/y. U- . 15 f 5 * ä i X/. ZB /y i E0 hög som de andra skiiten. Bakkanten göres 60. mm. hög, och sidorna spetsas bakåt i förhållande därtill. Over denna sarg spikas 3/i tum tjocka späntade bräder så långa, att de nå 100 mm. framom framkanten och lika mycket bakom bakkanten. Taket bör gå 50 mm. utom sargens sidor. Kanterna avputsas. Taket täckes med papp. Vid takets fram- och bakkant bör man spika vattenlister, som synas å bild 26, sid. 32. Botten (enkel). Bottnen göres av 1 tum spåntade bräder, 560 mm. långa (5), och så många att bottnen får en längd från bakkant till flustrets gång- led av 600 mm. Bräderna böra hälst limmas och å översidan spikas två s/i tum eller 18 mm. tjocka bräder (14), som äro 560 mm. långa och 122 mm. breda, som teckningen visar. Dessa bräder skola vara på ett avstånd av 316 mm. från varandra. Biten n:o 15, som är 316 mm. lång och 122 mm. bred, fastspikas mellan brädernas n:o 14 bakre ändar. Ett yngelrum ställes mitt på bottnen, så att dess innersidor gå järns med brädernas 14 och 15 innerkanter och listerna 21 spikas fast vid bott- nen. Över flyghål skanalen lägges en 90 mm. bred täck- bräda (16). För att få tillräckligt högt flyghål hyvlas bottnen från den streckade linjen till framkanten, så att den därstädes endast håller 10 å 12 mm. Det egentliga flustret (6), som även avtunnas mot fram- kanten, bör vara 80 å 90 mm. brett och fästes med lämp- liga gångjärn vid bottnen. Flustrets framkant avfasas, så att, när flustret slås upp mot kupväggen, det sluter så tätt intill som möjligt. Genom att flustret kan fällas upp, bildar det snöskydd under vintern och utestänger solstrålarne under den tidiga våren. Under bottnen spikas ett par lister av 1” X2” bräder, vari- genom bottnen ej kan “slå sig“ av fukt. l.å X.i 'P Bild 50. Botten.