Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Moder och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handen på sitt hjerta för att dämpa dess slag. Men trots
så många pröfningar beherskade pligtkänslan hela hans själ.
— Hvar är jag? — frågade han.
— På Irtischs högra strand och på endast fem versts
afstånd från Omsk, — svarade Mujiken.
— Hvad slags blessyr har jag då fått, som kunnat
bedöfva mig så? Det var inte ett skott?
— Nej, ett lansstyng i hufvudet, som nu är läkt, —
svarade mujiken. — Efter några dagars hvila skall du
kunna fortsätta din resa, far lilla. Du har fallit i floden,
men tartarerna ha inte undersökt dig, och din börs
ligger ännu i din ficka.
Mikael Strogoff räckte mujiken handen.
Derefter resande sig upp med en plötslig
ansträngning, sade han:
— Min vän, huru länge har jag varit i din stuga?
— Tre dagar.
— Tre dagar förspilda!
— Tre dagar, under hvilka du varit medvetslös.
— Har du en häst att sälja åt mig?
— Du vill resa?
— På ögonblicket.
— Jag har hvarken häst eller åkdon, far lilla. Der
tartarerna dragit fram, finnes intet qvar!
— Nå väl, så vill jag gå till Omsk och der skaffa
mig en häst.
— Hvila dig ännu några timmar, och du skall
bättre vara i stånd att fortsätta din resa!
— Inte en timme!
— Kom då! — sade mujiken, som insåg, att han
icke kunde ändra sin gästs beslut. — Jag skall sjelf
följa med dig, — tillade han. — Dessutom finnas ännu
ryssar i stort antal i Omsk, och du skall kanske lyckas
passera obemärkt.
— Min vän, — svarade Mikael Strogoff, — må
himlen belöna dig för allt hvad du gjort mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
