Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ä - Älvsediment ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄLVSEDIMENT
ÄPPLEVECKLARE
län. 6 402 inv. 1954. — 2. Sedan 1948
köping i Norrbottens län, vid Pite
älv. 2 992 inv. 1954. Kommunal
mel-lanskola. Handelscentrum.
Järnvägsknut.
Älvsediment, jordarter som bildats
genom avsättning av partiklar ur
rinnande vatten.
Älvsered, församling i Högvads
kommun i s. Västergötland, Älvsborgs
län. 818 inv. 1954.
Älvsjö, stadsdel i Brännkyrka
församling, s.v. Stockholm. Ca 1 300 inv.
Har vuxit upp kring Älvsjö gård,
känd sedan 1500-talets slut.
Älvsnabben, naturlig hamn vid
My-singsfjärden i Stockholms s.
skärgård, ö. om Muskön. På
1500—1600-talen samlingsplats för svenska
flottor vid deras avfärd söderut.
Älvsåker, församling i Tölö kommun
i n. Hallands län. 882 inv. 1954.
Ärnabel (fr. aimable), älskvärd.
Ämbete, befattning inom stat eller
kyrka, vars innehavare har en i
viss mån självständig ställning.
Ämbetsbrott, särskild kategori brott,
som begås av ämbetsmän, dvs.
statliga befattningshavare, såsom
missbruk av tjänsteställning till
förfång för det allmänna eller någon
enskild, tagande eller begärande av
mutor samt yppande av hemlighet,
för vilken tystnadsplikt föreligger.
Som en ringare art av Ä. räknas
tjänstefel, då ämbetsman av
försummelse, oförstånd eller
oskicklighet åsidosätter sina åligganden.
Vid sidan av de allmänna straffen
kan avsättning eller suspension
inträda. Ämbetsman, som dömes till
straff för annat brott än
ämbetsbrott, kan som en särskild påföljd
dömas till avsättning, bl. a. om han
»med hänsyn till tjänstens särskilda
beskaffenhet genom brottet visat sig
uppenbarligen icke vara skickad att
innehava denna». Regler i 25 kap.
strafflagen.
Ämneslärare, lärare som undervisar i
läsämne, 2224. — Motsats:
övnings-lärare.
Ämnesomsättning, sammanfattande
benämning på förbränningsprocesserna
i organismen, 1287. Jfr
Basalomsätt-ning.
Änder, egentliga änder, Anati’nae, en
underfamilj av andfåglarna, som
skiljer sig från dykänderna genom
att baktån saknar simhudsflik. Hit
höra bläsand, gräsand, kricka,
skedand och årta, 1273.
Än dmorän, randmorän, vall eller ås
av block och morängrus, bildad vid
avsmältningsranden av en inlandsis
eller glaciär, 1807 B.
Ändtarmen, rec’tum, nedersta delen
av grovtarmen, som med den s. k.
analöppningen mynnar på kroppens
yta.
Ändtarmsöppning, ändtarmens
nedersta del, som mynnar på
kroppens utsida. Hålles stängd av
kraftigt verkande ringmuskler.
Äng, växtsamhälle, vars marktäcke
utgöres av gräs och örter. Stundom
förekomma spridda buskar och träd
(löväng). Ä. ha oftast uppkommit
ur skogsmark genom att människan
gallrat växtbeståndet för att skaffa
betes- och slåttermark.
Kvarlämna-de äro träd med lövverk, lämpligt
till vinterfoder, samt s. k. bärande
träd, vilka ha ätliga frukter. En
äng, som lämnas åt sig själv,
återerövras snart av skogen, 3798.
Ängby, Norra och Södra Ä., två
villastadsdelar i Bromma församling,
Stockholm. Ca 7 600 inv., 3262.
Ängel (grek. an’gelos, budbärare),
andeväsen som i judisk, kristen och
muhammedansk religion uppfattas
som Guds särskilda tjänare.
