Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vildhavre ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILDHAVRE
VILLAFRANCA
Vildhavre, Avéna fa’tua, liknar havre
men skiljer sig från denna genom
att bladkanter och bladslidor äro
håriga och genom att kärnorna ha
vinkelböjt, något vridet borst. Ett
svårt ogräs.
Vildhussen, se Huss, Magnus.
Vildkatt, europeisk, FeTis silvestris,
längd 10—12 dm, varav svans 35 cm,
höjd 42 cm, långhårig, grå, med
svarta strimmor, yvig svans. Lever
av smågnagare och större djur.
Fanns förr i s. Sverige och stora
delar av Europa. Numera utrotad
utom i Skottland samt s. och
mellersta Europas skogiga bergstrakter.
Vildlin, se Linväxter.
Vildpersilja, persiljeglis, Aethu’sa
cy-na’pium, familjen flockväxter,
ettårig, meterhög, upprepat parbladig
ört med enskilt svepe av 3 smala
blad, längre än blomskaften.
Tämligen allmän på odlad mark utom i
Norrland. Illaluktande. Giftig.
Vildsvin, europeiskt, Sus scro’fa,
längd 175 cm, varav svans 25 cm,
höjd 95 cm, vikt 200 kg. Långt
try-ne, uppstående öron, nedhängande
svans, tät borst, färg mörkt brun
eller grå. Allätare. Förekommer i
stora delar av Gamla världen.
Funnet i torvmossar i Sverige.
Fruktsamma bastarder med tamsvin, 721
B, 3378.
Vildvin, jungfruvin, Ampelop’sis
(Par-thenocis’sus, Quina’ria)
quinque-foTia, familjen vinväxter, Canada
—Florida, klätterbuske med
kläng-en och 5-fingrade, om hösten
scharlakansröda blad, blommor i
kvast och svartblå, ej ätliga bär.
Klättrar med stöd uppför murar
till flera våningars höjd.
Självklätt-rande med sugskivor äro A.
Veit’-chii och A. tricuspida’ta.
Wilhelm (f. 17/6 1884), Sveriges
arvfurste, hertig av Södermanland,
andre son till Gustav V. Har utgivit
flera reseskildringar från sina
jakt-och forskningsresor i Siarn, Afrika
och Centralamerika. Hans
diktsamlingar, Släckta fyrar (1916), Av
denna jord (1935) och Ond tid (1942),
ha rönt stor uppmärksamhet liksom
hans kortfilmer om svenska bygder.
Memoarboken Episoder utkom 1951.
Signatur Pewe, 2597 B.
Vilhelm I Erövraren (omkr. 1027—87),
hertig av Normandie från 1035,
konung av England genom segern vid
Hastings 1066. Var en hårdhänt
härskarpersonlighet som mäktigt
präglade det engelska samhället,
3280, 3689, 3690 B.
Vilhelm III (1650—1702), ståthållare i
Nederländerna 1672—88, konung av
England 1688—1702 jämte sin gemål
drottning Maria. Bekämpade
Frankrikes övermakt och var själen i
flera koalitioner mot Ludvig XIV, —
3172, 3281, 3692.
Vilhelm IV (1765—1837), konung av
England 1830. Den siste, obetydlige
hannoverske kurfursten på
Englands tron. Den sedan 1714
bestående personalunionen med Hannover
upplöstes vid hans död, 3703.
Vilhelm I av Oranien (1533—84),
ståthållare i Nederländerna, blev 1572
holländarnas ledare i befrielsekriget
mot Filip II och Spanien och är den
egentlige grundaren av riket
Nederländerna. V-, som benämndes den
tystlåtne, mördades av en katolik
sedan ett högt pris satts på hans
huvud, 2460, 3690, 3691 B.
Vilhelm III (1650—1702), ståthållare i
Nederländerna. Se Vilhelm III.
konung av England, 3172, 3281, 3692.
