- Project Runeberg -  Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk /
340

(1893) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. På steppen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sparade man honom icke för något grymt straff, då han
komme fram till lägret vid Irkutsk?

Utmattad af hunger hade Nadia, hvars följeslagare
led lika grymt deraf, varit nog lycklig att i ett hus i
köpingen finna ett litet förråd torkadt kött och sukharis,
brödkakor, hvilka torkade kunna hur länge som helst
bevara sina närande egenskaper. Mikael Strogoff och
den unga flickan togo med sig så mycket de kunde
bära. De hade alltså lifsmedel för flere dagar, och hvad
beträffar vatten, borde sådant icke tryta i denna trakt,
hvilken genomströmmas af tusen små bifloder till Angara.

De fortsatte vandringen. Mikael Strogoff gick med
raska steg, men dock saktande hastigheten något af
undseende för sin följeslagerska. Nadia, hvilken icke ville
blifva efter, ansträngde sig att följa med. Lyckligtvis
kunde Mikael Strogoff icke se, i hvilket eländigt tillstånd
tröttheten bragt henne.

Han kände det dock.

— Dina krafter äro uttömda, stackars barn, —
sade han emellanåt till henne.

— Nej, — svarade hon.

— När du inte orkar gå längre, skall jag bära dig,
Nadia.

— Ja, Mikael.

Denna dag måste man öfvergå den lilla floden Oka,
men der fans ett vadställe, hvarför det icke mötte någon
svårighet att komma öfver den.

Himlen var mulen, temperaturen dräglig. Man
kunde emellertid befara, att det skulle draga ihop till
regn, hvilket blefve en tillökning i deras elände. Några
störtskurar kommo också, men de gingo snart öfver.

Sålunda vandrade de oafbrutet vidare, hållande
hvarandra i handen och talande föga, derunder Nadia kastade
spejande blickar både framför och bakom sig. Två
gånger om dagen rastade de. I några hyddor fann Nadia
ytterligare litet af detta fårkött, som är så vanligt i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:42:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kurir/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free