Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Riddarhuset ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIDDARHUSET ––––––––––––
svenska konungarnas gravkyrka,
uppfördes på 1280- och 90-talen i
gotisk stil som gråmunkarnas
klosterkyrka. Är en ursprungligen
två-skeppig, nu treskeppig tegelkyrka.
Av de gravkor som uppfördes runt
kyrkan fr. o. m. 1600-talet märkas
främst Gustavianska gravkoret och
Karolinska gravkoret. Den
nuvarande tornspiran uppfördes i gjutjärn
1838—41 efter ritning av G. Göthe,
1870, — 2829 B, 3259 B.
Riddarhuset, den svenska adelns
samlingslokal i Stockholm. R:s
byggande påbörjades 1641 under ledning av
Simon de la Vallée, fortsattes av
Heinrich Wilhelm och Justus
Ving-boons och avslutades av Jean de la
Vallée omkring 1675. R. tillhör
stilmässigt huvudsakligen den
holländska klassicismen och är en av denna
stils mest utsökta verk.
Riddarhussalen, vars väggar täckas av de
introducerade ätternas vapensköldar,
har en plafondmålning av
Ehren-strahl (fullbordad 1674) medan dess
övriga inredning skapades först på
1720-talet. De små
flygelpaviljongerna norr om R. uppfördes 1870, —
6, 8 B, 2831 B, 3259 B.
Riddarhusordning, ursprungligen av
Gustav II Adolf 1626 utfärdad
stadga för ridderskapet och adeln,
senare följd av flera andra stadgar. R.
hade särskilt stor betydelse för adeln
som stånd vid riksdagarna.
Gällande R. av 1866 utfärdades i samband
med adelns upphörande som särskilt
riksstånd, 1461.
Riddarklassen, den andra av adelns
klasser enligt 1626 års
riddarhusordning, bestod av de ätter, som bland
sina förfäder ägde riksråd. Då R.
alltid var fåtalig förstärktes den av
Gustav III 1778 med de 300 äldsta
ätterna ur svenneklassen och alla
kommendörer av svärds- och
nordst järneordnarna. Klassindelningen,
som under frihetstiden varit
upphävd, avskaffades definitivt 1809, —
6. Jfr Herreklassen och
Svenneklassen.
Riddarna av runda bordet, en i
Artur-sagan förekommande samling
riddare som under ledning av kung Artur
kämpade för att återvinna den
heliga Gr aal.
Riddarordnar, sammanslutningar av
andliga eller världsliga riddare
under medeltiden. Jfr Orden.
Riddarsporre, vild, Delphi’nium
con-sol’ida, familjen ranunkelväxter,
har 2—3 dm hög, upprätt, grenig
stjälk, dubbelt 3-fingrade blad med
trådsmala småblad, högblå blommor
med lång sporre i kort, glesblommig
klase. Åkrar Skåne—Norrland. —
Stor R., D. ela’tum, höjd l1/» m,
med bredflikiga blad och blommor i
lång, tät klase, odlas som
prydnadsväxt på kalljord.
Riddarvisa, medeltida folkvisa med
motiv ur tidens riddarliv. R. voro
vanligen försedda med omkväde och
sjöngos till dansen på
riddarborgar-na, varifrån de spredos bland
allmogen, 1991.
Ridderskapet och adeln, från
1500-ta-let benämning på det världsliga
fräl-seståndet i Sverige och Finland.
Efter Riddarhusets inrättande 1626
namn på hög- och lågadeln i
förening som politiskt riksstånd. Efter
representationsreformen kvarstår R.
som opolitisk korporation, 6.
Ridderstad, Carl Fredrik (1807—86),
författare och politiker, mångårig
riksdagsman, från början liberal och
frihandlare, sedan strängt
konservativ. Utgav på sin tid mycket
populära historiska och borgerliga
romaner.
