Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
Calle.
52
•
m
-4s
bakom den motsatta horisonten, så kommo människorna från
det okända och gingo till det okända, den ena efter den
andra. Det ena molnet hämtade skimmer och vackra färg-
spel, det andra skugga och regn, det tredje åska och blixt.
Så var det ock med människorna och deras verksamhet i lifvet.
Den ena skref vackra böcker att gläda sin nästa med, eller
bygde vackra hus eller fartyg, en annan kunde vara en af
världens store, på hvars ord krigets åska bröt fram. I detta
fanns ingen början och intet slut, så hade det varit och så
skulle det väl bli —
äfven efter Calles död. Den som ord-
nade allt detta, han var
osynlig, han var allvetande och alls-
mäktig enligt katekesen. Kanske var det han som visade sin
makt i hemska senhöstnätter, och i ljufliga vårmorgnar, när
allsången ljöd ur ett lättande töcken. Men var han allve-
tande och allsmäktig, hvarför lät han då honom, Calle, be-
gynna med företag, som ledde till undergång, ehuru deras
ändamål var endast skönhet och människors glädje. Slutli-
gen fann Calle ingen reda i sina tankar och lämnade helt
och hållet detta grubbel, för att lefva så godt han kunde.
Hans känsla var omedvetet hans rättesnöre, och han följde
den, utan att vidare söka tänka ut hvad det var, som gaf
denna känsla en viss riktning.
Aldrig hade han mycket sökt människors sällskap, och
nu
gjorde han det mindre än förr. Han tyckte sig ingalunda
vara något förmer än andra, tvärtom hade det sänkt honom
äfven i hans egna ögon i bredd med andra, att han ej kun-
nat reda sina affärer. Men han var likasom främmande för
människor, hans tycken voro annorlunda än de flestas, alla i
hans omgifning voro trälar för dagligt bröd, och hade de
sådant tillräckligt, trälade de för guld, och deras småsinne
och ständiga pratande om hvarandra, och deras afundsjuka
förstod han sig ej på.
Han lefde mest allena på sin udde och sökte göra den
och stugan så vackra som
möjligt. Byggnaden målade han
och inredde med märkvärdiga väggfasta bord och skåp,
snidade med konstmässiga figurer, som han själf uppfann.
!*•
ifP
I Mån]
m
mm
I ml
I mm
■
;
:Kj
W
II
iMi
A I
lr
[ HShW
I SMI
w m
m i
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
