Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Mellan två stränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drifva den tillbaka mot högra stranden, och ett afstånd
af tre till fyra hundra fot skilde den nu från stranden
nedanför det flammande Poschkavsk.
Icke desto mindre skulle flyktingarna, på hvilka då
och då skenet från elden föll, säkert blifvit upptäckta,
om icke mordbrännarna varit allt för mycket upptagna
af sitt förstörelseverk.
Man inser, huru stora Alcide Jolivets och Harry
Blounts farhågor borde vara, då de tänkte på det
brännbara ämne, som omgaf flotten.
Massor af gnistor kommo också flygande från husen,
hvilka voro lika många glödande ugnar. Ur rökmolnen
uppstego dessa gnistor i luften till en höjd af fem eller
sex hundra fot.
På den del af högra stranden, hvilken ligger midt
för den brinnande köpingen, tycktes träden och klipporna
stå i låga. Det behöfdes blott, att en gnista föll på
Angaras yta, för att elden skulle fortplanta sig med
strömmen och leda ödeläggelsen öfver från den ena
stranden till den andra.
Det var med kort uppskof undergång för flotten
och alla dem, den hade om bord.
Men lyckligtvis blåste de svaga nattbrisarna icke
åt detta håll. De kommo fortfarande från öster och
drefvo lågorna tillbaka mot vester.
Det var alltså en möjlighet för flyktingarna att
undkomma denna nya fara.
Slutligen hade man passerat den brinnande köpingen.
Småningom försvagades skenet af branden, och de sista
lågorna försvunno, då flotten kom bakom de höga klippor,
som reste sig vid en tvär krökning af Angara.
Det var omkring kl. 12 på natten. Mörkret, som
åter blifvit tjockt, skyddade flotten. Tartarerna
ströfvade fortfarande fram och tillbaka på båda stränderna.
Man såg dem icke längre, men man hörde dem. De
framskjutna förposternas eldar lyste utomordentligt starkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
