- Project Runeberg -  Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk /
188

(1893) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Baraba-träsken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de förse sig med en tagelmask, hvarvid är fäst en
pansarskjorta af mycket fin jerntråd, som skyler deras
axlar. Oaktadt detta försigtighetsmått är det dock blott
få, som lemna dessa träsk utan att hafva fått ansigtet,
halsen och händerna öfversållade med röda prickar.
Atmosferen der tycks vara full af fina nålar, och man
skulle med skäl kunna tro, att en riddarrustning ej
försloge att skydda mot dessa tvåvingars styng. Detta är
en hemsk region, der menniskan har att kämpa en
förtviflad kamp mot harkrankar, myggor, knott, bromsar
och dessutom milliarder mikroskopiska insekter, som ej
kunna ses med obeväpnadt öga; men om man icke ser
dem, känner man dem genom deras olidliga bett, mot
hvilka de mest härdade sibiriska jägare ännu icke
kunnat värja sig.

Stungen af dessa giftiga tvåvingar, stegrade sig
Mikael Strogoffs häst, som om klingorna af tusen sporrar
intryckts i hans sida. Gripen af ett vansinnigt raseri,
satte han af i vild fart och tillryggalade verst efter verst
med hastigheten hos ett iltåg, piskande sidorna med
svansen och sålunda sökande en lindring i sina plågor i
hastigheten i sitt lopp.

Mikael Strogoff måste vara en så god ryttare, som
han verkligen var, för att ej blifva kastad ur sadeln
genom de ursinniga språng och tvärstannanden, hans häst
gjorde för att undkomma tvåvingarnas styng. Blifven,
så att säga, okänslig för den fysiska smärtan, liksom
han befunnit sig under inflytande af en ihållande anestesi,
uppehållande lifvet blott genom åtrån att till hvad pris
som helst nå sitt mål, beherskades hans själ under denna
ursinniga ridt af en enda tanke, den, att vägen hastigt
försvann bakom honom.

Hvem skulle kunna tro, att detta genom hettan så
ohelsosamma Baraba kunde hysa några invånare?

Så var emellertid förhållandet. Några sibiriska
byar syntes der och hvar mellan de jättelika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:42:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kurir/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free