Ridderstolpe, Carl Johan (1719—85),
friherre, riksråd, från mitten av
1750-talet en av mössornas ledande
män. R. svarade särskilt för de
engelska förbindelserna.
Ridgway [ridsj’oei], Matthew B. (f.
1895), amerikansk militär, general
1945. Befälhavare över Förenta
Nationernas stridskrafter i Korea 1950
—51, överbefälhavare för FN:s och
Förenta staternas stridskrafter i
Fjärran östem 1951—52,
Atlant-paktöverbefälhavare i Europa 1952
—53, chef för amerikanska armén
1953—55, — 200.
Ridning består som tävlingsform dels
av dressyrridning, hinderhoppning
och terrängritt (dessa tre grenar
tillsammans kallas fälttävlan, tidigare
military), dels av kapplöpning
(hinder- och slätlopp). Endast den första
delen ingår i programmet för OS
(första gången 1912 i Stockholm).
Ridskolan, svenska arméns
utbildnings-anstalt för personal i ridning och
körning. R. som grundades 1868 är
förlagd till Strömsholm. — Berömda
utländska ridskolor äro Spanska
hovridskolan i Wien, tyska arméns
R. i Hannover, franska R. i
Sau-mur, italienska R. i Pinerolo och
amerikanska R. i Fort Riley.
Ridå’ (fr. rideau), förhänge som på
teater, biograf o. dyl. skiljer scenen
från salongen.
Riefling, Robert (f. 1911), norsk
pianist, särskilt berömd för sina
tolkningar av Bach (Wohltemperirtes
Klavier). Sedan 1925 har han
kon-serterat i Skandinavien och ute i
Europa. Han är en eftersökt
pianopedagog.
Riegl [ri’gl], Alois (1858—1905),
österrikisk konsthistoriker, professor vid
Wiens universitet från 1897. R. är en
av det formala betraktelsesättets
grundläggare inom konsthistorien.
Speciellt behandlade R.
ornamenti-kens historia och antikt
konsthantverk.
Riemann [ri’-]> Hugo (1849—1919), tysk
musikforskare, professor i Leipzig
1901. Oerhört mångsidig, utgav H.
ett stort antal delvis banbrytande
teoretiska och musikhistoriska
arbeten, därav ett berömt
musiklexikon (1882; 11 :e upplagan utgiven
av A. Einstein 1929).
Riemenschneider [ri’mensjnaider],
Til-mann (omkring 1460—1531), tysk
sengotisk bildhuggare, en av sin
tids mest framstående. Hans främsta
verk äro skulpturerna av Adam och
Eva på portalen till Mariakapellet i
Würzburg samt Henrik II :s
gravvård i domkyrkan i Bamberg, 3552.
di Rien’zi, Niccolo (1313—54), benämnd
Cola di R., fanatisk folkledare i
Rom. Drömde om att återupprätta
det romerska riket, lyckades med
folkmassans hjälp 1347 taga makten
och lät utropa sig till folktribun.
Tvangs att fly s. å. Mördades under
ett folkupplopp.
Riesener [risnä’r], Jean Henri (1734—
1806), fransk möbelkonstnär av tysk
börd, verksam i Paris. Anslöt sig
först till rokokon, övergick senare
till Louis-seize-stilen, vars främste
möbelkonstnär han blev.
Riesengebirge [ri’sengabirga], tjeck.
Krkonose, »jättebergen», det högsta
bergmassivet i Sudeterna mellan
Tjeckoslovakien och Polen. Högsta
topp Schneekoppe (tjeck. Snezka),
1 603 m ö. h. Vintersportområde,
3489.
Riesenschnauzer [ri’-], jätteschnauzer,
strävhårig tysk pinscher, höjd 48
cm. Har högrest hals, lång nos, sträv,
tämligen kort päls med mjuk
underull, helt svart eller grå, 1667.
