Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SAF ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAF
SAINTES
SAF, förkortning för Svenska
arbetsgivareföreningen, 891.
Safa’ri, (arab. sa’far, resa);
bärarka-ravan; jaktexpedition eller dylikt
i Afrika, 15 B.
Safety first [sei’fti fa’st], eng.,
säkerhet först, slagord i kampen mot
olycksfall på arbetsplatsen, i
trafiken m. m.
Saffi, Safi, hamnstad i franska
Marocko, vid Atlanten. 56 751 inv. 1952.
Fordom centrum för beredningen av
marokäng (saffian).
Saf’flor, färgtistel, Car’thamus
tincto’-rius, familjen korgväxter, med gula,
senare röda blommor, odlas som
prydnads- och färgväxt. Ur
blommorna erhålles safflorgult och
kartamin, som användes till färgning
av tyger, till likörer och som falsk
saffran.
Saffran, krydda och urgammalt
läkemedel, som består av de torkade,
ett par cm långa, trådsmala
märkes-flikarna av Cro’cus sati’vus, varietet
autumnaTis, familjen liljeväxter.
Till 1 kg S. åtgå sextiotusen
blommor, varigenom priset blir högt.
Som surrogat användas ringblommor
och safflor, jfr ovan, 2095, färgpl.
vid art. Kryddor.
Safi’r, ädelsten, en blå varietet av
mineralet korund, 3844.
Safi’r, ett enmotorigt, tresitsigt
sportflygplan, byggt av SAAB.
Flyghastigheten är maximalt 225 km/h,
motorstyrkan ca 150 hk, 1051 B.
Saftfoder, vattenhaltiga fodermedel,
t. ex. rotfrukter, ensilage och
bet-massa, 1064.
Saga (isl., det som säges), en genom
muntlig tradition bevarad
berättelse, antingen historisk, som den
isländska ättsagan, eller diktad, ofta
över ett i traditionen givet motiv,
som hos folksagan, se d- o. — I
nyare tid även en i folksagans stil
nydiktad berättelse, 2399.
Saga, nordisk gudinna, omnämnd i
Eddan. Möjligen är S. ett annat
namn på Odens maka Frigg.
Sager-Nelson, Olof (1868—96), målare.
Utbildade, med starkt intryck från
1890-talets symbolistiska franska
konst, en personlig förenklad stil,
präglad av melankoli och pessimism
med dragning åt mystik. Utförde
främst porträtt, figurbilder och
stadsmotiv från Brügge, 3327 B, 3328.
Sag’gat eller Saggatjaure, insjö i
Lappland, inom Lilla Lule älvs
vattenområde, berömd för det delta
Ka-majokk bildar vid Kvikkjokk, 35
km2, 303 m ö. h., 83 m djup, 2135 K.
Saginaw [säg’inå], stad i s. Michigan,
mellersta USA, nära Huronsjön.
92 918 inv. 1950. Medelpunkt i stort
jordbruksdistrikt. Möbel- och
maskinindustri.
Sagitta’ria, se Pilblad.
Sagitta’rius (lat. sagit’ta, pil), latinska
namnet på stjärnbilden och
djurkretstecknet Skytten.
Sagocykel eller sagokrets, myter eller
hjältesagor, som grupperats kring
en gemensam gud eller hjälte, t. ex.
Herakles, Didrik av Bern eller
Artur av Britannien.
Sagogryn, gryn tillverkade av
stärkelse, förr vanligen av sagopalmens
och en del andra palmers märg, nu
mest av potatismjöl.
Sagopalm, äkta S., Metrox’ylon
rum’-phii, 10 m hög fjäderpalm i
Indonesien och Nya Guinea. Blommar vid
10—15 års ålder en gång, varefter
den dör. Märgen innehåller 200—400
kg stärkelse, sagomjöl. På grund av
hård skattning har produktionen av
sagomjöl avtagit, 2608.
Sagospel, drama med sagomotiv,
om
tyckt av romantikerna. Atterboms
Lycksalighetens ö är ett S.
