Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyare astronomiska undersökningar, af prof. Karl Bohlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE ASTRONOMISKA UNDERSÖKNINGAR. 199
ekvatorealhastighet hos Venus af 0.6 och 0.9 km.; och om
han äfven i sin redogörelse uttryckhgen tillstått, att han vid
sina mätningar ovillkorhgt finner sig hafva valt sådana spek-
trallinier, som verkligen visade en förskjutning i den önskade
riktningen, så torde dock denna hans egendomliga bekännelse
mindre hafva fäst sig i minnet än det positiva resultatet, som
af honom bJef framkastadt. — En undersökning af frågan
har emellertid år 1903 genomförts af mr Slipher å Lowell-
Observatoriet, och om vi ock, såsom ofvan nämndes icke be-
sitta resurser för att konstatera hans resultat, så har det
åtminstone kunnat konstateras, att hans undersökning ut-
märker sig för ordentlighet och precision. Hans undersök-
ningsmetod är densamma som första gången användes af
Keeler för bestämning af Saturnusringens rotation och som
äfven hade adopterats af Belopolsky i den ofvannämnda
undersökningen.
Enligt den s. k. Dopplerska principen förskjuter sig näm-
ligen ett föremåls färg åt ena eller andra hållet om föremåle
(med tillräckligt stor hastighet) närmar sig eller aflägsnar sig
från ögat, och detta på samma sätt och af samma skäl som
en ton ljuder högre eller lägre, om ljudkällan närmar sig
eller om den aflägsnar sig. Häraf följer, att äfven spektral-
linierna i spektrum synbart förskjutas, då föremålet rör sig ifrån
eller emot iakttagaren. På samma sätt som man häraf kan
bestämma stjärnornas rörelse i synliniens riktning, så har det
ock i flere fall lyckats, att sålunda konstatera och uppmäta
himmelskropparnas rotation. Rikta vi nämligen spektroskopet
t. ex. mot planeten Venus och inställer det så, att spektro-
skopets springa faller utefter planetens ekvator, så erhålla vi
i spektrum flere linier, som motsvara planetens ekvator eller
spektroskopets springa. Det är tillräckligt att observera en
af dessa linier. Hade nu planeten icke någon rotation, skulle
denna linie intaga ett normalt läge och till sin riktning sam-
manfalla med motsvarande spektrallinie från någon jordisk
stillastående ljuskälla, hvarmed planeten spektrum jämföres.
Har åter planeten en rotation, så aflägsnar sig tydligen dess
ena rand från oss, under det att den andra närmar sig. De
motsvarande ändarna af spektrallinien erhålla därför motsatta
förskjutningar och detta ter sig därigenom så, att den ifråga-
varande spektrallinien bildar en viss liten vinkel med den
normala riktningen d. v. s. motsvarande spektrallinier från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
