Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Schliemann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHLIEMANN, HEINRICH
SCHOTTIS
krig och upplade redan på
1890-talet den berömda fälttågsplan, som
Tyskland sedan sökte följa i början
av världskriget 1914 men ej
lyckades genomföra, S735.
Schliemann [sjli’-], Heinrich (1822—
90), tysk arkeolog, ursprungligen
affärsman. Tog initiativet till
utgrävningar av det forna Troja samt av
Mykene och Tiryns, genom vilka
Greklands förhistoria och den
historiska bakgrunden till de
home-riska dikterna blevo kända, 143,
3512.
von Schlip’penbach, Kristofer Karl
(1624—60), greve, baltisk krigare
och diplomat. Användes av Karl X
Gustav i underhandlingar med
Polen och Brandenburg.
Schlusnus, Heinrich (1888—1952), tysk
sångare, berömd både som
romanssångare och som tolkare av lyriska
operapartier (bl. a. 1917—45 vid
Staatsoper i Berlin).
Schlüsselburg, se Petrokrepost.
Schlüter, Andreas (1664—1714), tysk
arkitekt och skulptör, verksam i
Berlin 1694—1712. Hans
byggnadsverk, främst ombyggnaden av
kungliga slottet i Berlin (1698—1707),
ansluta till romersk barock. Hans
skulpturer, bl. a. »den store
kurfurstens» ryttarstaty i Berlin (1703)
förena realism med starkt dekorativ
utformning, 373.
1. Schlytcr, Carl Johan (1795—1888),
rättslärd, professor i Lund 1838—76.
Utgav på offentligt uppdrag ett
grundläggande verk om Sveriges
gamla medeltidslagar (13 bd 1827—
77), 2127.
2. Schlyter, Karl (f. 21/12 1879),
sonson till Carl Johan, jurist och
socialdemokratisk politiker.
Konsultativt statsråd 1921—23 och 1925—26,
justitieminister 1932—36, president i
hovrätten över Skåne och Blekinge
1929—46. Ledamot bl. a. av
processkommissionen 1919—25 och
ordförande i strafflagberedningen sedan
1939.
1. von Schmalensee, Kurt (f. 5/9 1896),
arkitekt, stadsarkitekt i Norrköping
sedan 1929, där han bl. a. uppfört
Krematoriet (1937—38) och det nya
museet (1941—45).
2. von Schmalensee, Artur (f. 18/11
1900), bror till Kurt von S.,
arkitekt. S. anslöt i sina tidigare verk,
bl. a. Lumafabriken i Stockholm, till
funktionalismen. Hans senare
arbeten, främst Kanslihusannexet i
Stockholm (1944), anknyter till svensk
1700 -talsarkitektur.
Schmalkal’den, stad i delstaten
Thü-ringen, mellersta Tyskland, vid
Thü-ringerwald, 12 663 inv. 1946. I S.
slöts det Schmalkaldiska förbundet
1530.
Schmalkaldiska artiklarna, Luthers
1537 på uppdrag av Schmalkaldiska
förbundet utarbetade precisering av
de grundsatser i den evangeliska
läran, på vilka protestanterna icke
kunde ge avkall. 1580 upptogcs S. i
Konkordieboken och blevo därmed
en av lutherska kyrkans
bekännelseskrifter.
Schmalkaldiska förbundet,
försvarsförbund till protestantismens skydd,
bildat i december 1530 i
Schmalkal-den av evangeliska furstar och
städer i n. Tyskland under ledning av
lantgreve Filip av Hessen och
kurfurst Johan av Sachsen, 1953.
Schmeling, Maximilian, (»Max») (f.
1905), tysk tungviktsboxare, är
Europas hittills främsta i tungvikt och
var efter seger över J. Sharkey
världsmästare 1930—32. Han slog
1936 J. Louis på knock out i 12 :e
ronden.
Schmidt, Johannes (1843—1901), tysk
språkforskare. Gjorde betydelsefulla
insatser för den jämförande
indo-europeiska språkforskningen.
Schmidt, Otto (f. 1891), rysk
matematiker och polarforskare,
huvudredaktör för den stora
sovjetencyklo-pedin 1921, ryktbar för
forsknings-bragder utmed nordostpassagen och
vid nordpolen 1937—38. Är sedan
1932 chef för huvudförvaltningen
för norra sjövägen.
Schmidt-Isserstedt, Hans (f. 1900),
tysk dirigent, musikchef vid
radiostationen i Hamburg sedan 1945.
Har gästdirigerat även i Stockholm.
Schmitt, Florent (f. 1870), fransk
tonsättare. S. har i storslagna, färgrika,
romantiskt betonade orkesterverk
dokumenterat sig som en av de
personligaste kompositörerna i nutida
fransk tonkonst, 1187.
von Schmoller, Gustav (1838—1917),
tysk nationalekonom och ekonomisk
historiker. Intog som ledare för den
s. k. yngre historiska skolan en
dominerande ställning inom den tyska
nationalekonomin kring sekelskiftet,
2299.
Schna’bel, Arthur (1882—1951),
österrikisk-amerikansk pianist och
tonsättare, professor vid
Musikhögskolan i Berlin 1925—33, sedan i USA,
berömd Brahms- och
Beethoven-tolkare.
Schnauzer, tysk hundras av
terrier-typ, boghöjd ca 50 cm, strävhårig.
Färgen grå i olika nyanser. Även
dvärgformer.
Schnéevoigt [sjne fåikt], Georg
Lennart (1872—1947), finländsk
orkesterledare, 1915—24 dirigent i
Konsertföreningen i Stockholm och från
1930 i Malmö vid
Konserthusstiftelsens orkester. Professor 1919.
