Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Z - Zimdahl ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZIMDAHL, HELGE
ZU1DERZEE
dramatik, däribland alla bevarade
skådespel av Aiskylos (1929—34).
Även hans essayer visa djup
förtrogenhet med grekisk kultur, 967,
1649.
Zimdahl, Helge (f. 27/4 1903),
arkitekt, professor vid Chalmers
tekniska högskola 1951. Z. har
tillsammans med N. Ahrbom utfört ett
flertal skolbyggnader, bl. a.
flickläroverken på Norrmalm (1936) och
Södermalm (1945) och
Eriksdalssko-lorna (1938) samt museet i
Linköping (1939). De tidigare verken
ansluta till internationell
funktiona-lism, vilken i de senare fått en
mjukare och mognare tillämpning.
Zimmerwaldkonferensen, den första
konferensen mellan europeiska
socialister, som voro motståndare till
de socialistiska partiernas
krigspolitik i den schweiziska staden
Zim-merwald 1915. Bl. a. deltogo Lenin
och Trotskij. Konferensen utsände
ett manifest för freden och valde
en kommission, som skulle
upprätthålla kontakten mellan deltagarna.
Senare sammankallades liknande
konferenser i Kienthal 1916 och i
Stockholm 1917, — 3514.
Zink, metalliskt grundämne. Kemiskt
tecken Zn, atomvärde 65,38,
atomnummer 30 och täthet 7,12.
Smält-punkt 419° (antändes vid 500°). Z.
förekommer i naturen såsom sulfid
i zinkblände och karbonat i
gal-meja. Själva metallen framställes
genom röstning av sulfiden till
zinkoxid, som sedan reduceras med kol
eller överföres till zinksulfat, varur
Z. utvinnes genom elektrolys i
vattenlösning. Angripes lätt av syror
och alkalier. Användes som
överdrag på järn (galvanisering), till
elektroder i elektriska element samt
i legeringar såsom mässing, nysilver
m. fl., 2246.
Zinka, se Sinka.
Zinkblände, brunt till svart mineral
av zinksulfid. Viktig zinkmalm,
2246.
Zinkklorid, klorzink, vit,
sönderflytan-de massa. Användes vid lödning.
Zinkliniment, tjockflytande, vit
vätska, som användes vid olika
hud-åkommor. Har bl. a. kylande
verkan. Innehåller zinkoxid,
salicyl-syra, ullfett, olivolja och kalkvatten.
Zinkoxid, användes såsom färgpigment
under namnet zinkvitt.
Zinksalva, zinkpreparat innehållande
zinkoxid, ullfett och vaselin.
Användes vid hudåkommor.
Zinksulfat, zinkvitriol, vita kristaller.
Användes vid tygtryck och
träim-pregnering.
Zinovjev, se Sinovjev.
Zinovjevsk, se Kirovograd.
von Zinzendorf, Nikolaus Ludwig
(1700—60), greve, tysk ämbetsman,
herrnhutismens stiftare, dess biskop
1737. Z. gjorde vidsträckta
missionsresor i Europa och Amerika. Hans
svärmiska religiositet kommer väl
till uttryck i hans andliga sånger.
Zion, se Sion.
Zirkon
ä’nj. mineral av [-Zirkonium-silikat. Bildar tetragonala vanligen
röda till bruna kristaller med stor
hårdhet och glans. Särskilt vackra
varieteter användas som
ädelstenar, 2246.
Zirko’nium, metalliskt grundämne.
Kemiskt tecken Zr, atomvärde 91,22,
atomnummer 40 och täthet 6,4. —
Förekommer som mineralerna
zirkon och zirkonjord. Renad
zirkon-jord användes till följd av sin höga
smältpunkt såsom eldfast material.
Zi’ta av Bourbon-Parma (f. 1892),
ex-kejsarinna, änka 1922 efter f. d.
kejsar Karl I av Österrike,
aposto
lisk konung av Ungern. F. n.
bosatt i USA.
