Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Spektralklasser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPEKTRALKLASSER
SPIGGSLÄKTET
Även lösningar kunna analyseras
genom de absorptionsspektra de alstra,
185, 2184.
Spektralklasser eller spektraltyper,
gruppindelning av stjärnor efter
deras karakteristiska spektra, 3255.
Spektroheliogra’f, instrument, som
möjliggör erhållandet av en bild av
hela solskivan i en enda, valfri
ljussort.
Spektrosko’p, instrument för alstring
och observation samt fotografering
av spektra, 2184.
Spektrum (lat. spec’trum, bild), det
bälte av olikfärgat ljus som man
erhåller när vitt eller annat
sammansatt ljus brytes i ett glasprisma
eller på annat sätt uppdelas i sina
beståndsdelar, t. ex. genom
reflexion mot en finritsad spegel (gitter).
Vid användande av prismor beror
uppdelningen på att glaset har olika
brytningsindex för olika våglängder
hos ljuset. Vid användning av
gitter beror fenomenet på
ljusböjningen (olika för olika färger) omkring
kanterna av de fria ljusspalterna,
481, 1282, 2184.
Spekule’ra (lat. specula’re, spana),
grubbla, planera, tänka; köpa med
beräknad sannolik vinst vid
försäljning. — Spekulatio’n,
begrundan. — Inom affärsvärlden avser S.
försök att göra vinster genom att
basera sin verksamhet på framtida
förändringar i prisläget m. m. —
Inom filosofin: försök att genom
abstrakt tänkande, i motsats till
empiriskt, nå en riktig insikt. —
Spe-kulati’v, grubblande, djupsinnig.
Spe’kuium, benämning på olikartade
instrument som användas till
vidgning av diverse mynningar, såsom
näsan, slidan m. m. i och för
undersökning av djupare liggande
organ.
Spel. 1. S. eller vinsch, enkel
hiss-eller draganordning, där linan
upp-lindas på en vals eller trumma. —
2. Vid exempelvis ett axellager
skillnaden mellan lagerbussningens
och axelns diametrar.
Spelvik, församling i Rönö kommun
i Södermanlands län, 182 inv. 1954,
med 1200-talskyrka, restaurerad och
återinvigd 1933.
Spemann, Hans (1869—1941), tysk
biolog. Erhöll 1935 Nobelpriset i
medicin. Har bl. a. utexperimenterat
en sinnrik metod för isolering och
transplantation av helt små
vävnader.
Spenar, hondjurens bröstvårtor.
Spena’t, Spina’cia olera’cea, familjen
mållväxter, ettårig, 1 m hög ört med
glatta, ovala eller spjutformiga blad.
De nedre bladen ätas. Av värde för
sin lättsmälthet och för sin
järn-och vitaminhalt. Kan odlas i hela
Sverige, 2051 B.
Spencer [spän’sa], Herbert (1820—
1903), engelsk filosof, den moderna
utvecklingsfilosofins främste
företrädare. Varje utveckling från ett
lägre kännetecknas enligt S. av att
det uppstår större mångfaldighet
(differentation) och samtidigt större
enhetlighet (koncentration). S.
förfäktar med skärpa individens rätt
gentemot staten, 2149, 2924.
Spende’ra (lat. expen’dere, utbetala),
bekosta, bjuda på.
Spener [sjpe -J, Philipp Jakob (1635—
1705), tysk teolog, pietismens
upphovsman, präst i Frankfurt am
Main, kallad den lutherska kyrkans
andre reformator. Hans
inflytelserikaste verk är Pia desideria (1675),
i vilket han framlade sitt andliga
program. Jfr Pietism, 2663.
Spengler, Oswald (1880—1936), tysk
historiemetafysiker, filosof och
för
fattare. Hans huvudverk, Der
Un-tergang des Abendlandes (1918—22),
framställer varje kultur som en
isolerad företeelse som blommar upp,
når sin höjdpunkt och sedan
förfaller. Genom jämförelser mellan
vår egen och andra kulturer tror
sig S. kunna visa att vår kultur
står inför sin undergång. Det
stilistiskt glänsande arbetet spelade en
stor roll för tänkandet i
efterkrigstidens Tyskland. I svensk
översättning finns bl. a. S:s arbete
Avgörande år (1933, sv. ö. 1934).
Spenser [spen’sa], Edmund (1552—99),
engelsk skald. I sin stora allegoriska
dikt The Fairy Queen (1590—96)
har han sammanfogat medeltidens
ridderlighet och renässansens
plato-niserande spekulation till ett
grandiost konstverk med aktuell politisk
tendens, som fick stor betydelse för
senare engelsk poesi. Versmåttet har
efter honom kallats Spenserstansen.
Spenört, Laserpit’ium latifoTium,
familjen flockväxter, 2 m hög,
blå-grön ört med breda, skaftade
blad-flikar, blomflockar med enskilt och
flerbladigt allmänt svepe. Allmän i
lövängar i ö. Göta- och Svealand.
Sper’gel, åkerspergel, Sper’gula
ar-ven’sis, familjen nejlikväxter, 4 dm
hög, 1-årig ört med trådsmala,
skenbart kransställda blad och vita
blommor. Allmänt åkerogräs Skåne—
Norrland.
Sperlingsholm, stort gods i Enslövs
m. fl. kommuner i s. Halland, 4 km
n.ö. om Halmstad.
Sper’ma (grek., säd), sädesvätska, som
innehåller från testiklarna
kommande spermier, hanliga könsceller,
samt från sädesblåsor och
blåsport-körtel avsöndrade sekret.
Spermace’ti (grek. ce’tus, val), äldre
benämning på Valrav.
Spermace’tivalar, Physeter’idae, en
familj av underordningen tandvalar.
