31 behöver avståndet icke vara mer än vanlig bigång, men den bör under vintern vara lutande framåt. Avfallet och döda bin rulla då under de levande binas passage på bottnen mot flustret och följer lättare med ut i det fria. Under binas byggtid kan ett större avstånd mellan bottnen och ramarnas underkanter bli till förargelse, om bina bygga vildbygge under ramarna, i synnerhet om biodlaren icke i tid givit ökat utrymme. Att avlägsna detta vildbygge, då det är fäst vid botnen, vållar bina och biodlaren förtret, och är vildbygget fulldraget med honung, får månget bi sätta livet till vid byggets avlägsnande. Ett avstånd av 10 å 15 mm mellan bottnen och ramarna är därför fullt tillräckligt. Men är bottnen lutande, uppstår ju ett större avstånd även under sommaren framtill. Detta skola vi förhindra genom att göra lösbottnen höj- och sänkbar framtill, så att ett avstånd av 10 mm bildas under samtliga ramar på sommaren och 35 mm framtill under vintern. I kupan n:r 12, som icke har höj- och sänkbara lösbottnar har avståndet mellan bottnen och ramarna bestämts till 15 mm. Har man kupor utan lösbottnar eller kupor, där avståndet är lika vinter och sommar, bör avståndet från bottnen till ramarna icke överstiga 18 mm. Detta avstånd medger även inläggandet av en pappbit på bottnen för uppsamlandet av avfall under vintern. Kuptyp och ramtyp. Författaren har för sin huvudsakliga drift övergått till lågnormalramar i uppstaplingskupor, dock äro alla ram- och kuptyper representerade i bigården. Vi anse svearamen i uppstaplingskupor för hög i trakter med rikligt drag, även om den är god nog i trakt med medelmåttigt drag. I trakt med rikt drag passar svearamen bäst i trågkupor. Låga ramar i uppstapling äro lämpligare än höga och användas över hela världen. En hyvelbänk. Den som skall snickra behöver en hyvelbänk (Bild 20), men var taga en sådan ifrån? Att köpa en blir dyrt, och att göra en själv ser allt för besvärligt ut. Men saken är den, att det för de allra flesta arbeten inte