30 Bild 19. Undersättslåda. Spärrgaller och bitömrnarebotten göres lika stora som yngelrummet eller skattlådan utvändigt. På resp, spikas en ram av 6 eller 8 mm ramlist. Sidan med ramen lägges vid användandet uppåt, varigenom bigång mellan gallret, resp, bitömmarebottnen, och den överställda lådans ramar uppstår. Ett spärrgaller skall vara löst och ej fastspikat vid lådan. Detta är system. Har man 5, 6, 8 eller 10 ramars skattlådor, gör man spärrgallerramar, som passa till lådorna. Givet är, att täck-bräderna måste avtagas till den bredd spärrgallerramen fordrar, då den skall användas. Man har sagt att det är opraktiskt att icke ha bigång under ramarna, då dessa komma i olag, när man ställer lådan ifrån sig. Detta är endast ett talesätt utan motsvarighet i verkligheten, ty är det vildbygge under ramarna och man ställer lådan på en plan yta komma de visserligen i olag, men när man lyfter upp lådan, placera de sig själva i rätt läge igen, förutsatt att ramarna äro krampade. En låda, som innehåller bin, skall man icke ställa direkt på marken eller någon yta. Man ställer lådan på en bitöm-marebotten med kantlisten uppåt, eller också gör man sig en s. k. under sättslåda. Avståndet mellan bottnen och ramarna. I äldre kupor såg man ofta, att avståndet mellan bottnen och ramarnas underlister endast var 10 mm eller mindre. Under vintern samlades en massa döda bin och vaxavfall på bottnen, vilket sedan under våren utgjorde en ypperlig jordmån för olika mögelsvampar. Möglets förekomst visar tillvaron av fukt, och denna åter har bildats i regel därigenom, att kupan eller bottnen varit för dåligt isolerad. För att ej tilltäppa binas förnämsta passage, som är å bottnen, har man därför gjort större avstånd mellan denna och ramarna, och detta avstånd har i allmänhet varierat mellan 18 och 25 mm. Är bottnen värmeisolerad,