Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. "Se med öppna ögon, se!" - 23. En vän på landsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trefvande kröp han fram till det ställe, der hans
moder fallit. Han fann henne med handen, han böjde
sig ned öfver henne, lutade sitt ansigte intill hennes och
lyssnade till hennes hjertas slag. Man skulle kunnat
säga, att han derefter talade till henne helt sakta.
Lefde den gamla Marfa ännu, och hörde hon, hvad
hennes son sade? I hvad fall som helst gjorde hon icke
en rörelse.
Mikael Strogoff kysste hennes panna och hennes
hvita hår. Derefter reste han sig, och kännande sig för
med foten och sökande lösgöra sina händer för att kunna
taga sig fram, närmade han sig småningom slutet af
platån.
Plötsligt visade sig Nadia.
Hon gick rakt fram mot sin reskamrat. Med en
dolk, som hon höll i handen, afskar hon repen, som
sammanhöllo Mikael Strogoffs armar.
Då denne nu var blind, visste han icke, hvem som
löste hans band, ty Nadia hade icke sagt ett ord.
Men då han var fri sade hon:
— Broder!
— Nadia, — hviskade Mikael Strogoff, — Nadia!
— Kom, broder, — svarade Nadia. — Mina ögon
skola hädanefter vara dina, och jag skall föra dig till
Irkutsk.
| TJUGUTREDJE KAPITLET. |
En vän på landsvägen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