Zittra, musikinstrument, se Cittra.
Z-koppling, modifierad Y -koppling,
ett slags blandad koppling vid
3-fastransformatorer. Härvid tages ca
halva fasspänningen från ett
transformatorben och återstoden från
nästa. Dylika transformatorer ha
betydelse endast vid
mångfas-ström-riktareanläggningar men ge icke,
som påståtts, någon
spänningsutjäm-ning vid snedbelastning.
Zlin [slin], stad i n.ö. Mähren,
Tjeckoslovakien, 90 km ö. om Brno.
46 000 inv. 1947. Stora skofabriker
(Bataverken). Z. omdöptes 1949 till
Gottwaldov, 3490.
Zloty [slå’ti], polsk myntenhet införd
1924, indelas i 100 grcszy.
Zn, kemiskt tecken för Zink.
Zobel, se Sobel.
Zodiakalljus eller djurkretsljus, ett
under senvintern och förvåren strax
efter solnedgången i v., under
hösten strax före soluppgången i ö. på
himlen uppträdande ljusfenomen i
form av en ljuskägla med basen vid
horisonten och mittlinjen nära
sammanfallande med ekliptikan. Det
antages att Z. är en reflex av
solljuset i ett jorden omgivande
partikelmoln. Fenomenet synes tydligast
i ekvatorialtrakterna.
Zodia’ken, annat namn på
Djurkretsen.
Zogu (Zog) (f. 1895), konung av
Albanien 1928—39. Blev 1922
ministerpresident och 1925 president och
samarbetade utrikespolitiskt med
Italien men flydde, då detta land
1939 ockuperade Albanien, till
England.
Zola [såla’], Émile (1840—1902), fransk
författare, naturalismens främste
banerförare. Hans samhällskritiska
romaner blevo mönster för många
av samtidens författare, och hans
sociala utopier väckte hänförelse
i politiskt radikala kretsar. Les
Rougon-Macquart (1871—93), en
släktkrönika på 20 romaner som
skulle belysa ärftlighetens lagar,
ger ett socialt tvärsnitt genom andra
kejsardömets Frankrike. Häri ingå
bl. a. Le ventre de Paris (1873,
Hallarna, sv. ö. 1910) och Den stora
strejken (1885, sv. ö. 1913), Nana
(1880, sv. ö. samma år). Les
quat-res Evangiles (1899—1903) skildrar
optimistiskt Z :s idealsamhälle på
kärlekens, arbetets och sanningens
grund, 1182, 3815 B.
Zoll [sål’], Kilian (1818—60), målare,
tillhörde Düsseldorfskolan, till vars
mest förfinade kolorister han räknas.
Utförde främst folklivs- och
genremålning, ofta med
barnframställningar, samt porträtt, alla präglade
av naiv charm och friskhet, 3226 B,
3228.
Zon (grek, zone, bälte). 1. Den del
av ett klots yta som begränsas av
två parallella cirklar. — 2.
»Område» i allmänhet, t. ex. vid beräkning
av telefonavgifter och fraktsatser.
Zon’dek, Bernhard (f. 1891), tysk
läkare, gynekolog, mest känd för sina
graviditetsundersökningar. Professor
vid Berlins universitet till 1933,
därefter bl. a. verksam vid biokemiska
institutet i Stockholm, 1572.
Zonrör, radarförsedd anordning i
artilleri- och luftvärnsprojektiler, som
bringar dem till brisad på lämpligt
avstånd från målet, 159, 2798.
Zontariff, transporttaxa, bl. a.
tillämpad av järnvägarna, varvid samma
avgift utgår för alla avstånd som
ligga inom samma zon. Vid S. J.
bli zonerna större, ju längre bort
från utgångspunkten de ligga.
Zontid, gemensam borgerlig tid för ett
visst område.
