Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Studieplaner - I. Himmel, hav och jord - Astronomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studieplaner
ASTRONOMI
till samma plats på himlen finner vi att
omloppstiden är 4 minuter kortare än soldygnets 24 timmar.
Under ett helt soldygn vrider sig alltså himlen något
mer än ett varv. Det beror på att solen under
dygnet flyttar sig något i förhållande till stjärnhimlen,
omkring i° åt öster. Solen vandrar skenbart österut
bland stjärnorna och för att göra ett helt omlopp
behöver den ett år.
Låt oss nu i stället studera månens rörelse. Vi
finner att även denna går i östlig riktning bland
stjärnorna. Månen hinner ungefär 120 under ett dygn och
fullbordar alltså ett varv på en månad.
Den dagliga rörelsen, dvs. himlakropparnas
uppgång i öster och nedgång i väster, beror på jordens
rotation kring sin axel i riktning från väster mot
öster med en rotationshastighet av ett varv per dygn
och med axeln pekande i riktning mot Polstjärnan.
Den årliga rörelsen, dvs. årstidsväxlingen och med
den stjärnhimlens växlande utseende, är en följd av
att jorden rör sig omkring solen med jordaxeln
ständigt pekande i samma riktning och samtidigt lutande
mot jordens banplan kring solen.
Vid vårt studium av stjärnhimlen har vi alldeles
särskilt lagt märke till Djurkretsen, även kallad
Zodiaken, vars tolv konstellationer grupperar sig
omkring den väg, som solen beskriver under sin
vandring bland stjärnorna. I detta bälte av himlen ser vi
även månen röra sig och dessutom planeterna.
En bok som man icke får underlåta att skaffa sig
och noggrant studera är den Svenska Almanackan.
Här står upp- och nedgång för såväl sol och måne
som planeterna och även tidpunkten för deras
kul-mination. Vi finner vidare anvisningar och exempel
på hur man beräknar en himlakropps höjd över
horisonten. Vidare får man veta i vilken stjärnbild de
olika planeterna vandrar fram under året, när
sol-och månförmörkelser inträffar samt mycket annat.
Praktiska uppgifter för amatörastronomen
Genom att med jämna mellanrum mellan kl. 11
och 13 rita ut skuggan av en lodrätt på marken
uppställd pinne kan man få fram när solen står högst
över horisonten och ange denna höjd med vinkeln
mellan skuggan och linjen mellan skuggans slutpunkt
och pinnens topp. Tidpunkten för denna solens
kul-mination kan även erhållas ur dessa observationer.
Tillsammans med uppgifter tagna ur den Svenska
Almanackan kan härur ortens latitud och longitud
bestämmas.
Har man utvalt en serie stjärnor, för vilka
ljusstyrkan dvs. magnituden är känd, så kan man med
hjälp av denna serie bestämma en annan stjärnas
magnitud. Genom träning uppnås mycket goda
resultat.
Dessa magnitudbestämningar kommer väl till pass,
då det gäller att studera stjärnor med växlande
ljus
styrka. Himlen är rik på sådana föränderliga
stjärnor. Som exempel kan nämnas Algol i Perseus, som
förändrar sig på ett mycket regelbundet sätt med en
tidsperiod på 2,87 dygn. Andra åter visar en
oregelbunden förändring, som t. ex. Mira i Valfisken. Vid
bestämningar av sådana föränderliga stjärnor öppnas
en möjlighet för amatören att göra en verklig insats.
En annan viktig uppgift för amatörastronomen är
att iaktta stjärnfall. Är man hemmastadd på
himlavalvet är det lätt att ange riktning och utsträckning
av meteorens väg. Vid vissa tider kan verkliga regn
av meteorer uppstå, vilka alla synes utgå från en
bestämd punkt på himlen, den s. k. radiationspunkten.
För dessa och liknande uppgifter hänvisas den
intresserade till den lilla trevliga boken
Amatörastronomen, handledning i observationskonst av Tamm
och Wallenqvist.
Vill man så fort som möjligt bli underrättad om
viktiga astronomiska händelser kan man för en billig
penning prenumerera på Aktuelle Meddelser f ra
Astronomisk Selskab Köpenhamn. Köpenhamn är säte för
den astronomiska nyhetsförmedlingen. Så fort en ny
komet har blivit upptäckt eller en s. k. ny stjärna
uppflammat eller kanske någonting annat av
betydelse inträffat så får man på ett brevkort ett kort
meddelande härom. Men har man kommit så långt,
så bör man nog bli medlem i ett eller flera
astronomiska sällskap. Vanligtvis ha dessa amatörsektioner
med olika arbetsuppgifter. Det tidigare nämnda
Astronomisk Selskab utger Nordisk Astronomisk
Tidskrift. Svenska Astronomiska Sällskapets organ heter
Populär Astronomisk Tidskrift. Tycho Brahe
Sällskapet i Lund ger ut en årsbok Cassiopeia. På så sätt
har alltså amatören en möjlighet att fördjupa sina
kunskaper och dessutom få del av nya vetenskapliga
rön.
Plan för bokliga studier i astronomi
Vi har tidigare nämnt, att det finns en rikhaltig
astronomisk litteratur såväl av äldre som nyare
datum. Under de senaste 30 åren har vår uppfattning
i fråga om många astronomiska spörsmål genomgått
en genomgripande förändring. Så t. ex. vet man
numera att de små dimfläckarna på himlen,
nebulo-sorna, är av väsentligt olika slag, vilket avslöjas vid
ljusets spektrala upplösning. Tag de två för blotta
ögat skönjbara nebulosorna. Den ena av dem, den i
Orions stjärnbild, är en förtunnad gasmassa belägen
i vårt eget system av stjärnor. Den andra däremot,
den i Andromeda, är icke någon nebulösa i nu
vedertagen betydelse utan ett stjärnsystem i storlek
jämförbart med det i vilket vår egen sol är en ringa
medlem.
Ett annat exempel. Den mängd av energi som i ett
ständigt flöde strömmar från sol och stjärnor har fått
sin naturliga förklaring i atomomvandlingar i
stjär
5027
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
