Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammelmor berättar om kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f$3|
irSfl
Gammelmor berättar om
kriget.
40
m
g§||
I fif
I
■ii;
II
II
—
Hvarför ligger ni i sängen, är ni sjuk?
—
Ja, svarade jag.
—
Men han som var general, han var grufligt grann,
och handskar hade han på —
han såg nog att jag var både
skamsen och olycklig och gissa’ nog hur det rättast var.
—
Tag fram barnet, sa’ han —
eller lät tolken säga.
—
Då börja jag ti’ att gråta och anfäkta och be att han
för Guds skull sku’ låta mig behålla det oskyldiga kräket —
men knapt hade jag talat några ord, så såg jag hur det
rykte till bredvid näsan på honom, och han blef förvänder
i synen och blef så god och mild. Om det va’ tårar i ögona,
det vet jag int’ förvisst, fast nog såg det så ut.
—
Kvinna, sa’ han, va’ int’ ängslig, jag har också
hustru och barn och ä’ inte hjärtlös. Låt mig se den lilla.
—
Hvad sku’ jag då annat göra än bylta fram pojken,
som var så innerligt fet och rar. Och litet stolt var jag
också, när jag fick ut honom och räkte honom mot genera-
len. Han tog pojken så vackert på armarna och strök med
handen öfver kinderna, och ögona riktigt lyste af godhet på
honom. Men när Gustaf börja’ kvinka, gaf han honom
tillbaka.
Vt:
—
Tackar ödmjukast, herr general, sa’ jag och börja
rätt å gråta, för nog var det en
god man. Inte frågte han
efter om det var
gosse eller flicka —
och inte hade jag ju
häller ljugit egentligen, för inte är ju barn karlfolk ändå inte.
De’ tänkte jag på sen efteråt.
—
Men nu får ni ge mig ett par stäfvor mjölk för bar-
net, sa’ han och skrattade smått alt ännu.
—
Herr general, sa’ jag, jag är en
ärlig människa och
kan inte göra annat än det som är rätt, och jag har lofvat
kommendanten att inte ge något åt fienden. Men korna skall
jag låta köra hem, och jag skall bedja Fia mjölka och ställa
byttan på gården. Men jag ger ingenting, för jag har sam-
vete också, fast jag är bara en sämre person. Generalen är
god och förlåter mig, han som varit så god.
—
Adjö, sa’ han, och tog mig i handen och gick.
I lifti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