Vilhelm I (1797—1888), konung av
Preussen 1861—71, tysk kejsare 1871.
Regerade från 1858 med kunglig
myndighet och biträdde Bismarck
och Moltke i det tyska enhetsverket
under krigen mot Danmark,
Österrike och Frankrike och utropades
18/1 1871 till tysk kejsare i
Versailles, 2734, 3557.
Vilhelm II (1859—1941), tysk kejsare
1888—1918, son till kejsar Fredrik
III och Viktoria av England. Gav
1890 Bismarck avsked och lät sin
impulsiva personlighet prägla den
politik, som han dock i regel förde
bunden av sina rådgivare. Detta
bidrog ofta till att öka den spänning,
som fick sin utlösning i första
världskriget. V. abdikerade vid
revolutionen i november 1918 och
flydde till Holland, där han bodde
som privatman på slottet Doorn,
401, 1614 B, 2732 B, 3734 B.
Vilhelm (1882—1951) tysk exkronprins,
son till kejsar Vilhelm II. Flydde
liksom denne till Holland i
november 1918 och avsade sig
tronanspråken men återvände till Tyskland
1923, där han i stort sett oavhängig
av politiken levat som privatman.
Wilhelm, Heinrich (omkring 1580-90—
1652), tysk skulptör, från 1646
verksam i Sverige där han på uppdrag
av Axel Oxenstierna utförde flera
kyrkliga skulpturverk i bl. a.
Storkyrkan i Stockholm och Jäders
kyrka. W. ledde från 1646 till sin
död uppförandet av Riddarhuset.
Wilhelmi, Tobias (1885—1944),
holländsk-svensk violinist, dirigent och
tonsättare. 1915—21 konsertmästare
i Konsertföreningen i Stockholm,
från 1921 samma befattning vid
Kungliga teatern.
Vilhelmina. 1. Kommun i s.
Lappland, Västerbottens län, 8 669 inv.
1954. — 2. Sedan 1947 köping i s.
Lappland, vid Volgsjön och
inlandsbanan. 2154 inv. 1954.
Samreal-skola. Betydande handelsplats,
omgiven av Lapplands bästa
jordbruksbygd, 2138.
Wilhelmina (f. 1880), drottning av
Nederländerna 1890—1948, efterträdde
sin fader, konung Wilhelm III.
Äktade 1901 prins Henrik av
Mecklen-burg-Schwerin. Måste 1940 fly till
England, där hon vistades till 1945.
Efter en tids sjukdom abdikerade
W. till förmån för dottern Juliana.
Wilhelmshaven [-ha’fan], hamnstad i
delstaten Niedersachsen, n.v.
Tyskland vid v. stranden av
Jadebuk-ten. 99 900 inv. 1952. Tysklands
förnämsta örlogshamn vid Nordsjön
före andra världskriget, ändpunkt
för Ems-Jadekanalen. Badort. Ofta
bombat av engelskt flyg 1940—45.
— 3559 K.
Wilhelmson, Carl (1866—1928),
målare, lärare vid Valands målarskola
i Göteborg 1897—1910, ledare av
egen målarskola i Stockholm från
1912. W. har främst skildrat
befolkningen i den bohuslänska
skärgården. Hans konst utvecklas från
ett förfinat valörmåleri i en rad
tidiga interiörer mot en alltmer
dekorativ hållning, där den i
mosaik-artade fläckar uppdelade färgen
drives upp till en allt större renhet
och lyskraft, 3328.
Wilhelmstrasse, den gata i Berlins
centrum, vid vilken bl. a.
utrikesministeriet var beläget. — Förr ofta
benämning på den forna tyska
ut-rikesledningen, 346.
Wilhelm Tell, opera i 4 akter med
musik av G. Rossini, uppförd 1 :a
ggn i Paris 1829, i Stockholm 1856.
Handlingen anknyter till Schillers
drama om den schweiziske
nationalhjälten Tell.
