Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stenbock ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STENBOCK, MAGNUS
STENOS
åriga kriget och förde under Karl X
Gustavs fälttåg befäl på de
syd-och västsvenska fronterna. I
förmyndarregeringen tillhörde S.
Magnus Gabriel De la Gardies parti.
Flottans missöden under kriget 1675
—79 ledde till att han drabbades
hårt av Karl XI :s förmyndarräfst.
2. Stenbock, Magnus (1663—1717),
son till Gustaf Otto S., greve,
fältmarskalk. S. blev 1706 guvernör
över Skåne, där han gjorde en
storartad insats och med energi
avvärjde danskarnas anfall genom segern
vid Hälsingborg 1710. På Karl XII:s
befallning förde han en armé över
till Pommern 1712. Efter segern
över danskarna vid Gadebusch s. å.
tvangs S. retirera till den
holsteins-ka fästningen Tönning, där han
kapitulerade i maj 1713. Han dog i
dansk fångenskap, 3368.
Stenbocken, stjärnbild i djurkretsen,
står i söder vid midnatt omkring
förra hälften av augusti, i mellersta
Sverige strax över horisonten intill
omkring 20° höjd. Solen står i S.
22 dec— 21 jan., 179 B.
Stenbocken, Cap’ra ibex, se
Getsläktet, mankhöjd 1 m, vikt 75—100 kg,
stora, bågformiga horn, vikt 15 kg.
Förr i hela Alperna, nu en skyddad
rest i Piemonte. Närstående arter i
Pyrenéerna, Kaukasus och
Centralasien, 721 B.
Stenbocks kurir, dikt av Carl Snoilsky
om officeren H. Hammarbergs färd
till Stockholm med bud om segern
vid Hälsingborg i februari 1710.
Stenborg, Carl (1752—1813), son till
teaterdirektören Petter S.,
operasångare, skådespelare och
teaterledare, 1773—1806 anställd på Kungl.
Teatern och ledde samtidigt egna
teatrar.
Stenbrohult, kommun i s. Småland,
Kronobergs län, 2 852 inv. 1954. I
S. ligger Råshult, Carl von Linnés
födelsehem, 3111 K.
Stenbräcka, mandelblomma, Saxi’fraga
granula’ta, familjen
stenbräcksväx-ter, flerårig 1—4 dm hög ört med
vita, välluktande blommor och röda
groddknoppar vid stjälkens bas.
Blommar på våren och växer
allmänt över nästan hela Sveriges
lågland.
Stenbäck, Lars Jakob (1811—70),
finländsk skald, vars originella
diktning alltmer färgades av pietistiskt
allvar och snart nästan helt
upphörde.
Stencil, ett med ett vaxartat ämne
överdraget papper som användes
vid mångfaldigande av t. ex.
skriv-maskinsskrift. Skiktet brytes genom
typnedslagen, så att färg här kan
tränga ut mot papperets baksida och
ge avtryck på andra ark.
Stenciltryck, se Silk screen.
Stendal [sjtän’-], stad i delstaten
Sachsen-Anhalt, n. Tyskland, 55 km
n.ö. om Magdeburg. 40 325 inv. 1946.
Domkyrka i nordtysk tegelgotik,
uppförd på 1100—1400-talen.
Livsmedels-, maskin- och kemisk
industri. Winckelmanns födelseort,
till vars ära Henri Beyle kallade
sig Stendhal.
Stendammlunga eller stenlunga, se
Silikos, 2207.
Stendhal [stän»dal’], pseudonym för
H. Beyle, 1183 B.
Steneby, kommun i n. Dalsland,
Älvsborgs län, 4 592 inv. 1954.
Kommunen bildad 1952 genom
sammanslagning av Steneby och Tisselskog.
Stenestad, församling i Kågeröds
kommun i n.v. Skåne, Malmöhus län,
415 inv. 1954.
Stenfalk, dvärgfalk, FaVco merilTus,
längd 27—32 cm, ovan askgrå,
un
der blekt rostbrun med svarta
längsfläckar. Lever av småfåglar,
häckar i gamla kråkbon. Talrikast
i fjällen, men förekommer ned till
Öland. Flyttfågel.
Stenfoster, missbildning hos
nötkreatur. Fostret blir genom intorkning
helt eller delvis förstenat.
Stenfrukt, enfröigt bär med
fruktväggen uppdelad i ett yttre, köttigt
och ett inre, benhårt parti. Hit
höra plommon, körs-, hägg- och
slånbär. Fruktstenen kan passera
en fågels tarmkanal utan att
förlora grobarheten.
Stenget, se Gems.
Stengods, keramisk produkt,
bestående av eldfast lera, som brännes vid
mycket hög temperatur och
glaseras genom tillsats av koksalt vid
bränningen, 1983.
Stengårdshult, församling i Södra Mo
kommun i n.v. Småland,
Jönköpings län, 342 inv. 1954.
Stenhammar, gods i Flens stad och
Sköldinge kommun, Södermanlands
län, vid sjön Valdemaren.
Huvudbyggnaden uppfördes vid 1600-talets
mitt, senare flera gånger tillbyggd.
S. testamenterades 1903 av R. von
Kræmer till svenska staten för att
upplåtas åt någon svensk prins med
företräde för hertigen av
Södermanland. Bebos sedan 1908 av prins
Wilhelm.
1. Stenhammar, Emst (1851—1927),
arkitekt. Uppförde bl. a.
Centralpalatset i Stockholm (1897), ett
fö-regångsverk inom modem
affärshusarkitektur, samt Grand Hötel i
Stockholm (1910).
