Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammelmor berättar om kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
i
!
I
1
Gammelmor berättar om
kriget. 39
bäst som vi lågo där, hvar och en i sin stuga, kom tjänst-
flickan springandes med hjärtat i halsgropen och sa’, att nu
låg det en stor tremastad ångare utanför, och en båt med
fiender kom i land. Vi blef riktigt till oss allihopa och tänkte
att nu va’ vår sista stund kommen. Inte kunde vi stiga opp
och springa till skogs i klädlösan, och med de där små krä-
ken med oss, utan vi tänkte bara att nog skall väl Gud på
något sätt klarera saken.
—
Och fienden steg i land, granna va* de med sab-
lar och bajonetter. Då var det en som var likasom general
för dem, och han tog ett par af de gemena med sig och
så en till som va’ civil, och de gick opp hit bland stugorna,
medan de andra stodo likasom i trupp nere vid bron. Först
for de in till Erik Romans och var där en stund, så kommo
de ut —
och då tänkte jag, att nu är det väl slut med det
folket. Sen gick de till Hägerts här bredvid, och sist kommo
de till oss.
—
Jag låg bara i sängen och darrade, och lillen hade
jag bredvid, och täcket drog jag opp ända till hakan. Så
hörde jag dem komma. De talte ett grufligt konstigt mål,
och de stannade i farstun och såg på alt möjligt, som där
va’ oppsatt. Där fans det gamla vettar, litet mjölkkärl och
notslarfvor och hvad det nu var. Så togo de i låset. Det
var en ryslig stund, det var riktigt som en dimma för ögo-
nen på mig, och så kom generalen in med den civila med
sig. De gemena blef utanför. Den där civila, han var tolk
och talte både svenska och det andra tungomålet, som de
sa’ att va’ engelska. Så stod han en stund och tittade om-
kring sig. Till slut skrattade han litet och satte sig pä säng-
fötterändan och vinkade fram tolken.
—
Har ni något karlfolk i huset, frågade han.
—
Nej, stammade jag och var flygandes rädd, för bar-
net var ju utaf karlfolkskön —
det var ju Gustaf, herrn vet.
—
Talar ni sanning, kvinna?
—
I Jesu namn, sade jag —
ja, jag mins det än som
i går. Jag visste ju inte hvad jag skulle säga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
