Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Teodolit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEODOLIT
TERMINSHANDEL
Teodoli’t, en med hårkors och
vattenpass försedd, vridbar kikare, det för
geodesien viktigaste instrumentet för
mätning av vinklar, framför allt
horisontalvinklar. T. kan dessutom
vara försedd med vertikalcirkel för
mätning av höjdvinklar och kallas
då även universalinstrument.
Te’odor (d. 1868), abessinsk kejsare
1855, son till en furste. Genom
hårdhänthet mot européerna kom T. till
slut i krig med England och
begick självmord, då hans högkvarter
Magdala stormades 1868. Han var
riksenhetens förste banerförare i
Abessinien, 866.
Teodo’ra (omkring 508—48), den
östromerske kejsaren Justinianus’
gemål. T., som ursprungligen var
skådespelerska, fick ett betydande
inflytande på sin make, 562.
Teod’oros I Laskaris (d. 1222),
upprättade ett kejsardöme i Nicaea,
sedan Konstantinopel under det fjärde
korståget fallit (1206). T. var en
duglig militär och en skicklig
diplomat.
Teodo’sius I, romersk kejsare 378—95,
den siste över hela romerska riket.
Förbjöd hedendomen, 2861.
Teodo’sius II, östromersk kejsare 408
—50, sonson till Teodosius I.
Samlade i Codex Theodosia’nus de
kejserliga förordningarna sedan
Konstantin den stores tid.
Teof’ilos, östromersk kejsare 829—842,
en despotisk men duglig regent.
Stödde bildstormarna och var en
stor byggherre men förde långa och
olyckliga krig med kaliferna i
Bagdad.
Teofras’tos (372—287 f. Kr.), grekisk
filosof och botaniker, den mest
betydande av Aristoteles’ lärjungar
och dennes efterträdare som ledare
för den peripatetiska skolan i Aten.
T. utgav viktiga botaniska arbeten
samt samlingen Karaktärer, vilken
blev flitigt studerad av de franska
moralisterna samt översattes och
efterbildades av La Bruyère, 3793.
Teofylli’n, ett i vatten svårlösligt
pu-rinämne, som förekommer i teblad
och kaffebönor, 1918.
Teo’gnis, grekisk skald från Megara,
verksam på 500-talet f. Kr., deltog
i aristokratpartiets strider i
hemstaden och levde länge i landsflykt.
Av hans på elegiskt versmått skrivna
dikter med politiskt eller erotiskt
innehåll har en relativt stor
samling bevarats. Ett urval har
översatts av Zilliacus i Grekisk lyrik
(1945), — 1438.
Teokrati’ (grek. teo’s, gud, och
krat’ein, härska), »gudsvälde»,
statsform enligt vilken Gud är den
högste ledaren, 574, 2940.
Teok’ritos, grekisk diktare, verksam
omkring 270—250 f. Kr. i
Alexan-dria och Syrakusa, den antika
herdediktens främste representant och
mönstret för en mängd efterföljare.
Delvis översatt i Världslitteraturen,
5 (1929), 1440.
Teolo’g, person som studerar eller
är lärare i teologi.
Teologi’ (grek, teos, gud, och log’os,
lära), läran om Gud och gudomliga
ting. Den kristna T. är vetenskapen
om kristendomens historia,
innebörd och praktiska utformning.
Omfattar kyrkohistoria, dogmatik, etik,
exegetik, symbolik och praktisk
teologi, 3437.
Teologie doktor, T. D., teol. dr, titel
för den som erhållit högsta
lärdomsgraden inom teologiska fakulteten.
Teologie kandidat, teol. kand.,
akademisk examen inom teologiska
fakulteten, som leder till
prästämbete (efter praktiskt teologiska prov)
eller studier för teologie
licentiatexamen, 3590.
Teologisk-filosofisk examen,
förberedande examen för inträde i
teologisk fakultet. Omfattar ämnena
grekiska och hebreiska samt latin
eller teoretisk filosofi.
Teorb [teår’b], en i Italien uppfunnen
basluta med förlängd hals och
dubbla skruvfästen. Var vanlig som
generalbasinstrument under 1500-,
1600- och 1700-talen.
Teore’m (grek. teore’ma), lärosats.
Teoretiker, person, som uppställer
teorier, teoretiskt inriktad person.
— Teoretise’ra, uppställa teorier,
resonera eller spekulera (abstrakt).
— Teoretisk, som avser teori;
abstrakt, spekulativ. — Motsats:
praktisk.
Teori’ (grek. teori’a, betraktande).
1. En systematiskt formulerad lära
med relativt hög grad av
allmängiltighet. (Exempelvis
relativitets-teorin.) — 2. Ett försök att utifrån
allmänna lagar och gjorda
iakttagelser förklara en företeelse. — 3.
Hypotes, tänkbar förklaring till
något.
Teosofi’ (grek. teo’s, gud, och sofi’a
vishet), åskådning som på
tänkandets och den inre betraktelsens väg
söker nå högre fullkomning och
slutlig förening med det gudomliga
urväsendet. Teosofiska drag funnos
redan hos nyplatonikerna och
gnos-tikerna, senare hos bl. a. J. Böhme,
E. Swedenborg och F. Baader. Den
moderna, i olika riktningar splittrade
T. har oftast hämtat mer eller
mindre autentiska impulser från indiskt
tänkande och företrädes bl. a. av
H. Blavatsky, W. Q. Judge, A.
Be-sant och Cath. Tingley, 3024.