––––––––––––- RIGVEDA
Rietschel, Ernst (1804—61), tysk
skulptör, vars verk ansluta sig till
nyklassicismen men även visa
realistiska drag. Har bl. a. utfört
monumentet över Goethe och Schiller i
Weimar (1857), 2948 B.
Rietveld [ri’tfelt], Gerrit (f. 1888),
holländsk arkitekt, medlem av
gruppen De Stijl, vars radikala och
formellt extrema anda präglar
såväl R:s byggnadsverk som möbler.
Hans senare verk ansluta mera till
en sakligt betonad, internationell
funktionalism.
RiffkabyTer, stridbara, berbiska
bergsstammar i Rif-Atlas.
Rig. 1. Annat namn på guden
Heim-dal, 2506. — 2. Namn på
kulturhistorisk tidskrift, utgiven sedan
1918 av Föreningen för svensk
kulturhistoria, Stockholm.
Ri’ga, Lettlands huvudstad, vid Düna,
15 km ovanför dess mynning i
Östersjön. 393 000 inv. 1939. Slott anlagt
1330 av Tyska orden, ombyggt i
början av 1500-talet, gilleshus från
1330-talet och ursprungligen romansk
domkyrka från 1200-talet, senare
ombyggd i gotisk stil. Universitet
m. fl. kulturella institutioner.
Textil-, läder-, gummi- och
maskinindustri. Livlig sjöfart. Sedan
medeltiden en av östersjöområdets främsta
handelsstäder. Stadskärnan svårt
skadad under andra världskriget.
R. ockuperades 1940 av ryssarna, av
tyskarna 1941—44 och är sedan 1944
åter ockuperat av Sovjetunionen,
863 K, 2159, 3156.
Ri’gabukten, vik av Östersjön
innanför ösel mellan Estland och
Lettland. Ca 17 900 km2, största djup 53
m. Islagd december—mars, 863 K.
Rigaud [rigå’], Hyacinthe (1659—1743),
fransk målare, Ludvig XIV:s
hov-porträttör, jämte Largillière
skaparen av den franska barockens
praktfulla och pompösa porträttstil. R:s
verk präglas dessutom av god
ka-rakteriseringsförmåga, 1174, 2197 B.
Ri’gel, den ljusstarka stjärnan P i
stjärnbilden Orion i stjärnbildens
sydvästra (nedre) del, 181 B.
Rigg, sammanfattande benämning på
ett fartygs master, bommar,
tack-ling, segel och tågvirke m. m., 2972
B.
Right or wrong, my country [rajt’ å
rång’ maj’ kan’tri], eng., »rätt eller
orätt, mitt land», antingen det har
rätt eller orätt är det mitt land,
yttrande i ett högtidstal 1816 av den
amerikanske amiralen Stephen
De-catur (1779—1820), sedan använt
som slagord av hänsynslösa
patrioter.
Rigidite’t (lat. rig’idus, stel), stelhet,
styvhet i kroppsdelar, beroende på
spänningstillstånd i muskulaturen,
förorsakade av rubbningar i centrala
nervsystemet, t. ex. efter
hjärnblödning.
Rigoletto, opera av G. Verdi, uppförd
l:a ggn i Venedig 1851, i
Stockholm 1861, — 3669.
Rigoris’m (lat. rig’or, hårdhet),
överdriven stränghet beträffande
följande av grundsatser och föreskrifter.
— Rigori’st, sträng sedelärare, sträng
formalist. — Rigorö’s, sträng,
obevekligt fasthållande vid föreskrifter
och grundsatser.
Rig’or mor’tis, lat., dödsstelhet.
Rigskvädet, Rigsthula, isl. Rigsdula,
eddadikt (dock ej i Codex Regius)
om hur guden Heimdall under
namnet Rig (iriska, konung) besöker
människornas värld och ger upphov
till de olika stånden, trälar, bönder
och hövdingar.
Ri’gveda, en av de uråldriga indiska
Vedaböckerna, vars äldsta hymner
4750
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
