Inledning. När så många kupmodeller framstår för nybörjaren, fram- ställer han ovillkorligen den frågan: “Vilken är den bästa kupan att börja med?“ På denna berättigade fråga kan man gott svara: “Börja med vilken som hälst, men med en kupa, som har någon av standardramarne svea, wies- lander eller lågnormal och därvid den av dessa ramar, som användes på orten, såvida man icke hällre föredrager svearamen, som användes av den största procenten biskö- tare“. När man sedan kommit så långt, att man något så när kan behandla ett samhälle och önskar utvidga sin bi- gård, uppstår vissa önskemål på kupans konstruktion, då kan tiden vara inne att bestämma sig för kupsort, men vi vilja förutskicka den anmärkningen, att varje kupa har sina fördelar men också sina nackdelar. Vi skola icke i denna bok ge den ena kupan något före- träde i rangordning, utan beskrivningarne följa i den ord- ning kuporna framträtt inför biodlarne. Yi vilja endast hänvisa till de stycken, som avhandla kupornas skötsel och som återfinnas i början av beskrivningarne till resp. kupor. Våra bikupskonstruktörer hava givit sina alster olika namn för att skilja dem från andra. Särskilt gäller detta den ursprungliga Erslevsku- pan. Grundidén i Erslevsku- pan är behandling uppifrån och bakifrån samt plats under taket för skattlådor över yngel- rummet. Sedermera ha dock en massa uppfinnare efter att ha förändrat en oväsentlig del av kupan givit den ett annat namn, och vi ha därigenom fått en massa benämningar på denna kuptyp, vilka endast för- virra nybörjaren och — de gamla biskötarne med förresten. Den ursprungliga Ersievskupan. Bild 1,