Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Schildts ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHILDTS FÖRLAG
von SCHLIEFFEN, ALFRED
stående novellkonst nådde sin
fulländning i Hemkomsten (1919) och
Häxskogen (1920). S. framträdde
även som betydande dramatiker,
bl. a. med Galgmannen (1922), Den
stora rollen (1923) och
Lyckoriddaren (1923), 967 B.
Schildts förlag, Holger S.,
finlandssvenskt förlag, grundat 1913 i Borgå
av bokförläggare Holger Schildt (f.
1889), 1917 flyttat till Helsingfors.
Schilkin, Michael (f. 1900), finländsk
keramiker och skulptör, av rysk
härstamning, verksam vid Arabia
sedan 1936. Har främst utfört
stengodsföremål med färgmustiga
glasyrer och fantasifull utformning.
von Schiller, Friedrich (1759—1805),
tysk diktare, vid sidan av Goethe
den tyska klassicismens
centralgestalt. Med behärskat patos och
skarpslipad retorik verkade han för
sina idéer såväl genom teoretiska
skrifter som genom tankedikter och
dramer. Bland de senare märkas
Wallenstein (1798—99, sv. ö. 1814)
och Maria Stuart (1800, sv. ö. 1823).
S. hade länge stort inflytande, bl. a.
på Tegnér, 2948 B, 3568.
Schiller, Harald (f. 1898), författare,
kritiker och litteraturhistoriker. Har
bl. a. skrivit om A. T. Gellerstedt.
Kritiker i Sydsvenska Dagbladet
sedan 1931.
Schilling, gammaltysk myntsort av
växlande värde.
von Schil Tings, Max (1868—1933), tysk
tonsättare, ledare för statsoperan i
Berlin. Skrev i Wagners stil talrika
operor och andra musikverk.
Schimpans’, TroglodyTes nig’er, släkte
av familjen människolika apor. S.
lever i v. Centralafrika i familjer
eller små flockar. Den har grå eller
brunsvart ganska tunn päls och blir
ungefär 1,5 m lång. S. är en god
klättrare och mycket läraktig,
varför den hålles i zoologiska
trädgårdar, 117 B, 118 B.
von Schinkel, Bernt (1794—1822), hette
ursprungligen Bergman, militär, Karl
Johans adjutant. Hans stora
ur-kundssamlingar ligga till grund för
det viktiga verket Minnen ur
Sveriges nyare historia, som dock
präglas av tendensen att förhärliga Karl
Johan.
Schinkel, Carl Friedrich (1781—1841),
tysk arkitekt, en av den
nyklassicistiska arkitekturens främsta
företrädare. Bland hans huvudverk
märkas Högvakten (1816—18),
Schau-spielhaus (1818—21) och Altes
Museum (1824—28), alla i Berlin. Med
sin klassiska inriktning förenade S.
romantikens poetiska intresse för
medeltiden och skapade kyrkor och
monument i nygotisk stil. Sökte även
i projekterade moderna
byggnads-uppgifter, såsom varuhus o. dyl.,
tillämpa rent konstruktiva och
sakliga synpunkter, som förebåda
senare tiders strävanden, 3554.
Schipa, Tito (f. 1889), italiensk
operasångare, sedan omkr. 1925 bosatt
i USA (Californien). S. framträdde
på Kungl. teatern 1947.
Schiphol [s-chipTiål], Amsterdams
flygplats, 14 km s.v. om staden.
Schipkapasset, se Sjipkapasset.
von Schirach, Baldur (f. 1907), tysk
nazistisk politiker, den nazistiska
ungdomsorganisationen
Hitlerju-gends ledare 1933—40, tysk
Gaulei-ter i Wien 1940—45. Ställd inför
rätta i Nürnberg som
krigsförbrytare och dömd till 20 års fängelse,
— 2551 B.
