Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. En vän på landsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvertygelse, som bevisade, att han hade ett rent samvete.
Kanske skulle man då, om man sett nogare efter,
upptäckt, huru Mikael Strogoffs hand letade efter tyglarne
och tvang hästen att springa litet fortare, till stor
förvåning för Serko, hvilken emellertid icke sade något.
Sedermera saktade detta traf genast af till skridt, så snart
Nikolas vaknade, men kibitkan hade dock åtminstone
vunnit några verst utöfver sin reglementerade hastighet.
Sålunda passerade man floden Ischimsk, byarne
Ischimskoje, Kiiskoje, floden Mariinsk, byn af samma
namn, Bogostovskoje och slutligen Tschula, ett litet
vattendrag, som skiljer vestra och östra Sibirien. Än gick
vägen fram öfver ofantliga hedar, der blicken hade fritt
spelrum, än genom täta och ändlösa furuskogar, som man
trodde sig aldrig komma ut ur.
Allt var öde. Byarna voro nästan helt och hållet
öfvergifna. Bönderna hade flytt öfver till Jenisejs andra
strand, troende, att denna breda flod möjligen skulle
hejda tartarerna.
Den 22 Augusti uppnådde kibitkan köpingen
Atschinsk, belägen 380 verst från Tomsk. Hundratjugu
verst skilde den ännu från Krasnojarsk. Ingen
olyckshändelse hade inträffat under denna färd. Under de tio
dagar de gjort ressällskap hade Nikolas, Mikael Strogoff
och Nadia förblifvit desamma, den förre försänkt i sitt
oföränderliga lugn, de båda andra oroliga och tänkande
på det ögonblick, då deras reskamrat skulle skiljas från
dem.
Man skulle kunnat säga, att Mikael Strogoff såg de
genomfarna landssträckorna med Nikolas’ och den unga
flickans ögon. Omvexlande skildrade de för honom de
utsigter inom synhåll, som kibitkan passerade. Han
visste, om han befann sig i en skog eller på en slätt,
om någon hydda syntes på steppen, om någon sibirier
sågs vid horisonten. Nikolas tystnade icke. Han tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
