Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Broder och syster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och det bör ännu en gång upprepas — ty det var
en af dessa åtgärder nödvändiggjord skärpning — för alla
dessa nomader, som utvisningsdomen träffade omedelbart,
voro äfven Sibiriens stepper förbjudna, och de måste
derför begifva sig till trakterna söder om Kaspiska hafvet,
till Persien, till Turkiet eller Turkestans slätter. Det
var dem icke tillåtet att passera militärstationerna vid
Ural och de berg, hvilka bilda liksom en förlängning af
denna flod på ryska gränsen. De voro alltså nödsakade
att tillryggalägga ett tusental verst, innan de kunde sätta
sin fot på fri mark.
Ögonblicket efter sedan kungörelsen upplästs af
polismästaren, kom Mikael ofrivilligt att göra en
sammanställning, som instinktmessigt uppdök i hans själ.
— Besynnerliga sammanträffande, — tänkte han,
— mellan denna kungörelse, som utdrifver de från Asien
härstammande främlingarna, och de ord, som i natt utbötos
mellan de två sigenarna. — Det är Fadern sjelf, som
skickar oss dit vi vilja! — hade den gamle mannen sagt.
Men "Fadern" det ville säga detsamma som kejsaren.
Man kallar honom icke annorlunda bland folket. Huru
kunde dessa sigenare förutse den åtgärd, som vidtagits
mot dem, huru kunde de veta af den på förhand, och
hvart vilja de då begifva sig? Dessa menniskor förefalla
mig misstänkta, men guvernörens kungörelse synes mig
emellertid snarare böra gagna än skada dem!
Men denna, säkerligen fullkomligt rigtiga tanke
förjagades genast af en annan, som borde fördrifva
alla andra funderingar ur Mikael Strogoffs själ. Han
glömde sigenarna, deras misstänkta ord, den
besynnerliga sammanställning, han gjort med anledning af
kungörelsens uppläsande. Minnet af den unga liffländskan
framträdde plötsligt inför honom.
— Det stackars barnet! — utbrast han, liksom
ofrivilligt. — Hon kan numera inte passera gränsen!
Den unga flickan var verkligen från Riga; hon var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
