- Project Runeberg -  Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk /
239

(1893) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Alcide Jolivet på sin kant

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

drifvit henne till att göra sig till slafvinna åt förrädaren,
vid hvilken hon var fäst redan sedan den första tiden
af sin landsflykt i Sibirien. Förtrogen och
medbrottsling, utan fädernesland, utan familj, hade Sangarr gerna
stält sitt kringströfvande lif till tjenst åt de inkräktare,
som Ivan Ogareff ämnade kasta öfver Sibirien. Med
denna underbara illistighet, som är hennes ras medfödd,
förenade hon en vild energi, hvilken var främmande för
både nåd och medömkan. Hon var en vildinna, värdig
att dela en Apache-indians wigwam eller en Andamans
hydda.

Efter sin ankomst till Omsk, der Sangarr jemte sina
sigenerskor förenat sig med Ivan Ogareff, hade hon icke
vidare lemnat honom. Den händelse, som fört Mikael
och Marfa Strogoff tillsammans, kände hon. Hon visste
äfven af Ivan Ogareffs farhågor med hänsyn till den af
tsaren utsända kuriren, och hon delade dem. Den fångna
Marfa Strogoff skulle hon vara i stånd att martera med
ett rödskinns hela raffinerade grymhet för att aflocka
henne hennes hemlighet. Men ännu var icke det
ögonblick kommet, då Ivan Ogareff ville förmå den gamla
sibiriskan att tala. Sangarr måste vänta, och hon
väntade utan att släppa ur sigte den, som hon utan hennes
vetskap bevakade, bespejande hennes minsta ord, gifvande
akt på henne dag och natt, längtande att få höra ordet
"son" smyga sig öfver hennes läppar, men ända hittills
gäckad af Marfa Strogoffs oföränderliga okänslighet.

Emellertid hade vid de första fanfarerna den
tartariska generalfälttygmästaren och emirens stallmästare,
åtföljda af en lysande eskort usbekiska ryttare, ridit till
fronten af lägret för att mottaga Ivan Ogareff.

Då de sammanträffade med denne, bevisade de
honom de största vördnadsbetygelser och inbjödo honom att
följa dem till Feofar Khans tält.

Lugn såsom alltid, besvarade Ivan Ogareff kallt de
honom till mötes skickade höga funktionärernas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:42:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kurir/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free