Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Rilke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RILKE, RAINER MARIA
RIO DE JANEIRO
av kikarsikte med instrument för
höjd- och sidriktning.
RiFke, Rainer Maria (1875—1926),
österrikisk skald, en av den senare
tyska litteraturens förnämsta
lyriker. R. var en subtil estet med stark
dragning åt den religiösa mystiken.
I ständig kontakt med sin samtids
bildkonst såg han de yttre tingen
som något själsligt för att med
tiden alltmer bli en tolk av
transcen-denta stämningar. Bland hans verk
märkas Das Stundenbuch (1905),
Das Buch der Bilder (1902),
Duine-ser Elegien (1923, Duino-Elegier, sv.
ö. 1951), Die Sonette an Orpheus
(1923). Bland hans prosaskrifter
märkas dagböcker och brev samt en
monografi över A. Rodin, vars
sekre-tare han länge var, 3569 B.
Rim, inom poesin efter vissa regler
brukad rytmisk upprepning av lika
eller likartade ljud och ljudgrupper.
Till R. i vidsträckt mening räknas
även allitteration och assonans, men
termen avser vanligen bara det
s. k. slutrimmet, då de rimmade
ljudgrupperna förekomma vid slutet
av två eller flera versrader. Man
skiljer mellan enstaviga eller
manliga R., t. ex. land, sand, tvåstaviga
eller kvinnliga, t. ex. kvinna, vinna
och trestaviga eller löpande R., t. ex.
spännande, brännande. Slutrim
förekommer i Europa först i den
medeltida diktningen och användes
sålunda ej i antik eller fornnordisk
dikt, 3687.
Rimbaud [rän8bå’], Arthur (1854—91),
fransk poet. Flertalet av hans dikter
tillkommo under åren 1870—73,
varefter han övergav litteraturen och
förde ett kringflackande liv i Europa
och Afrika. R:s poesi inledde en ny
epok i fransk diktning, som ännu i
dag har honom att tacka för många
livskraftiga impulser. Detta gäller
såväl det individualistiskt desperata
och extatiska innehållet som den
kompakta och magiska formen,
växlande mellan alexandriner, fri vers
och rytmisk prosa. Hans Poésies
complètes utgavs 1895, — 1183 B.
Rimbert (d. 888), Ansgars medarbetare
och efterträdare som ärkebiskop över
Norden från 865. Skrev en känd
biografi över Ansgar, Vita Ansga’rii
(sv. ö. 1926), 103, 3362.
Rimbo, församling i Sjuhundra
kommun i ö. Uppland, Stockholms län,
2 584 inv. 1954, därav 1144 i Rimbo
municipalsamhälle, 19 km v. om
Norrtälje. Invändigt med
kalkmålningar dekorerad senmedeltida
kyrka med triumf krucifix från
1200-talet.
Rimfaxe (isl. Hrimfaxi, han med
rimfrost i manen), i germansk mytologi
en häst som från öster drar nattens
vagn över himlen. R:s fradga är
daggen.
Rimfrost, lager av iskristaller, som
ut-fälles särskilt under lugna, klara
nätter på dåligt värmeledande
föremål som gräsmattor, hustak och
liknande, då daggpunkten ligger under
0°.
Ri’mini, stad i Romagna, n. Italien, 1
km från Adriatiska havet. 77 163 inv.
1951. Mondän badort. Många
minnesmärken från romar- och
medeltiden. Skadad vid allierade
flyganfall 1943—44.
Rimkrönikor, historiska berättelser
från medeltiden och närmast
följande tid, avfattade på knittelvers. Den
äldsta och samtidigt litterärt
värdefullaste är Erikskrönikan. Historiskt
värde ha även Karlskrönikan och
Sturekrönikorna.
Rimlexikon, förteckning på
rimgrupper i ett språk.
Rimma eller rimsalta, köksterm, salta
kött lätt för förvaring.
Rim’skij-Kor’sakov, Nikola j (1844—
1908), rysk kompositör,
ursprungligen sjöofficer, en av grundarna och
främsta företrädarna för den
nyryska skolan (se d. o.) inom
musiken. Känd för programmatiska,
färgrika orkesterverk, t. ex.
Schehera-zade (1888) och Spanskt capriccio,
operor såsom Sadko och Guldtuppen
(med de omtyckta Hinduisk sång
respektive Hymn till solen) samt en
omfattande instrumentationslära,
2911.
RinaFdo, manlig huvudperson i Tassos
episka dikt Gerusalemme liberata.
RinaFdo Rinaldi’ni, hjälten i
rövarromanen med samma namn av Chr.
A. Vulpius (1762—1827).
Rindön, ö i Stockholms skärgård ö.
om Vaxholm, till vars stadsområde
den hör. 4,5 km2. Befästningar och
kasernområden vid Oskar
Fredriks-borg.
Rinforzan’do (rf eller rfz), italiensk
musikterm: allt starkare. Kan även
gälla en enda ton eller ett ackord.
Jfr Forzando och Sforzato.
Ring, Lauritz Andersen (1854—1933),
dansk målare. Återgav naturen och
bondelivet på Själland i en realism
utan sentimental eller anekdotisk
biton. R. förmådde särskilt skildra
ljusets och luftens skiftningar under
de olika årstiderna.
Ringamåla, församling i Asarums
kommun i n.v. Blekinge län, 1 199 inv.
1954.
Ringarum, kommun i ö. Östergötlands
län, 4 515 inv. 1954.
Ringberg, i speciell betydelse, de
ring-formade reliefer, som täcka större
delen av månytan. R. ha under
tidernas lopp alstrats av jättestora
meteorer, av vilka spåren ej som på
jorden blivit utplånade, enär
ero-sionsfenomen ej kunna äga rum på
månen, då denna saknar atmosfär.
