Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. På steppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta land och som icke kostar mer än två och en half
kopek skålpundet.
Men tvärt emot hvad Mikael Strogoff kanske
hoppats, kunde icke upptäckas en enda lastdragare. Hästar,
kameler, alla hade blifvit dödade eller bortförde. Man
måste alltså fortsätta vandringen öfver den ändlösa steppen.
Spåren efter den tredje tartariska kolonnen, hvilken
ryckte an mot Irkutsk, hade ännu ej upphört. Här låg
en död häst, der en öfvergifven kärra. Liken af
olyckliga sibirier betecknade också vägen, förnämligast, då man
kom i närheten af byarna. Betvingande sin motvilja
mönstrade Nadia noga alla dessa lik.
Öfver hufvud taget hotade faran icke framifrån
utan bakifrån. Avantgardet till emirens hufvudstyrka,
öfver hvilken Ivan Ogareff förde befälet, kunde visa sig
hvilket ögonblick som helst. De båtar, som afsändts från
nedre Jenisej, hade bort uppnå Krasnojarsk, och på dessa
kunde tartarerna genast öfvergå floden. Vägen var nu
fri för inkräktarne. Ingen rysk kår kunde afspärra den
mellan Krasnojarsk och Bajkal-sjön. Mikael Strogoff
väntade sig alltså ankomsten af tartariska spejare.
Vid hvarje halt de gjorde, gick derför Nadia upp på
någon höjd och kastade spanande blickar åt vester, men
ännu antydde intet dammoln en annalkande ryttartrupp.
Derefter fortsatte de vandringen, och då Mikael
Strogoff kände, att det var han, som drog Nadia framåt,
saktade han sin gång något. De samtalade föga och då så
skedde endast om Nikolas. Den unga flickan erinrade
om allt, hvad denne deras reskamrat under några dagar
varit för dem.
I sina svar sökte Mikael Strogoff ingifva Nadia
något hopp, hvaraf dock hos honom ej fans minsta skymt,
ty han visste mycket väl, att den olycklige ej skulle
undgå döden.
En dag sade Mikael Strogoff till den unga flickan:
— Du talar aldrig om min mor, Nadia?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