Schneiderhan, Wolfgang (f. 1915),
österrikisk violinist, som snabbt
vunnit internationell berömmelse för
sin glänsande teknik och högt
kultiverade musicerande. Han var 1937
—49 konsertmästare i Wiener
Phil-harmoniker och statsoperaorkestern
samt blev 1939 lärare vid
musik-konservatoriet i Wien. Som primarie
i en stråkkvartett besökte S.
Sverige 1941, då han även framträdde
som solist. — G. 1948 m. sångerskan
Irmgard Seefried.
Schneiderverken, Schneider-Creusot,
fransk stål- och rustningsindustri
med huvudverkstäder i Le Havre
och Le Creusot. S. grundades av
bröderna Adolphe (1802—45) och
Eugène (1805—75) Schneider.
Företaget, som sedan 1937 äges av franska
staten, har efter andra världskriget
fallit starkt tillbaka i vapentekniskt
avseende. Produktionen är
väsentligen inriktad på metallframställning,
tillverkning av stålkonstruktioner,
transportanläggningar, diesellok,
turbiner osv., 3646.
SchnelFklops (ty. schnell, snabb, och
Klops, pannbiff), skivor av oxstek,
över vilka hällts gräddsås.
Schnitzel, maträtt, vanligen panerade
skivor av kalv eller svin, vilka
stekas, garneras med citronskivor,
ansjovis och kapris (Wiener-S.) eller
serveras med champinjonsås
(Jä-gar-S.).
Schnitz’eljakt (ty. Schnitzel,
avskuren bit) eller snitseljakt är en
jaktridning eller terränglöpning
efter ett med pappersremsor (snitslar)
markerat spår.
Schnitzer, Eduard, se Emin pascha.
Schnitzler, Arthur (1862—1931),
österrikisk författare. Har i sina
noveller speciellt skildrat dagdriveri och
kärleksäventyr i det gamla sorglösa
Wien, bl. a. i Löjtnant Gusti (1901,
sv. ö. 1912). S. var framgångsrik
även som dramatiker bl. a. med Lie-
belei (1895, sv. ö. Älskog, uppförd
i Stockholm 1896), Reigen (1900,
filmatiserad 1950) m. fl.
Schoa, se Sjoa, 864.
Schoeck [sjak’], Othmar (f. 1886),
schweizisk tonsättare, f. n. en av
landets främsta. Har skrivit flera
operor, kammarmusik etc. men är
framför allt en framträdande
romanskomponist.
1. Scholander, Fredrik Wilhelm (1816
—81), arkitekt och målare,
professor vid Konstakademien från 1848,
där han som lärare blev av stor
betydelse för den kommande
arkitektgenerationen. S., som var en
av de främsta svenska företrädarna
för 1800-talets historiserande
arkitektur, har bl. a. utfört gamla
Tekniska högskolan (1863) och
Synagogan (1870) i Stockholm, 2831,
3325.
2. Scholander, Sven (1860—1936), son
till Fredrik Wilhelm S., vissångare.
Vann på vidsträckta turnéer i
Sverige och utlandet stor popularitet
som tolkare särskilt av Bellman
och den franska chansonen.
Schola’ris [skå-], lat., skolgosse.
Scholtz [sjålts’], Heinrich (f. 1884),
tysk filosof och teolog, känd
huvudsakligen genom sin
Religionsphilo-sophie (1921). På svenska finnes
hans arbete Odödlighetstanken
(1922).
von Schomberg, Friedrich (1615—90),
tysk-fransk militär. Deltog i flera
franska fälttåg, marskalk av
Frankrike, generalissimus i brandenburgsk
tjänst 1687, senare i Vilhelm av
Ora-niens tjänst. Stupade i slaget vid
Boyne.
Schonberg [skå’n-], Torsten (f. 21/7
1882), tecknare och målare,
verksam som karikatyrist,
bokomslags-och affischtecknare samt
illustratör, 1701 B.
Schongauer [sjå’ngaoer], Martin
(omkring 1445—91), tysk målare och
kopparstickare, Tysklands främste
kopparstickare före Dürer. S:s konst,
huvudsakligen med religiösa motiv,
präglas av djup innerlighet. Bland
hans få bevarade målningar märkes
Madonnan i rosengården (1473,
Col-mar), 726 B.
Schopenhauer [sjå’-], Arthur (1788—
1860), tysk filosof. I sitt huvudverk
Die Welt als Wille und Vorstellung
(1819, sv. ö. 1916) utvecklar S. sin
filosofi, varvid han utgår från Kant.
Liksom denne lär han att våra
mänskliga uppfattningsformer hindra
oss att se verkligheten sådan den
är. Schopenhauer är en av de stora
pessimisterna i filosofins historia.
Livet är lidande och lyckan är en
illusion. Blott i de sällsynta
ögonblick då vi helt fångas av den
stora konstens skapelser äro vi
befriade från den hetsande livsviljan
och dess oro. Verklig frälsning kan
endast vinnas genom asketisk
världsförsakelse och förnekelse av
livsviljan. Medlidandet blir för S.
den högsta dygden. S. var ej blott
stor som tänkare utan också som
författare. Hans stil är levande och
temperamentsfull och hans arbeten
kunna läsas som stor litteratur, 2949
B, 3570.
Schostakovitj, Dmitri, se Sjostakovitj,
Dmitri.
Schott, se Shott.
Schotte [skåt’e], Per Axel Viktor (1860
1923), liberal politiker, civilminister
i Staaffs båda ministärer 1905—06
och 1911—14 samt i Edéns ministär
1917—19. Landshövding i
Västerbottens län från 1916.
Schottis(ch), pardans i 2/4 takt med
flera turer. Vanlig från mitten av
1800-talet, 1071.
4794
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