Sagostundsrörelsen, barnrörelse inom
socialdemokratiska partiet, grundad
1903 av K. G. Ossiannilsson. På dess
program står förutom sagostunder
studiecirklar, gruppresor m. m. för
barn i åldern 6—12 år samt
bam-koloniverksamhet. Uppgick 1945 i
Unga örnars riksförbund.
Sagradabark, Casca’ra sagra’da, bark
av Rhamnus purshia’na i
Nordamerika, avföringsmedel av samma
verkan som frangulabark.
Sagunto [-gon’tå], urgammal stad i
provinsen Valencia, östra mellersta
Spanien, ca 10 000 inv. S., som är
forntidens Saguntum, har rika
forn-lämningar från romersk tid.
Hanni-bals angrepp mot S. 219 f. Kr.
inledde andra puniska kriget.
Sagån, gränsån mellan Västmanland
och Uppland, 70 km lång, 865 km2
flodområde, mynnar i Oxfjärden av
Mälaren.
Sahalin, detsamma som Sachalin.
Sa’hara, arab. al-Sahra, »öknen»,
jordens största ökenområde,
omfattande n. Afrika mellan Atlanten
och Röda havet från Atlasbergen
och Medelhavet i n. till ungefär
14—15° n. br. i s. Ca 8 milj, km2,
omkring 2,5 milj, inv., 16 B, 20,
24 K.
Sa’harabanan, 1941 påbörjad järnväg
genom S. för att förbinda de franska
besittningarna i n. och v. Afrika.
Ändpunkter Colombe-Bechar i
Algeriet och Gao vid Niger.
Sa’hib, arab, »herre», tilltalsord för
européer i Indien. — Feminin form
memsahi’b.
Sahlgren, Jöran (f. 8/4 1884),
språkforskare, professor i Uppsala
1930-50. Grundläggande och ytterst
betydelsefulla äro i synnerhet hans
insatser för nordisk
ortnamnsforsk-ning, 2594.
Sahlgrenska sjukhuset, sjukhus i
Göteborg grundat av Niklas Sahlgren
(1701—76), direktör för Ostindiska
kompaniet. Sahlgrenska sjukhuset
öppnades 1782 och flyttade 1900 till
sin nuvarande plats. Sedan 1919 är
Sahlgrenska sjukhuset
undervis-ningsklinik för blivande läkare.
Sahlin, Carl (1861—1943),
bruksdisponent och bergshistoriker, chef för
Laxå bruk 1900—17, fullmäktig i
Järnkontoret 1912—28, en av
Sveriges främsta forskare rörande den
svenska bergshanteringens historia.
Sahlin, Carl Yngve (1824—1917),
filosof, professor i praktisk filosofi i
Uppsala efter Boström, vars lära
han sökte utveckla och revidera,
950.
Sahlin, Gustaf (f. 18/9 1892),
affärs-och industriman, sedan 1923
anställd vid AB Elektrolux, först som
organisatör av bolagets
verksamhet i USA, 1941—52 som
verkställande direktör i det svenska
företaget, härefter styrelseordf.
Sahlstedt, Abraham (1716—76),
författare och språkforskare. Utgav
1769 en förträfflig svensk
grammatik och 1773 ett lexikon, som båda
utövade genomgripande inflytande.
Bekant även som politisk och
skönlitterär författare.
S. A. I., förkortning för Son Altesse
Impériale, Hans (Hennes) Kejserliga
Höghet.
Sa’id pascha (1822—62), egyptisk
vi-cekonung 1854—63. Beviljade 1856
fransmännen koncession på
byggandet av Suezkanalen, 3295.
Sa’igaantilop stäppan tilop, Sa’iga
tarta’rica, av gruppen
snabelanti-loper bland gasellerna. Har nosen
utdragen till en kort snabel. Liknar
till form och storlek ett får.
Hornen äro ringlade och bilda en lyra.
