommer dessutom i
flera matematiska och mekaniska
sammanhang. Sålunda är P. till en
cirkel, ellips, parabel och hyperbel
den geometriska orten för en pol
då motsvarande sekant vrider sig
kring den andra polen.
Polarbassängen, detsamma som Norra
Ishavet.
Pola’rdag och polarnatt, även kallade
polarsommar och polarvinter, den
tid, då solen befinner sig över
respektive under horisonten i närheten
av jordens poler. Vid nordpolen
varar dagen 190 dygn, natten 175,
vid sydpolen respektive 183 och 183.
Skillnaden beror på jordens olika
hastighet i sin elliptiska bana kring
solen.
Polardistans eller poldistans, en
himlakropps vinkelavstånd från norra
himmelspolen.
Polarexpeditioner, upptäckts- och
forskninesresor till n. och s.
polarområdena, 2681 B.
Pola’rfolk, de naturfolk, som bebo
polarområdena, bl. a. eskimåer,
lappar, samojeder och ostjaker.
Pola’rfront, beteckning på gränslinjen
mellan den kalla polarluften och
den varmare sydliga luften, införd
av de norska forskarna V. och J.
Bjerknes.
Polarisation (grek. polei’n, vrida),
allmän benämning på ett flertal
fysikaliska tillstånd, kännetecknade av
polbildning. Materien i en magnet
är polariserad i en viss riktning,
därför att varje lösbruten del av
densamma fungerar som en magnet
(magnetisk P.). — Ljus säges vara
polariserat, när ljussvängningarna
försiggå endast i ett plan längs
ljusets väg. Sådant ljus kan icke
passera en för ögat alldeles
genomskin
lig s. k. analysator, vars
huvud-svängningsplan bildar rät vinkel
med polarisationsplanet. — En
iso-lator säges vara dielektriskt
polariserad, när den är utsatt för ett
elektriskt spänningsfält. — Med
elektro-lytisk P. förstås det fenomenet att
beröringsytorna mellan en
elektro-lyt och en elektrod bli uppladdade
vid strömgenomgång. För varje
kombination av elektrod och elektrolyt
finnes en karakteristisk
polarisa-tionsspänning, som måste
övervinnas för att fortsatt strömgenomgång
skall kunna ske i samma riktning,
2186.
Polarisa’tor, anordning för polarisation
av ljus, 2186.
Polarisettat ljus, ljus som har olika
egenskaper i olika plan längs
ljusstrålen. P. kan lättast förklaras
genom jämförelse med radiovågor.
Från en vertikal sändarantenn utgå
vertikalt polariserade radiovågor,
vilka icke ha någon inverkan på
en (batteri-) mottagare om denna
förses med rent horisontella
ledningar från antenn- och
jordled-ningskontakterna (härvid
förutsät-tes att någon ramantenn ej finnes
inbyggd), 2186. Jfr Polarisation.
Pola’rnatt, se Polardag.
Polarogra’f, instrument för elektrolys
av lösningar med kontinuerligt
varierande spänning mellan en
elektrod av droppande kvicksilver och
en annan bestående av en stor
kvicksilvermassa. Instrumentet
registrerar strömmen såsom funktion
av spänningen, varvid ett i
huvudsak trappstegsformigt diagram
(po-larogram) erhålles. Ur detta kan
sedan förekomsten och mängden av
olika jonslag i lösningen snabbt och
enkelt fastställas, åtminstone om
man från början känner deras art.
Polaroi’d, ett slags film, som har
egenskapen att polarisera
genomfallande ljus. Filmen består av två
skyddsskikt, mellan vilka är anbragt
ett tunt lager av i gelatin e. d.
likformigt spridda kristaller av
jod-kininsulfat, som genom ett speciellt
sprutförfarande alla orienterats med
samma axelriktning. Polaroidglas,
som kan göras mycket stora, men
likväl inte kostar mycket, har stor
betydelse vid eliminering av
bländ-ningsrisken vid bilkörning.
Polarräv, se Fjällräv.
Pola’rsken, gemensam vetenskaplig
benämning på norrsken och
syd-sken.
Polarsommar, se Polardag.
Pola’rström, gemensam beteckning på
kalla havsströmmar med riktning
från en pol mot ekvatorn.
Pola’rströmmen, vanligt namn på den
havsström, som sätter nord- och
västvart från Berings sund genom
Norra Ishavet förbi nordpolen. Den
fortsättes av den östgrönländska
och i viss mån även av
Labrador-strömmen i Nordatlanten.
Pola’rull, se Erio’phorum, 998.