Föreställningen att varje människa har
en skyddsängel har urgamla anor,
även i fornnordisk tro (fylgia).
Ängelholm, stad i n.v. Skåne, vid
Rönneå, nära dess mynning i
Skäl-derviken. 10 803 inv. 1954.
Samreal-skola. Länslasarett. Läderindustri
m. m. Förläggningsort för Södra
flygbasområdet (Flybo S). Blev stad
1516. 1952 inkorporerades Höja och
Rebbelberga med Ängelholm, 3089
K, 3093.
Ängelholm, gods i s.ö. Östergötlands
skärgård, n.ö. om Valdemarsvik,
fideikommiss inom ätten Spens.
Huvudbyggnad av trä från slutet av
1600-talet.
Ängelsberg, järnbruk i n.
Västmanland vid Ämänningen. 445 inv. 1950.
Känt sedan 1300-talet.
Ängersjö, församling i Högdals
kommun i s.ö. Härjedalen, Jämtlands
län. 332 inv. 1954, — 1897 K.
Änglamakerska, benämning på
kvinna, som mot ersättning mottagit
fosterbarn, vilket senare bringas att
omkomma genom vanvård.
Ängman, Jacob (1876—1942),
silversmed, 1907—42 anställd vid
Guldsmeds AB i Stockholm, främst
verksam inom kyrkligt silversmide. Ä:s
arbeten präglas av stramhet och
måttfullhet.
Ängsgröe, Po’a praten’sis, foderväxt,
flerårigt gräs med stränglik
jordstam och 2—10 dm höga, styva strån
med 2—3 ledstycken. Småax i
vippa, flerblommiga, med kölade,
borstlösa fjäll. Allmän på torr gräsmark
Skåne—Lappland, 1064.
Ängskavle, Alopecu’rus praten’sis,
flerårig grässort. Ä. är en foderväxt
av meterlängd med enkla, allsidiga,
täta ax och korta hårfina borst.
Den förekommer allmänt på ängar
över hela landet, ofta odlad, 1064 B.
Ängsknarr, vadarefågel, se Kornknarr.
Ängslök, backlök, Al’lium
olera’-ceum, familjen liljeväxter, flerårig,
3—6 dm hög ört med trinda blad.
Blommor i flock med lökformiga
groddknoppar och 2 hylsblad, det
ena långspetsat. Kalk grönvit till
ljusröd. Allmän på ängar Skåne—
s. Norrland.
Ängsnejlika, backnejlika, Dian’thus
deltoi’des, tillhör familjen
nejlikväxter. Den är en flerårig ört med
tunn, grenig jordstam och 1—3 dm
höga stjälkar. Blommorna äro
lång-skaftade i fåblommiga, dubbla
knippen och omvänt äggrunda kronblad.
Färgen är röd. Ä. är allmän på
torra ängsbackar och betesmarker
över hela landet.
Ängspiplärkan, An’thus praten’sis,
familjen ärlor, längd 152 mm, ovan
svartbrun, under vitaktig med
svarta fläckar på kräva och sidor.
Lever av insekter. Boet på marken.
Allmän i allt slags terräng i hela
Sverige och därför troligen jämte
lövsångaren den talrikaste svenska
fågeln. Flyttfågel, 3572.
Ängssvingel, Festu’ca ela’tior,
foderväxt, flerårigt, tätt tuvat,
mörkgrönt, medelgrovt, 3—7 dm högt
gräs med platta blad och smal,
ensidig, sammansatt vippa med
upprätta grenar, utan borst. Allmän på
ängar och vägkanter
Skåne—Norrland. Ofta odlad, 1062, 1065 B.
Ängssyra, Rum’ex aceto’sa, familjen
slidknäväxter, flerårig, 3—7 dm hög
ört med strödda, äggrunt
lansett-lika blad med nedåtriktade
bladfli-kar. Hängande blommor i
sammansatt, klaselik samling. Tvåbyggare.