Färg brunaktig. Förekommer från
Centralasien till s. Ryssland.
Saigon [saj’gån], huvudstad i södra
Vietnam, vid den segelbara
floden Saigon, 50 km från Sydkinesiska
sjön. 1 600 000 inv. 1951 tillsamman
med Cholon, därav 17 000 européer.
Viktig hamnstad, stor risexport,
1169, 3754 K.
Saillant [sajan8’], Louis (f. 1910),
fransk fackföreningsmän, fr. o. m.
1945 generalsekreterare i den sedan
1948 rent kommunistiska fackliga
världsfederationen.
Saima [sai’ma], Saimen, fl. Saimaa,
sjösystem i s.ö. Finland. 4 400 km2,
76 m ö. h. Avrinner genom Vuoksen
till Ladoga. Betydelsefull trafikled,
953, 955 K.
Saima kanal, från sjön Saima till
Finska viken vid Viborg. Anlädes
1845—56, 58 km lång, 15 slussar,
medger ett djupgående av 2,4 m.
övertvärar den nya finsk-ryska
gränsen, 957 B.
Saint [seint, i namn sant], eng.,
helig. — Saint [säns], femininum
Sainte [sänst], fr., helig. Förkortas
S., St., S:t, femininum S:ta.
Saint Albans [sant åTbans], stad i
grevskapet Hertfordshire, s.ö.
England, 32 km n.v. om London. 45 430
inv. 1954, med väldig katedral från
1000-talet. Tillverkning av
halmhattar.
Saint-Barthélemy [säns-bartelmi’], ö
i Små Antillerna, Västindien, ingår
i franska kolonin Guadeloupe, 21
km2, 2 331 inv. 1951 (negrer), stad
Gustavia. Svensk koloni 1784—1878.
de Saint-Cyr [sän«si’r], Laurent
Gou-vion (1764—1830), markis, en av
Napoleons marskalkar, deltog bl. a.
i fälttågen i Spanien och Ryssland,
krigsminister 1815 och 1817—19.
Saint-Denis [säns-dani’]. 1. Förstad till
Paris, 80 705 inv. 1954, uppvuxen
kring ett på 600-talet uppfört
kloster till minne av Paris’ förste
ärkebiskop, den helige Denis, som led
martyrdöden 250. Den berömda
klosterkyrkan, de franska
konungarnas gravkyrka, uppfördes 1137—
44 och är den franska gotikens
ge-nombrottsverk. S. har betydande
metall-, maskin- och kemisk
industri. — 2. Huvudstad på den
franska ön Réunion, Maskarenerna,
39 057 inv. 1950.
Sainte-Beuve [sänst-bö’v], Charles
Augustin (1804—69), fransk
litteraturhistoriker och kritiker.
Grund-läggare av den moderna
psykolo-gisk-biografiska litteraturforskningen. Hans huvudverk äro Causeries
du lundi (15 bd, 1851—62),
Nou-veaux lundis (13 bd, 1863—72) och
Histoire du Port-Royal (1840—59).
Svenskt urval, Kritiker och
porträtt, utgavs 1944, — 1182.
Sainte-Chapelle [sä“8t-sjapär],
slottskapell på La Cité i Paris, en av
den franska gotikens främsta
byggnadsverk, uppfört av Ludvig den
helige på 1240-talet. Märkliga
glasmålningar, 1402.
Saint-Émilion [sän8temiliån®’], stad i
departementet Gironde, s.v.
Frankrike, nära floden Dordogne. 3 253
inv. 1954. Medelpunkt i berömt
vindistrikt med fylliga bordeauxviner.
Saintes [sänst], stad i departementet
Charente-Maritime, s.v. Frankrike,
vid Charente, 23 768 inv. 1954.
Urgammal stad, romarnas
Mediola’-num Santo’num, med talrika
ruiner, bl. a. en amfiteater och en
triumfbåge från romersk tid samt
flera gamla kyrkor. Vin- och
konjakshandel.
4777
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