Polarvinter, se Polardag.
Polcirkeln. 1. Den parallellcirkel på
jordklotet, vars geografiska bredd
är 66° 33’ nordlig eller sydlig bredd
(respektive norra och södra
polcirkeln). — 2. Järnvägsstation på
sträckan Luleå—Riksgränsen,
belägen 1 km n. om P. 1
Polder [pål’-], ett utdikat, av vallar
skyddad marskland vid Nordsjöns
kust i Nederländerna och Tyskland,
2456.
Polemi’k (grek. pol’emos, strid, krig),
meningsstrid, pennfejd. —
Polemiker, författare av stridsskrifter;
slagfärdig person. — Polemise’ra,
växla stridsskrifter, skriva mot.
motsäga. — Pole’misk, som innebär
polemik; stridslysten, aggressiv.
Polen, kommunistiskt styrd republik i
ö. Mellaneuropa, kring Weichsel och
dess bifloder och längs Östersjöns
s.ö. kust. 311 730 km2, 24 976 926 inv.
1950, därav 9/10 polacker (häri
inräknat Danzig och de annekterade
östtyska områdena). Huvudstad
Warszawa, 2690 B, 2691 K.
Polentta (lat., korngryn), italiensk
nationalrätt, bestående av tjock
majsgröt, som skäres i tjocka skivor och
stekes i smör. Rätten kallas även
mamaliga, 3182.
Polering (lat. poli’re, glätta),
bearbetning av ett föremåls yta i syfte att
göra denna blank och jämn.
Pole’sien, förutvarande landskap och
vojvodskap i ö. Polen, numera del
av Vitryska republiken, v.
Sovjetunionen. 36 668 km2, ca 1,1 milj. inv.
Europas största träskområden,
vilkas otillgängligaste delar kallas
Ro-kifnoträsken, 2692.
Polessk, se Labiau.
Polhammar, Anders (1705—67), son till
Christoffer Polhems yngre broder
Johan Polhammar och verksam vid
Stjärnsund. P. har signerat ett stort
antal av de härifrån utgångna uren,
3467.
Polheimer, Anders (1746—1811),
brorsonson till Christoffer Polhem
bergsmekaniker och uppfinnare,
upptäckare och exploatör av de
skånska stenkolslagren och lagren
av eldfast lera vid Höganäs.
Bergs-hauptman 1790.
Polhem, Christopher, ursprungligen
Polhammar (1661—1751), adlad 1716,
uppfinnare, mångsidig
vetenskapsman och sin tids främste svenske
tekniker. Verksam som
»konstmästare» vid Falu gruva, kanal- och
slussbyggare, grundare av
Stjärnsunds bruk (bl. a. för tillverkning
av ur och dyrkfria lås) och
ansedd som »den svenska mekanikens
fader», 2074, 2698 B, 3073.
Polhemsknut, detsamma som
kardanknut, korslänksknut, universallänk.
Torde ha använts långt före både
Polhem och Cardano.
Polhemspriset, Svenska
Teknologföre-ningens förtjänstmedalj för tekniska
avhandlingar, instiftades 1878.
Utdelas minst vart femte år ur
Polhems-fonden, ur vilken även utgå i regel
årliga understöd till teknisk
forskning och till tryckning av
tekniskt-vetenskapliga publikationer.
Polhöjd, himmelspolens höj dvinkel
över horisonten. Anger ortens
geografiska bredd eller latitud.
Polignac [pålinjak’], Jules (1780—
1847), fransk hertig. Blev
konseljpresident och utrikesminister 1829
och grundläde franska
kolonialväldet i Nordafrika. Framkallade
genom sin reaktionära politik
julirevolutionen 1830.
Poliklini’k, behandlingsavdelning på
sjukhus där billig eller kostnadsfri
sjukvård lämnas. P. är ofta
studiefält för medicine studerande.
PoTio, poliomyelitis acuta,
barnförlamning, en akut infektionssjukdom,
karakteriserad av inflammation i
det centrala nervsystemet, framför
allt ryggmärgen. Förlöper med
feber, svår huvudvärk, nackstyvhet,
slappa förlamningar, oftast i armar
eller ben. Understundom kan även
andningsmuskulaturen angripas. I
många fall förlöper sjukdomen utan
några förlamningar, 2700 B.
Poli’s (grek. politei’a, av poli’s, stad),
se Polisväsen.
Poli’s (fr. police), försäkringsbrev.
Polisbricka, tjänstetecken för
polismän, av särskild betydelse såsom le-
4705
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
