Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyare astronomiska undersökningar, af prof. Karl Bohlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. lf)f)5.
klimatiskt som i instrumentelt hänseende jämförelsevis syn-
nerligen gynnsamt ställda Lowell-observatoriet i Arizona.
Dessa undersökningar beträffa tvenne våra grannar inom
planetsystemet, planeterna Venus och Mars.
Med de astronomiska resurser, öfver hvilka vi här f. n.
förfoga, äro vi visserligen icke i tillfälle att kunna konstatera
riktigheten af så subtila observationer som de ifrågavarande.
Af detaljerna å planeten Mars kunna vi knappt nog konsta-
tera tillvaron af de hvita polfläckarna eller af en enigmatisk
teckning å planetens ekvatorialgebiet och förhållandet ställer
sig än ogynnsammare för planeten Venus, emedan denna
planet oftast befinner sig vid en ringa höjd öfver horisonten.
Studiet af de detalj fenomen, som dessa planeter förete, har
varit förbehållet observationerna i Milano, i CoUurania i
Teramo, äfvenledes i Italien, i Nizza och det ofvannämnda
Lowell-observatoriet i Arizona i Förenta Staterna. Såsom det
torde vara bekant hafva de moderna undersökningarna af
dessa planeter inaugurerats af prof. Giovanni Schiaparelli
i Milano. Han var den förste, som uppställde den satsen,
att de båda innersta planeterna i planetsystemet, Merkurius
och Venus, icke hafva någon egen rotation, utan att deras
rotationstid är lika med deras omloppstid kring solen, hvar-
igenom de komma att alltid vända samma sida mot solen, i
likhet med förhållandet med vår måne relativt jorden. Såväl
denna sats som ock hans iakttagelser af fördubblingarna af
de af honom upptäckta kanalerna på Mars hafva emellertid
på senare tider från skilda håll varit föremål för åtskilliga
anfäktelser. Då jag för några år sedan vid ett tillfälle under-
höll mig med astronomen vid Berliner-Observatoriet n. m.
professor A. Berberich angående de inre planeternas rotations-
tid, uppkastades af honom förslaget att genom spektrosko-
piska observationer afgöra frågan angående Venus rotations-
tid, hvilken han för sin del ansåg vara snarare omkring 24
timmar än, såsom Schiaparelli antager, 225 dagar. Ar 1900
företogs sedermera en dylik undersökning af den ryske astro-
nomen Belopolsky vid Poulkowa Observatorium. Oaktadt
emellertid de af honom erhållna sifferresultaten, erhållna af
observationer från den 25 mars till den 13 maj, äro ganska
divergerande, härledde han dock ur desamma ett resultat,
som talade till förmån för den kortare rotationstiden af omkr.
24 timmar, motsvarande i tvenne olika observationsserier en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