Ringblomma, Calen’dula officinaTis,
vanlig trädgårdsört av flocken
krageväxter med gula eller rödgula
blomkorgar.
Ringbrynja, pansarskjorta, skydd för
bål och armar, bestående i varandra
flätade eller smidda ringar.
Användes i Europa från antiken till
medeltidens slut.
Ringdans, se Folkdanser.
Ringduvan, Colum’ba palum’bus (se
Duvsläktet), längd 42 cm, ovan
blå-grå, kräva och bröst rödgrå, buk
vit, vinge med vit framkant, utan
svarta band eller fläckar, halsens
sidor med vit fläck. Risbo i träd.
Skåne till Norrbotten. Flyttfågel,
746.
Ringers lösning, lösning av koksalt,
natriumbikarbonat, kalcium- och
ka-liumklorid i ungefär samma
förhållande som i blodserum. Användes
vid fysiologiska försök.
Ring’köbing, huvudstad i Ringköbing
amt (4 662 km2, 186 851 inv. 1950) på
mellersta delen av v. Jylland,
Danmark, vid Ringköbingf jorden. 4 638
inv. 1950. Handel och fiske. Känt
sedan 1200-talet.
Ringmaskar, Anneli’da, en klass av
provinsen maskar, ha kroppshåla
samt yttre och inre segmentering.
De indelas väsentligen i 2 ordningar,
borstmaskar och iglar, 2270.
Ringmur, mur som till skydd mot
angrepp under forntid och medeltid
anlades kring större samhällen,
stadsmur, och borgar. R. var vanligen
krenelerad och anlagd ihop med en
eller flera vallgravar. I Sverige är
endast Visby R. bevarad, 1100.
Ringpump, detsamma som
vatten-ringspump.
Ringränning, tävlingsspel till häst,
varvid ryttarna i full fart på en lans
fångade upphängda ringar. R. som
stammar från riddartidens
tomer-spel förekom vid hovfester under
1500—1700-talen.
Ringsjön, sjö i mellersta Skåne, 42
km2, 54 m ö. h., största djup 17 m.
Avrinner genom Rönneån till
Skäl-derviken, 3088, 3089 K.
Ringspinnare, Malacoso’ma neustria,
spinnarefjäril av familjen
Lasio-cam’pida,e, spännvidd 26—40 mm,
med korta, gulbruna vingar, de
främre med ett mörkt tvärband.
Larv hårig, gulbrun, med vita,
svarta, blå och gulröda längslinjer, ofta
skadedjur på fruktträd. Södra och
mellersta Sverige.
Ringstadaholm, ruin av medeltida
borg, 5 km n.v. om Norrköping, på
en holme i Motala ström, första
gången omtalad 1316, förstörd av
allmogen 1470.
Ring’sted [-sted], stad på mellersta
Själland, Danmark, 29 km s.v. om
Roskilde, 8 660 inv. 1950. Under
forntiden kungasäte, berömd
1000-tals-kyrka med kungagravar, 653.
Ringsäl, ringlad säl, se Vikaresäl.
Ringvall, Axel (1860—1927), livligt
uppskattad, jovialisk, burlesk
operettskådespelare, 1898—1918 anställd
vid Ranfts scener.
Rink (eng.), bana, t. ex. för ishockey
och curling.
Rinkaby. 1. Församling i Fjälkinge
kommun i ö. Skåne, Kristianstads
län, 960 inv. 1954. Skjutfält för
Ven-des artilleriregemente och
flygvapnet, militärt flygfält. — 2. R. eller
Ringkarleby, församling i
Glanshammars kommun i n. Närke,
Örebro län, 495 inv. 1954.
Rinman, Sven (1720—92),
bergsvetenskapsman, den svenska
bergshanteringens nydanare. Företog flera
resor i utlandet för att studera
järn-och stålfabrikation. R. var en
ban-brytare och föregångsman på
metallurgins område. Han blev 1784
direktör för Fristaden i Eskilstuna,
som på hans initiativ inrättades 1771.
För kännedomen om
bergshanteringens historia är hans
Bergwerks-lexikon (1—2, 1788—89) mycket
betydelsefullt.
Rinna, församling i Folkunga
kommun i v. Östergötlands län, 763 inv.
1954.
Rinnanligan, en norsk nazistisk
terrororganisation i den tyska
ockupationsmaktens tjänst under ledning av H.
O. Rinnan. R. gjorde sig skyldig till
mord och misshandel på
motståndsrörelsens medlemmar. Rinnan och
tio av hans medbrottslingar dömdes
till döden och avrättades 1946.
Ri’o [italienskt och spanskt uttal ri’å
och portugisiskt uttal ri’o], flod,
ström, bäck. Förekommer i
sammansättning i geografiska namn. Jfr
nedan.
Ri’o Bran’co (sp., vita floden). 1. Rio
Negros största biflod, n. Brasilien.
1 430 km lång. — 2. Territorium i n.
Brasilien, 214 316 km2, 17 623 inv.
1950. — 3. Huvudstad i staten Acre,
v. Brasilien, 493 K.
Ri’o Colorado [kålåra’3å] (sp., den
färgade floden). 1. R. el Colorado
del Sur [sorr], flod i s. Argentina,
från Anderna till Atlanten på 39° s.
br. 1300 km lång. — 2. Spanska
namnet på Coloradofloden.
Ri’o Cuarto [koar’tå], stad i provinsen
Cordoba, mellersta Argentina. 48 706
inv. 1947. Handelscentrum för
jordbruksprodukter.
Ri’o de Janeiro [da sjanei’ro] (port.,
Januarifloden). 1. Stat i s.ö.
Brasilien, vid Atlanten. 42 588 km2, 2 326 201
4753
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
