Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Baraba-träsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller sex fot, hade här lemnat rum för träskväxter, åt
hvilka fuktigheten och sommarhettan gifvit jättelika
proportioner. Det var hufvudsakligen säf och blomvass,
hvilka bildade ett outredligt nät, ett ogenomträngligt
snår, öfversålladt med tusen blommor, utmärkta genom
sina lifliga färger, och mellan hvilka lyste svärdsliljor
och andra blommor, hvilkas vällukter blandade sig med
de ur träsken uppstigande varma ångorna.
Då Mikael Strogoff galopperade fram mellan dessa
snår, kunde han icke längre ses från de träsk, som
begränsade vägen. De höga örterna nådde öfver honom,
och det enda, som betecknade hans ridt, var den svärm
af oräkneliga vattenfåglar, som flög upp vid vägkanten
och i skrikande flockar skingrade sig åt alla håll.
Emellertid var vägen tydligt angifven. Här löpte
den rakt fram genom ett tätt snår af träskväxter, der
strök den utefter de bugtande stränderna af stora pölar,
hvaraf några, som mätte flere verst i längd och bredd,
skulle hafva förtjenat namnet sjöar. På andra ställen
skulle det icke varit möjligt att undvika det
stillastående vatten, hvaröfver vägen gick fram, icke på broar,
utan på osäkra flottbroar, ballastade med tjocka lager
af lera, och hvilkas plankor svigtade såsom öfver en
afgrund lagda, allt för svaga bräder. Några af dessa
flottbroar hade en längd af två eller tre hundra fot, och
mer än en gång hafva de resande — åtminstone de
qvinliga — i tarantasserna der angripits af ett sjösjuka
liknande illamående.
Mikael Strogoff red allt jemt framåt utan att stanna,
antingen marken var fast eller gaf efter under
hästhofvarna, sprängande öfver remnorna mellan de
ruttnade bjelkarna; men så fort ryttaren och hans häst än
färdades, kunde de dock icke undkomma betten af de
tvåvingade insekter, som hemsöka detta träskland.
De resande, som äro tvungna att färdas genom
Baraba-träsken under sommaren, äro så försigtiga, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