Zoologi (grek. zo’on, djur, och log’os,
lära), vetenskapen om djuren, 3816.
Zoologisk trädgård, för allmänheten
tillgänglig, parkartad anläggning,
vari vilda djur hålles i fångenskap.
I Sverige finnas Z. på Skansen, i
Furuvik och i Slottsskogen i
Göteborg. Berömda utländska Z. finnas
i Paris, London, New York,
Amsterdam, Rotterdam och
Köpenhamn, 3818.
Zoopaleontologi, se Paleozoologi.
Zooplankton, djurplankton, se
Plankton.
Zoppot [tsåp’åt], stad i n. Polen vid
Östersjön, 10 km n.v. om Danzig,
27 000 inv. 1946. Före andra
världskriget internationellt mycket besökt
badort med spelbank och andra
förströelser. Hotellen och kasinot
förstördes under kriget.
Zorn, Anders (1860—1920), svensk
målare, etsare och skulptör, började
som akvarellmålare och vann stor
internationell berömmelse som
por-trättör. Vid 1880-talets slut övergick
han till oljemåleriet och skildrade
nu gärna den stockholmska
skärgården och nakna kvinnor i
sommarnatur. Från 1896 var Z. bosatt
i Dalarna och folkliga dalamotiv,
främst kullor, dominera från denna
tid hans konst. Z:s måleriska teknik
utvecklades till en allt större
virtuositet med snabb svepande
pensel-f öring och djärvt impressionistisk
ljusskildring. Z. var en synnerligen
skicklig och framstående etsare,
2849 B, 3262, 3286 B, 3819 B.
Zoroas’ter, annan namnform för
Zara-thustra.
Zosjtjenko [såsj’-J, Michail (f. 1895),
rysk författare. Har skrivit
humoristiska berättelser med motiv från
sovjetryskt vardagsliv. Ett urval
har översatts till svenska, Sovjet
drar på smilbandet (1936).
Zoster, se Bältros.
Zoste’ra, växtsläkte, se Bandtång.
Zr, kemiskt tecken för Zirkonium.
Zsigmondy [sjig’måndi], Richard (1865
—1929), österrikisk kemist. Mest
känd för att tillsammans med
Sie-dentopf ha konstruerat det s. k.
ultramikroskopet. För sina
forskningar inom kolloidkemin erhöll Z.
1925 års nobelpris i kemi.
Zua’ver, ursprungligen en kabylstam
i Algeriet, nu benämning på ur
denna rekryterade franska trupper
(sedan 1830).
Zug [tso’k], fr. Zoug, kanton i
mellersta Schweiz vid Zugsjön, ty.
Zu-ger See (417 m ö. h., 38 km2, 198
m djup), 239 km2, 44 600 inv. 1953.
Huvudstad Zug, 14 488 inv. 1950.
Zugspitze [tso’ksjpitse], berg i
Wet-tersteinsbirge i Bayerska Alperna,
Tysklands högsta berg. 2 963 m ö. h.
Två bergbanor föra till toppen, den
ena från byn Obermoos i Tyrolen,
den andra från
Garmisch-Partenkir-chen i Bayern. Meteorologiskt
ob-servatorium.
Zuhr, Hugo (f. 25/3 1895), målare,
professor vid Konsthögskolan sedan
1950. Har huvudsakligen utfört
landskap från Grekland och Norrland,
präglade av mild koloristisk finess,
med rena och svala toner.
Zuiderzee [söj’darse] (holl., sydsjön),
bred och grund havsvik av
Nordsjön i n. Nederländerna. 5 250 km2,
därav 2 100 km2 torrlagda vid ebb.
Sedan 1932 är Z. avskilt från
Nordsjön genom en 43 km lång
spärrdamm över yttre Z. och kallas
IJsselmeer [e’jsalmer], ca 1 200 km2.
Innanför denna spärrdamm ha fyra
områden invallats och torrlagts,
5007
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
