Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. På steppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade solen gått ned bakom horisonten. Ej ett hus, ej
en hydda fans inom synhåll.
De sista tartarerna försvunno i fjerran. Mikael
Strogoff och Nadia voro alldeles ensamma.
— Hvad skola de göra med vår stackars vän? —
utbrast den unga flickan. — Arme Nikolas! Att han
sammanträffade med oss torde blifva olycksbringande
för honom!
Mikael Strogoff svarade icke.
— Mikael, — återtog Nadia, — mins du inte, att
han försvarade dig, då tartarerna lekte så grymt med dig,
att han vågat sitt lif för mig?
Mikael Strogoff teg fortfarande. Hvarpå tänkte han,
der han satt orörlig, med hufvudet stödt i händerna, efter
han icke gaf Nadia något svar? Hörde han ens, att hon
talade till honom?
Ja, han hörde den unga flickan, ty då hon tillade:
— Hvart skall jag föra dig, Mikael?
Svarade han:
— Till Irkutsk.
— På stora landsvägen?
— Ja, Nadia.
Mikael Strogoff var ännu samme man, som svurit att
till hvad pris som helst uppnå sitt mål. Att följa den
stora landsvägen var ginaste sättet att hinna det.
Om Feofar Khans förtrupper visade sig, då blefve
det tid att vika af från den stora stråkvägen.
Nadia fattade åter Mikael Strogoffs hand och de
vandrade vidare.
Den följande dagens morgon, den 12 September,
gjorde de en kort rast vid den tjugu verst längre fram
belägna köpingen Tulunovskoje. Den var bränd och öde.
Under hela natten hade Nadia sökt efter Nikolas lik,
troende att det blifvit qvarlemnadt på landsvägen, men
fåfängt genomletade hon ruinerna och mönstrade de döde.
Hittills tycktes Nikolas hafva blifvit skonad. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