Vilja, »själslivets aktiva sida», har
av John Landquist definierats som
»den strävan som bestämmes av
föreställningen om ett mål och som
åsyftar förverkligandet av detta
mål». Vi uppfatta viljandet som
det viktigaste uttrycket för vår
personlighet. »I viljandet är jaget,
det, som en var upplever och
erkänner som sig själv, i
verksamhet», 3694.
Viljans frihet är en av de äldsta och
mest debatterade filosofiska
frågorna. Striden står mellan
determinis-terna (t. ex. Spinoza, Freud), som
förneka viljans frihet, och
indeter-ministerna (t. ex. James, Bergson),
som hävda människans förmåga att
fatta fria, dvs. från
orsakssammanhang obundna viljebeslut. På vissa
håll har man velat betrakta
problemet som ett skenproblem. För att
få någon reda i diskussionen är det
av stor vikt att veta vilken
betydelse man inlägger i orden, 3695.
Wilkes [oil’ks], Charles (1789—1877),
amerikansk sjöofficer. Ledde 1838
—42 en vetenskaplig expedition i
Stilla havet och Södra Ishavet,
varvid Wilkes’ Land upptäcktes i
öst-antarktis, s. om Australien.
Wilkes, John (1727—97), engelsk
publicist och politiker. Angrep häftigt
konungen och toryregeringen på
1760-talet, valdes upprepade gånger
mellan 1768 och 1774 till medlem
av parlamentet men uteslöts
ständigt, vilket ledde till en häftig strid
gällande vittgående reformkrav
mel-lande vissa folklager och
parlamentet. 1774 blev W. lord mayor och
kunde ta plats i parlamentet. Hans
politiska betydelse upphörde
emellertid snart.
Wilkes’ Land [oiTks], se Wilkes,
Charles.
Wilkins [oiFkins], sir George Hubert
(f. 1888), australisk polarforskare.
Har deltagit i och själv lett ett
flertal flygexpeditioner över Norra
Ishavet och i Antarktis, gjorde 1931
ett misslyckat försök att med ubåt
tränga igenom Norra Ishavet, 2684.
Vilkit’skij, Boris (f. 1885), rysk
geodet, hydrograf och
forskningsresande. Upptäckte 1913 Kejsar
Nikolaus II :s land (nuvarande
Nordlandet), genomfor för första gången
nordostpassagen från ö. till v. 1914
—15, tilldelades Vegamedaljen 1926.
— 2682.
Villa, lat., romersk benämning på dels
lantgård, V. rus’tica, dels hus i
stadens närhet, V. suburba’na. V. kom
senare även att beteckna by, stad
(fr. ville). I modern bemärkelse
innebär V. oftast ett enfamiljshus
omgivet av trädgård och beläget i s. k.
villakvarter eller villastad.
Villa [vi’ja], Francesco (1866—1923),
ryktbar mexikansk guerillahövding.
Förde 1914—17 »privat» krig med
USA. Mördad
Villa d’Este, se d’Este.
Willaert, Adrian (omkr. 1485—1562),
nederländsk tonsättare, en av sin
tids berömdaste musiker,
kapellmästare vid Markuskyrkan i
Venedig från 1527, betraktas som
grundaren av den s. k. venetianska
skolan (se d. o.).
Villafranca, V. del Panadés
[vilja-frans’ka del panaö’äs], stad i
Kata-lonien, n.ö. Spanien, 40 km v. om
Barcelona. 11 177 inv. 1950. Stor
vinhandel (»Villafranca»).
Villafran’ea, V. di Verona [verå’na],
stad i Venetien, n.ö. Italien, 15 km
s.v. om Verona. 16169 inv. 1951.
Här slöts 1859 efter slaget vid
Sol-ferino en preliminärfred mellan
Frankrike och Österrike, vari
bestämdes att Lombardiet skulle
inlemmas i kungariket Sardinien.
32—509027 IX
4981
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