Allmän på ängar Skåne—Lappland.
Ängsull, ängsdun, Erioph’orum
polys-tac’hyum, familjen halvgräs. Har
rotstock med rosettblad och 2—5
dm höga strån med 3—6 ax, 4—5
cm långt ullhuvud. Allmän på
kärrängar Skåne—Lappland. Se
Tuvull.
Ängsö. 1. Församling i Kungsåra
kommun i s.ö. Västmanland,
Västmanlands län. 215 inv. 1954. Tegelkyrka
från 1340. — 2. Slott i Ä. 1, på en
ö i Mälaren. Slottet, som anlades
under medeltiden, fick sitt
nuvarande utseende på 1630-talet,
påbyggdes på 1740-talet.
Fideikommiss inom ätten Piper.
Ängsö nationalpark, holme i
Stockholms n. skärgård, 10 km s.v. om
Furusund, 0,75 ha, barrskog och
lövängar. Skyddad sedan 1912, —
2448.
Änkebidrag är att betrakta som en
komplettering till de särskilda
barnbidragen. Ä. utgår enligt samma
grunder som änkepension till änkor
och änklingar som har barn under
10 år, 3128.
Änke- och pupillkassa,
penninginstitut för tryggande av pension åt
änkor och understöd under
uppväxtåren åt barn i händelse av faderns
eller annan försörj ares frånfälle.
Ä. grundar sig huvudsakligen på
inbetalning av avgifter.
Änkepension, en form av folkpension,
utgår efter inkomstprövning till
änka, som fyllt 55 men ej 67 år.
Grundbelopp 840 kronor, vartill
kommer indextillägg, f. n. (1955)
240 kronor, 3128. Se även
Änkebidrag.
Änne, ålderdomligt poetiskt ord för
panna.
Änterbila, långskaftad, lätt pikyxa
som användes som vapen vid
äntring.
Äntra, sjöterm, klättra; (vid sjöstrid)
storma (ett fartyg).
Äppelbo, kommun i v. Dalarna,
Kopparbergs län. 1 654 inv. 1954, —
641 K.
Äppelsyra, monoxibärnstenssyra, en av
Scheele upptäckt organisk syra, som
förekommer i ett flertal växter.
Framställes vanligen ur omogna
rönnbär. Salterna kallas malater.
Äppelträd, apel, vildapel, surapel,
Pyr’us (Ma’lus) silvest’ris,
underfamiljen kärnfruktträd bland
rosväxterna, medelstort träd med
för-yngringsgrenar (långskott) och
blombärande dvärggrenar, kortskott.
Blad sågade, krona rödvit, ståndar
-knappar gula. Tämligen allmänt i
backar och lövängar upp till
Gästrikland. Allmänt odlat som
vildstam till de förädlade
äppelsorter-na, se Ympning.
Äppelviken, trädgårdsstadsdel i
Bromma församling i Stockholm. Ca
2 500 inv., 3262.
Äpplefrukt, kärnfrukt, saftig frukt
med 5-rummigt, pergamentartat
kärnhus och ett fruktkött, vars
yttre del är bildad av blombottnen
(falsk frukt). I toppen sitta rester
av foderbladen. Ä. förekommer
hos äpple-, päron-, oxel-, hagtorn-,
kvitten- och mispelsläktena
(Poma’-ceae).
Äpplemask, se Äpplevecklare.
Äpplen ha sedan urminnes tid varit
ett uppskattat födoämne.
Sockerhalten är 10 % och näringsvärdet
tämligen ringa, men den
uppfriskande smaken har betydelse för
matsmältningen. Sitt största värde
ha Ä. genom den rikliga
förekomsten av C-vitamin. Vitaminet
fördärvas vid konservering. Ä. böra
förtäras råa och med skal.
Äpplevecklare, Laspeyre’sia
(Carpo-cap’sa) pomonehla, vecklarefjäril,
spännvidd 17—20 mm. Har ljusgrå,
5015
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