2. Stenhammar, Wilhelm (1871—1927),
bror till Ernst S., tonsättare och
pianist, dirigent vid Göteborgs
orkesterförening 1907—22. I sin stil
var S. i början påverkad av
Wag-ner, senare av Berwald och
Sibe-lius. Hans musik är vanligen mera
lyrisk än dramatisk. Ofta uppförda
är hans två symfonier, konserter,
stråkkvartetter och vokalverk,
däribland framför allt tonsättningen
till Heidenstams dikt Sverige, 3233
B, 3346.
Stenindustri, den industri vars
huvudprodukter äro gatsten, kantsten
och byggnadssten, 426, 3234 B.
Steninge. 1. Församling i Harplinge
kommun i Hallands län. — 2. Gods
i Husby-Ärlinghundra kommun i
Uppland, vid Mälaren, s.ö. om
Sigtuna, känt sedan 1200-talet. Slottet
uppfördes 1694—98 för Carl
Gyllen-stierna av Nic. Tessin d. y. och är
ett av dennes mest betydande verk,
3443.
Stenis, mäktiga grustäckta islager
med inlagrade slamskikt,
innehållande lämningar av mammut,
ull-hårig noshörning, myskoxe m. m.
Förekommer i nordligaste Sibirien
och Alaska.
Stenkammargravar, gemensam
benämning på gravbyggnader från den
yngre stenåldern, dösar, gånggrifter
och hällkistor, 1096.
Stenkil (omkring 1066), svensk
konung. Var gift med en dotter till
Emund den gamle och valdes vid
dennes död omkring 1060 till
konung. S. blev stamfader för den
Stenkilska ätten. Gynnade
kristendomen, 3774.
Stenkista, bur av liggtimmer som
(ofta från en isvak) ställes på
sjöbottnen och härefter fylles med
sten. S. användas som underlag till
enklare bryggor och kaj byggnader
m. m.
Stenknäck, Coccorothrau’stes
cocco-thrau’stes, 17 cm lång, brokig
fink-fågel med stor och grov näbb,
var
med den knäcker körsbärskämor
och frön. Lövskogsfågel, som
häckar sällsynt i s. Sverige.
Stannfågel.
Stenkol, fossilt bränsle, bestående av
olika kolrika föreningar och något
aska. S. förekommer i jordskorpan
i mer eller mindre mäktiga lager
(flötser) och har uppkommit genom
en omvandling av växtmaterial. Vid
förbränningen av S. avgå och
förbrännas först gasformiga föreningar,
varpå den återstående fasta
kolmassan förbrännes och slutligen
mineralämnena kvarstanna i form av
aska. Beroende på halten
gasformiga produkter som kunna avgivas
skiljer man mellan feta kol och
magra. Feta S. kunna genom
torr-destillation i retorter befrias från
sina flyktiga beståndsdelar, varvid
s. k. stadsgas erhålles jämte en fast
återstod, koks, samt tjära. Effektiva
värmevärdet hos S. varierar mellan
5 500 (Bjuv-kol) och 8 700 kcal/kg
(Wales-antracit), 519 B, 3190, 3236 B.
Stenkolsformationen, se
Karbonforma-tionen.
Stenkoistiden, se Karbonperioden.
Stenkolstjära, den svarta,
tjockflytande massa, som erhålles som
biprodukt vid torrdestillation av
stenkol i gas- och koksverk. Består
huvudsakligen av aromatiska
ämnen samt vatten och ammoniak. S.
brukar genom destillation uppdelas
i fyra fraktioner: lättöl ja (under
180° C), mellanolja (180—250° C),
tungolja (250—300° C) och
antra-cenolja (300—350° C). Lättoljan
upparbetas vidare, varvid bensol,
toluol och xylol erhålles. Mellan
-oljan upparbetas på naftalin och
karbolsyra. Återstoden efter
avlägsnandet av dessa ämnen
användes såsom bränn- och smörjoljor
samt såsom konserveringsmedel för
trä, 3241.
Stenkumla, kommun på mellersta
Gotland, 3 297 inv. 1954, med kyrka
från mitten av 1200-talet.
Kommunen bildad 1952 genom
sammanslagning av Atlingbo, Eskelhem,
Hogrän, Stenkumla, Tofta,
Trä-kumla. Vall och Västerhejde.
Stenkvista, församling i Ärla
kommun i Södermanlands län, 1101 inv.
1954.
Stenkyrka. 1. Församling i Tingstäde
kommun i Gotlands län, 593 inv.
1954. Monumental kyrka från
1200-talet med galleriförsett torn. Nära
S. Gotlands största förhistoriska
gravfält. — 2. Församling i Tjörns
kommun i mellersta Göteborgs och
Bohus län, på Tjöm. 3 791 inv. 1954,
därav 1 017 i Skärhamns
municipal-samhälle och 215 i del i Blekets
municipalsamhälle.
Stenlunga, se Silikos.
Steno, Nicolaus (1638—86), dansk
naturforskare, föregångsman inom
pa-leontologin. Upptäckte
tårkörtlarnas och öronspottkörtlarnas
utförs-gångar.
Stenograf! (grek, stenos, trang, och
graf’ein, skriva), snabbskrift, skrift
bildad av särskilda tecken, vilka
dels beteckna enskilda ljud, dels
hela ord eller stavelser. S. avser
att möjliggöra stor skrivhastighet,
ända till ordagrant upptecknande
av det talade ordet, 3241 B.
Stenogram’ (grek, stenos’, trång, och
grafei’n, skriva), stenografisk
uppteckning, 3242 B.
Stenokardi’, smärtor i hj ärttrakten,
vanligen beroende på
åderförkalkning i hjärtats s. k. kranskärl.
Steno’s, förträngning av ett
rörfor-migt organ, t. ex. matstrupen,
tarmkanalen.
4857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