Teosofiska samfundet, bildat 1875 av
Helena Blavatsky och H. S. Olcott.
med uppgift att studera jämförande
religionsfilosofi, undersöka
människans hemliga krafter samt
förverkliga allmänt broderskap. Efter fru
Blavatskys död splittrades T. i en
västerländsk-indisk under ledning
av Annie Besant och en amerikansk
under ledning av Catherine Tingley.
De tyska teosoferna bildade 1913
det antroposofiska samfundet under
ledning av Rudolf Steiner.
Teotihuacån [täåtioaka’n], berömd
ruinstad i Mexiko, 40 km n.ö. om
staden Mexiko City, med märkliga
pyramidbyggnader, den största med
en sidlängd av 215 m och en höjd
av 65 m. Teotihuacankulturen har
tidigare satts i samband med
tolte-kerna, 1721.
Te’plice-Sanov [-tse-], ty.
Te’plitz-Schönau [-sjö’nao], stad i n.v.
Böh-men, Tjeckoslovakien, vid foten av
Erzgebirge. 45 000 inv. 1947. Berömd
bad- och kurort. Textil-, metall-,
glas- och kemisk industri.
Brun-kolsbrytning.
Teplitz-Schönau, se Teplice-Sanov.
Tera eller Santori’n (ital. Santa
Iri-ni), en av de s. Kykladerna i
Egeis-ka havet, Grekland. 75 km2, ca
10 000 inv. Utgör tillsammans med
ön Therasi’a [bi-] randen av en
stor vulkankrater, vars inre täckts
av havet. Av stor betydelse under
hellenistisk-romersk tid, betydande
fornlämningar, bl. a. flera tempel
och en teater.
Te’ramo, huvudstad i provinsen med
samma namn, ö. mellersta Italien,
vid Adriatiska havet. 38 643 inv.
1951. Sengotisk katedral,
astronomiskt observatorium, romerska
fornlämningar.
Terapi’ (grek. therapeu’ein, bota),
sjukdomsbehandling, vård. —
Terapeut [-pev’t], läkare som sysslar
med sjukdomsbehandling. —
Terapeutisk, något som avser
sjukdoms-behandling, 2763.
Ter’bium, sällsynt jordartsmetall.
Kemiskt tecken Tb, atomvikt 159,2,
atomnummer 65.
Terborch’, Gerard (1617—81),
holländsk målare. Hans interiörer och
porträtt utmärkas av förfinad
kolorit med övervägande kalla färger,
ypperlig stoff skildring och god
ljusbehandling, 1643, 2381 B.
Terboven, Joseph (1898—1945), tysk
nazist, politiker. Rikskommissarie i
Norge 1940—45. Begick självmord i
maj 1945, — 2601.
Teren’tius, Publius T. Afer (omkring
190—159 f. Kr.), romersk
komediförfattare. Hans pjäser, som äro
efter-bildningar av grekiska original, ha
genom sin säkra karaktärsteckning
och eleganta ton utövat stort
inflytande på europeisk dramatik, bl. a.
på Molière och Holberg, 2141, 3414.
Tere’sa. Den heliga T. (1515—82),
spansk karmeliternunna,
kanoniserad 1622, Spaniens nationalhelgon
1814. Framstår i sitt liv och sina
skrifter som en av de främsta
representanterna för kristen mystik,
348 B.
Tere’sia (1836—1911), svensk
prinsessa, hertiginna av Dalarna, dotter
till prins Edvard av
Sachsen-Alten-burg, 1864 förmäld med prins
August, hertig av Dalarna.
de Terlon [tärlåns’], Hugues (omkring
1620—omkring 1690), fransk
diplomat, sändebud i Sverige sedan 1655.
Åtföljde Karl X Gustav på hans
fälttåg, var medlare i Roskilde 1658
och senare sändebud i både Sverige
och Danmark, i det senare landet
till 1676.
Term (lat. ter’minus). 1. Fackuttryck,
fackord. — 2. Begrepp som ingå i
en logisk slutledning. — 3.
Matematisk storhet, förbunden med andra
genom plus- eller minustecken. —
4. Romerskt gränsmärke, bestående
av en nedåt avsmalnande pelare,
upptill prydd med gränsguden
Ter-minus’ huvud.
Terman, Lewis, (f. 1877) amerikansk
psykolog, professor vid Stanford
uni-versity, USA, 1910—42, en av de
banbrytande intelligensforskarna,
speciellt känd för sina testskalor, bl.
a. den i Sverige mycket använda
Terman-Merill-skalan. Han har
också utfört banbrytande forskningar
beträffande högtbegåvade barn samt i
övrigt ägnat sig åt
personlighets-psykologiska problem.
Termer, badanläggningar under
antiken, innehållande avdelningar för
kalla, ljumma och varma bad. T.
utvecklades under romersk kejsartid
till väldiga praktbyggen, t. ex.
Ca-racallas och Diocletianus T. i Rom,
2852, 2867.
Termi’k (grek, termo’s, varm), av
temperaturskillnader betingade
upp-åtriktade luftströmmar. Utnyttjas
vid segelflygning, 2334, 2968.
Termi’n (lat. ter’minus, gräns),
för-fallotid, bestämd tidpunkt,
regelbundet återkommande tidsperioder.
— I svenska skolor indelas läsåret
i två T., höstterminen och
vårterminen.
Terminologi’, sammanfattningen av de
inom en konst, vetenskap eller ett
yrke brukliga beteckningssätten.
Terminshandel med varor, valutor,
värdepapper o. dyl., en form av
handel, varvid leverans eller
likvidering sker vid en framtida tidpunkt
enligt villkor (t. ex. priser) som
fastställts vid tidpunkten för
uppgörelsen. T. är mera vanlig i
utlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