Schism (grek. skis’ma), söndring,
splittring. — I romersk-katolska
kyrkan betyder S. kyrkomedlemmars
utträde ur kyrkoorganisationen. —
Den stora schismen 1378—1417,
be
nämning på den stora striden
mellan påvarna i Rom och Avignon. —
SchismaTiker, en som avsöndrat sig
från kyrkan.
Schizofreni’ [skitså-] (grek. skiz’ein,
klyva, och fren, själ), Dementia
praecox, personlighetsklyvning, en
av de vanligaste sinnessjukdomarna,
drabbar mest yngre personer och är
ärftligt betingad. Man skiljer
mellan fyra olika typer av S. 1)
Hebe-freni, som i regel uppstår i
ungdomsåren, och vars första symtom
äro häftiga svängningar i
känslolivet, svår ångest och motorisk oro.
Övergår senare till den för S.
typiska inåtvändheten och
likgiltigheten. 2) Katatoni, där
rörelseförmågan rubbas, och som antingen
börjar med ett stadium av
förvirring eller också med fullständig
apati, åtföljes av
hörselhallucinationer och muskelförändringar. 3)
Dementia simplex börjar mera
smygande och övergår utan stormande
symtom till slöhetstillstånd. 4) Den
paranoida formen av S. uppträder
oftast vid 40—50-årsåldern och
brukar yttra sig i förföljelsemani,
storhetsvansinne, hypokondri m. fl.
liknande symtom. — På senare tiden
har man uppnått goda resultat med
chockbehandling, 1929, 3012.
Schizoid [skitsåi’d], övergångsformen
mellan schizotym normalitet och
schizofren sinnessjukdom, enligt
Kretschmers terminologi, 1939, 3014.
Schizoph’yta, klyvväxter, encelliga
växter utan cellkärna, som föröka
sig könlöst genom delning. Hit höra
blågröna alger och bakterier
(klyvsvampar).
Schiöler, Inge (f. 10/3 1908), målare,
en av den moderna
göteborgskolo-rismens största färgbegåvningar, har
med en våldsamt patetisk
penselfö-ring och delvis upplöst form
skildrat särskilt det bohuslänska
landskapet, 3330.
Schiöler, Victor (f. 1899), dansk
pianist, har med stor framgång
turnerat i Europa och USA (besökte
Sverige f.f.g. 1926). Han är även läkare.
Schiötz [sjot’s], Axel (f. 1906), dansk
tenor, opera- och romanssångare.
Känd bl. a. som utomordentlig
Schu-bert-interpret.
Schjelderup [själ’-], Gerhard (1859—
1933), norsk tonsättare, påverkad av
Wagner. Skrev bl. a. musikdramat
Östen for sol og vesten for Maane,
orkesterverk, kammarmusik m. m.
Schjelderup, Harald (f. 1895), norsk
psykolog, professor i Oslo, har
ut-gett flera psykologiska arbeten. På
svenska föreligger bl. a. Neuroserna
och den neurotiska karaktären
(1940). S. har försökt slå en brygga
mellan psykoanalysen och den
akademiska psykologin.
Schjerfbeck [sjerv’-], Hélène (1862—
1946), finländsk målarinna,
framträdde först som realistisk
frilufts-skildrare, men övergick kring
sekelskiftet till ett säreget, personligt,
starkt förenklat måleri, präglat av
kräset koloristiskt raffinemang och
en alltmer tilltagande uttryckskraft,
som når sin höjdpunkt i de sista
årens märkliga självporträtt, 964,
965 B.
Schla’ger, ty., enklare musikstycke,
visa, dansmelodi e. dyl., som
förvärvar sig allmän, men kortvarig
popularitet. — I överförd
bemärkelse: populär nyhet, slagnummer.
Schlaraffenland [-lant] (ty.,
dagdrivar landet), ett fantasiland, där
människorna utan ansträngning få allt
de önska sig av timliga njutningar.