Hit höra bl. a. kaskeloten och
näbbvalarna, 3635 B.
Spermatofy’ter, fröväxter. — Motsats:
kryptogamer, sporväxter.
Spermatozo [-så’], äldre benämning på
spermie, 1101.
SpermatozoTd (grek. eid’os, gestalt,
utseende), hos grön- och brunalger,
mossor, ormbunksväxter och vissa
fanerogamer förekommande hanliga
självrörliga könsceller, 2593 B.
Sper’mie, hanlig könscell som bildas
i testiklarna och består av ett litet
huvud och en lång svans. Jfr
Sperma, 1101, 1104 B.
Spermigo’nier, de celler i testiklarna,
som ge upphov till spermier, 1102,
1104.
Spe’s, lat., hopp. — Även namnet på
hoppets gudinna.
Spets, se Spetshundar.
Spetsbergen, no. Spitsbergen, norsk
ögrupp i Ishavet, n. om
Skandinavien. 61 000 km2, 3 761 inv. 1950,
därav 2 605 ryssar. Utgör
tillsammans med Björnön det norska
bilandet Svalbard, 339 B, 3189 B.
Spetsbockar, Or’yx, släkte av
familjen hästantiloper med långa, raka
horn och lång svans med tofs. —
Gämsbocken, Or’yx gazelTa, blir upp
till 2,1 m lång, har blekgrå fäll med
vita och svarta teckningar. Lever i
Sydvästafrika. — Bei’sa, Or’yx
beisa, lever i n. och ö. Afrika, hölls
i forntiden som husdjur.
Spetsborgare (ty. Spiessbürger),
detsamma som kälkborgare.
Spetsbåge, valvbåge, bildad av två
cirkelbågar med olika
medelpunkter. Användes företrädesvis under
gotiken.
Spetsbågsstil, annan benämning på
gotiken.
Spetsglans eller antimonglans, blygrått
mineral av antimontrisulfid. Viktig
antimonmalm.
Spetsgroblad, Planta’go lanceola’ta, art
av grobladsläktet, med gulvita
stån-darknappar och lansettlika blad.
Allmän på torra ställen.
Spetsgård, av spjutbeväpnat
vaktmanskap innesluten plats på vilken en
brottsling avrättades.
Spetshundar, en av de äldsta
hundraserna, härledas från den äldre
pål-byggnadstidens enda europeiska
hundras, torvspetsen, Can’is
palust’-ris. Oftast mindre eller medelstora
hundar med kort kropp, rundat
huvud, spetsig nos, uppstående öron,
lång, rak fäll och ringlad svans.
Typiska äro lapphunden och
gråhunden, 1667.
Spettkaka, skånskt toppformigt
bakverk, speciellt för festligare
tillfällen. Framställes av ägg, hopvispat
med socker och potatismjöl, som
bakas kring ett roterande koniskt
träspett och ofta torkas framför
öppen eld.
Spetälska, lepra, kronisk
infektionssjukdom framkallad av en
stavfor-mig, syrefast bacill, leprabacillen.
S., som numera knappast
förekommer i Sverige, infördes till Europa
från Orienten under korstågen. Man
urskiljer två former av S., dels den
knöliga formen med stora
hudin-filtrat, dels den nervösa formen med
uppträdande av stora känslolösa
fläckar. Sjukdomen som troligen ej
är så smittosam numera som
tidigare, har en inkubationstid på upp
till ett tiotal år, 3192.
Spex (lat. specta’culum, skådespel),
burleskt, parodiskt teaterstycke för
amatörer, framställes ofta i
operaform och verkar bl. a. med starkt
anakronistiska medel. Genren odlas
sedan 1800-talets mitt, främst i
studentkretsar. Bland berömda spex
märkas Mohrens sista suck, Erik
XIV och Uarda.
Speyer eller Speier (sjpai’ar], stad i
delstaten Rheinland-Pfalz, s.
Tyskland, vid Speyers inflöde i Rhen.
34 400 inv. 1952. Tysklands största
romanska katedral, »kejsardömen»,
uppförd på 1000—1100-talen, med
flera tyska kejsares gravar, 3559 K.
Spezia [spät’sia]. La S. hamnstad i
n.v. Italien, s.ö. Ligurien. 112 491
inv. 1953. Starkt befäst krigshamn,
stora varv. Badort. Utsatt för
våldsamma flyganfall under andra
världskriget.
Sphaerothe’ca, se Mjöldagg.
Sphagnum [sfag’-], se Vitmossa.
Spi’ca (lat., ax), stjärnan a i
stjärnbilden Jungfrun.
Spicca’to, ital., musikterm: tydligt
åtskilt, syftar på en stråkart vid
violinspel, då stråken genom lätta och
snabba rörelser studsar på
strängarna.
Spielhagen, Friedrich (1829—1911),
tysk författare, skrev
samhällsskildringar med liberal tendens, bl. a.
Gåtfulla karakterer (1—4, 1860, sv.
ö. 1875).
Spiggfiskar, Gasteroste’idae, familj
bland de taggf eniga fiskarna. Ha
ryggfenans taggar fria med
spärrled och bukfenor av en tagg med
spärrled. Hit höra spiggsläktet och
tångspiggsläktet, 976, 981 B.
Spiggsläktet, Gasteros’teus, familjen
spiggfiskar. Har högst 11 fria
ryggtaggar. — Storspigg, tretaggig spigg,
G. aculea’tus, längd 11 cm,
förekommer talrikt runt våra kuster och
i många sötvatten. Fångas i massa
med not för trankokning. —
Små-spigg, niotaggig spigg, G. pungit’ius,
längd 8 cm, är allmän i sött och
4846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