Sagan om S. uppkom under
medeltiden och är en efterbildning av
antikens guldålderssagor.
1. Schlegel, August Wilhelm (1767—
1845), tysk författare, en av
nyromantikens främsta teoretiker. Han
utgav jämte sin bror K. W. F. S.
tidskriften Athenæum (1798—1800),
höll vida berömda
litteraturföreläsningar i Berlin 1801—04, översatte
ett stort antal Shakespearedramer
och var en framstående orientalist,
2858, 3568.
2. Schlegel, Karl Wilhelm Friedrich
(1772—1829), bror till August
Wilhelm S., tysk författare,
medarbetare till brodern och liksom denne
estetiker och litteraturhistoriker,
dessutom en genial språkforskare
och författare till den på grund av
erotisk djärvhet livligt debatterade
romanen Lucinde (1799). S.
övergick 1808 till katolicismen och blev
hovsekreterare i Wien, 2858, 3568.
Schlegel, Frits (f. 1896), dansk
arkitekt. S:s tidigare verk tillhör den
danska 1920-talsklassicismens
främsta. Hans senare arbeten, främst det
asketiskt stränga krematoriet på
Mariebergs kyrkogård utanför
Köpenhamn, präglas av ett modernt
formspråk med behärskat
framhävande av konstruktionen.
von Schleicher, Kurt (1882—1934),tysk
militär och politiker. General 1932,
riksvärnsminister i v. Papens
ministär 1932, därjämte rikskansler dec.
1932—jan. 1933. Av nazisterna
skjuten jämte sin maka i samband med
de s. k. junimorden.
Schleiermacher, Friedrich Daniel
Ernst (1768—1834), tysk
protestantisk teolog och filosof, den främste
företrädaren för romantikens
religionsuppfattning. Hans
huvudarbeten Reden über die Religion (1799)
och Der christliche Glaube (1821—
22) ha utövat stort inflytande på
senare teologiskt tänkande, särskilt
genom läran att religionen varken
är metafysik eller moral utan en
känsla av absolut beroende, 2858,
3437.
Schle’sien, po. Sl^sk [sjlån«sk],
landskap i s.ö. Tyskland och Polen,
kring Oder, numera helt annekterat
av Polen. 45 000 km2, 6,5 milj . inv.
Betydande stenkolsbrytning och
järnindustri.
Schlesiska, dialekt av mellantyskan.
Schleswig, tyska namnet på Slesvig,
3559 K.
Schle’swig-Holstein, förutvarande
preussisk provins, sedan 1946
delstat i Västtyskland, mellan Nordsjön
och Östersjön. 15 682 km2, 2,6 milj,
inv. 1946. Huvudstad Kiel. Jfr
Slesvig. S. var före 1864 danskt, men
långa tider omstritt mellan danskar
och tyskar. Schleswig (da. Slesvig)
var gammalt danskt land, Holstein
sedan tidig medeltid tyskt, men kom
1460 under danska kungahuset. Stora
delar avskildes till hertigdömen för
yngre grenar av detta, t. ex.
Hol-stein-Gottorp, som ofta låg i fejd
med Danmarks konung. Efter krig
med Preussen och Österrike 1864 (se
nedan) avträdde Danmark S. och H.
till Preussen. 1920 återfick Danmark
efter folkomröstning en del av
Schleswig (Sönderjylland).
Problemet Sönderjylland har åter
aktualiserats efter andra världskriget,
3559 K.
Schleswigska krigen. 1. Danskarnas
krig mot de upproriska i
Schleswig-Holstein 1848—51. — 2. Kriget 1864
mellan Danmark å ena sidan samt
Preussen och Österrike å andra.
Genom freden i Wien avträdde
danskarna Schleswig, Holstein och
Lauen-burg.
von Schlieffen [sjli’fen], Alfred (1883
—1913), greve, tysk
generalfältmarskalk. Deltog i 1866 och 1870—71 års
4793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
